Varför gömmer vi oss!!!

Vi har alla en spricka i kristallen.

Är du villig att möta din spricka i kristallen? Vill du se ditt djupaste mönster, vill du se hur du hindrar dig själv och andra att släppa fram ljuset för att skydda din spricka?

Alla människor har en spricka i kristallen, den kristall som utgör vår kärna. Det är den sprickan vi försöker skydda allt vad vi kan för att inte bli avslöjad. För om vi går dit så vet vi att vi behöver betala för det vi har gjort mot oss själva och mot andra, och för allt vi har gjort för att hindra oss att leva vårt syfte. Det må vara att allt detta kommer från våra barndomsupplevelser men vi kan inte gömma oss bakom något längre. Det enda vi kan göra är att öppna kärleken för detta barn som långt där inne är totalt oförstört. När den delen av oss visar sig samtidigt som vi börjat ära och transformera våra internaliserade mönster som skapats från individuella och kollektiva upplevelser kan vi börja se vår spricka och göra oss beredda att gå in där för att från den platsen gå ut naken som den vi är i vårt ursprung.

Alla våra strategier för att gömma oss för vårt kärleksfulla jag

Vi har många strategier att gömma oss, och tillsammans med själens splitt (som aldrig är ett barn) bildar de vårt ego i ett unikt mönster. Ett mönster som vi är här för att se, och som en dag kan bli vår stora gåva i detta liv. Det innebär att i varje överlevnadsstrategi finns en split från vår själ, som vi skyddat. Gör vi oss av med en överlevnadsstrategi istället för att öppna och transformera den så gör vi oss också av med en bit av vår själ. Den själen som då ofta kommer tillbaka med full kraft med energin ”men lyssna nu då”. För mig har dessa ögonblick av push till ett lyssnande varit i fältet liv mellan död, och till slut lyssnade jag. Det intressanta är att det mönster egot har är också det mönster som är vår samlade gåva just nu i livet. De trauman vi har tidigt och senare i livet har också samma mönster. Allt för att öppna för själen, som också har samma mönster. Allt kommer samman. Om vi senare i livet går in i sprickan istället för att gömma oss kan livet ge oss detta mönster som en gåva till oss själva och till livet. Jag har upplevt det och upplever det, och har också sett så många exempel hos andra människor jag följt till han/hennes unika syfte.

För att undgå denna process gömmer vi oss bakom en identitet som vi skapat tidigt i livet. Men vi har en annan möjlighet: att ständigt låta livet skapa och ständigt förändra vår identitet genom ett inre arbete. Vi behöver ”en identitet” men när den tar över oss lever vi inte fritt längre. Jag har så många exempel från mig själv och andra när vi lämnar något och sedan ser att vi identifierat oss alltför mycket med detta.

Avidentifieringsprocessens kärna

Vi håller alla på med denna avidentifieringsprocess. Det kan vara att avidentifiera oss från olika strategier, känslor, beteende som tagit över oss.  Det kan också vara att avidentifiera oss från professioner, teorier, metoder, åldrar, arketyper, moderskap och faderskap, partners, vänner, barn, etc. När de tar över kan vi inte bevittna och vara fria i vår identifikation och många gånger förlorar vi vår egen auktoritet genom att vi lägger vårt liv i andras händer såsom personer, idéer, saker, visioner, organisationer mm. Vi projicerar vårt kärleksfulla jag på någon annan person, sak, teori, vision metod, organisation, grupp: när vi inte vågar bära den vi är själva. Då gömmer vi oss för världen. Allt detta kan samlas i att vi tar kraft från andra genom att;

* Förstora oss och samtidigt döma andra som mindre värda.

* Förminska oss och samtidigt lägga vårt liv i andras händer.

* Stänga ute andra genom att vi skapar ett skal och samtidigt invadera andra.

* Släppa in andra och samtidigt bli osynliga för andra i våra konturer.

Vi har alla dessa fyra mönster och livet handlar om att se och våga ta oss igenom dem bit för bit för att bli helt naken. När vi är nakna kan vi inte gömma oss längre bakom identiteter, beteenden, händelser, personer, teorier, metoder, människor, visioner, saker etc. Väggarna rasar och detta pågår i en oändlig livsprocess. När allt rasar har vi möjlighet att mer och mer möta den själsliga skammen. Den som är så ljuvligt vackert i sin unika skönhet. Så en dag kanske vi vågar överlämna oss till själva medvetandet i sig och livet.

Livets paradoxer

En av livet paradoxer när vi gömmer oss bakom andra personer, händelser, mantran, idéer, visioner och saker är att vi lär oss vad överlämnandet är. Det kan senare öppna för överlämnandet till oss själva, och senare ett överlämnade till livet. Jag brukar säga att först föds vi av våra föräldrar och ett kollektiv som ger oss en massa sår, sedan föds vi av oss själva som också kommer att ge oss en massa sår och slutligen av livet som också kommer att ge oss en massa sår. Alla dessa sår kan få oss att växa om vi tar oss igenom dem för att växa in i det unika mönster vi har som finns i vårt ego, i våra trauman och i vår själ – allt är en gåva till livet. Detta vårt mönster blir mer och mer synligt inte genom teorier och metoder utan genom själens symboliska liv. Men om vi dömer och värderar sitter vi fast. Illusionen av att leva ett liv utan sår tar oss ifrån oss själva.

Så en dag kanske vi inte kan gömma oss längre och då är vi helt nakna. Det är också då andra får problem med att följa oss eftersom vi förändras varje dag i ett ständigt processande i varje steg mot nya insikter. I varje steg finns en gåva, ett tecken. Det är vardagens naturliga föda men då och då förlorar vi oss så att vi kan få större genombrott när vi åter hittar vår väg. Lyckan kommer i både glädje och sorg, smärta och inre frid, storm och lugn, mörker och ljus. Om vi genom prestationer försöker hålla fast upplevelser, förlorar vi dem. Om vi släpper kan vi nå insikten av att vi alla också är neurotiska och narcissistiska. Allt annat vore att ljuga för oss själva.

Så låt oss bjuda in den själsliga skammen och inte längre fastna i att vi som barn blivit ”skammade”. För det har vi alla blivit, medvetet eller omedvetet. Den själsliga skammen öppnar för egenansvaret och vi kan inte längre skylla på någon. Om vi blir sårade så betyder det att vi redan har ett sår där. Senare i livet kommer vi ha ett val om vi ska gå in i såret eller ej för att komma närmare vårt mönster till livet. Det mönster vi bidrar med till livets hologram där ingen är värd mer eller mindre än någon annan. Vi har alla bara gömt oss bakom ett värde. Att öppna detta mönster gör vi genom skammens vackra gåva som kan öppna sprickan i kristallen.

Skammens betydelse

Vi har minst fem olika sätt att förhålla oss till skam beroende på vad det är för skam. Vi flyr, vi fightas, vi går till frys, vi kollapsar och vi bevittnar. Alla dessa fem har en fram och en baksida, dvs de kan flöda fritt och vara till gagn för att vi ska komma närmare oss själva eller så kan de bli neurotiska och ta oss ifrån oss själva. Jag kommer att beskriva dem mera ingående i nästa blogginlägg. Vi har tre olika typer av skam;

* Skammen för den jag är som skapats i min barndom som jag befriar mig från senare i livet.

* Skammen för det jag gjort mot mig själv och andra som jag tar ansvar för genom hela livet.

* Den själsliga skammen som handlar om att jag inte levt mitt syfte och inte öppnat sprickan i kristallen. Om jag går in i den skammen öppnas något jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Nu får jag också möjlighet att välja det liv jag har valt.

Att gå in i skammen

Livet handlar om att avidentifiera oss med skammen, men då behöver vi först bli skammen igen. Detta är en annan av livets paradoxer, för när vi växer upp som barn är vi skammen, dvs det vi har blivit ”skammade”, för och sedan ”skammar” oss själva. Vi skäms för den vi är och behöver skydda och försvara oss. När vi senare i livet arbetar med oss själva så låter vi detta barn sakta växa upp och skammen kan mer och mer transformeras och vi blir helare i den vi är i vårt ursprung. Tills en dag då vi behöver gå in i och bli skammen igen, men på ett helt annat sätt. Vägen dit är genom att ta ansvar för alla våra handlingar. Först då kan vi öppna den del av oss, det som är större än bara mitt liv, men som ändå är jag. Jag kallar det mitt kärleksfulla jag, andra kallar det vårt högre jag, vårt högre själv, vårt ”spirit”, vår själ, Gud i oss och så mycket mer (heartful self).

Ordens betydelse

Ord är en gåva till oss men de kan också missuppfattas gång på gång. När vi säger högre jag tänker vi ofta på andlighet i dess olika former men vi har många andra olika rörelser i livet som stödjer oss och tar oss till vårt kärleksfulla jag. Själen arbetar hårt för att vi ska se våra mönster, öppna dem och transformera dem till gåvor. Detta arbete är inte bara individuellt, utan också kollektivt. En gång ”splittade” vi själen och materian i västvärlden. Själen gick till kyrkan och materian till vetenskapen. Idag håller dessa på att sakta, sakta närma sig varandra igen i det nya paradigmet som växer. Men det är och förblir till dags dato en kamp emot denna rörelse. Det kampen finns också inne i oss människor. Under samma tidsperiod har vi också objektifierat naturen och gjort oss människor till den som på olika sätt kan styra över allt annat. Men vi kommer aldrig till fullo kunna styra över livet och döden, även om vi gör många försök idag. Jag mötte för många år sedan en vän och vi har de sista 15 åren gått med en gemensam vision om att vi är här för att ändra hela vår mytologi och alla våra arketyper. Både hon och jag har sedan barnsben intresserat oss för ordet, vi har läst och gått in i dem på olika sätt. Orden är en del av mytologin. Jag tror att alla vi människor skapar vår egen mytologi nu och det kommer att förändra den kollektiva.

Vägen till den själsliga skammen

Vi är alla våra egna ledare av våra liv och kan öppna den skam och rädsla vi alla har för vårt kärleksfulla jag. Det är i det vi tar ansvar och öppnar sprickan i kristallen. Vägen dit är att gå in i den själsliga skammen, men för att göra det behöver vi först möta och avidentifiera oss med skammen för den jag är som sitter djup i vår identitet som vi skapat i vår uppväxt. Det kan öppna för den andra skammen; skammen för det jag gör som är svår att nå så längre jag skäms för den jag är. Denna skam är en sund skam när den öppnas. Den öppnar vårt ansvar för alla våra handlingar och att inte ta ansvar för andras handlingar. Den här skammen ligger nära själen. Då är jag ansvarig för att se mina mönster och kan öppna för den själsliga skammen som handlar om våra liv, och hur vi levt det syfte vi har i livet. Ett sådant syfte handlar om hur vi också lever bortom och förändrar vår identitet för att komma närmare vårt syfte. Det är i den skammen vi behöver stiga in och då stiger vi också in i sprickan i vår kristall.

Det är så vackert att se alla mönster när vi går in i skammen igen och blir den. Skammens djupa väsen är olika för oss och jag ska beskriva min.

När jag ”steg in” ser jag först vattendroppar som läses upp och visar sig som den vackraste iskristaller. Så bildar skammen en dimma och dimman tjocknar och min uppgift är att bit för bit ta mig igenom de tjockaste delarna. Det kan jag bara göra från en plats som bara är, och långt borta ser jag ljuset och det väcker en stark rädsla. Insikten kommer som från klar himmel det är det ljuset jag skämts så för och som jag i hela mitt liv försökt gömma mig för. Då skingras dimman lite mer och konturerna av dessa vackra iskristaller blir tydliga igen. Jag står där förundrad och ler mitt i allt så lycklig att se mina mönster som om en ny jordglob håller på att skapas. Jag ser en mycket gammal kvinna och en mera suddig kvinna och de möts och konturer blir tydligare. De förenas och håller ett litet spädbarn, som blir hållen i skammens ljuvliga mönster. Hon som en gång fullkomligt slängdes ner från himlen och föll platt och ingen höll henne i famnen. Nu föll hon platt igen men denna gång höll jag henne. Jag visar henne dimmans iskristaller och vaggar henne sakta och säger: Denna gång min vän ska jag inte gömma dig, denna gång ska jag visa upp dig för världen helt naken. Titta in i sprickan i ditt hjärta, expandera så att du krackelerar och spricker, då ser du din kristall och där är ditt syfte.     

När jag använder ord som detta så går jag till symbolerna och det oförklarliga. Det som alltid kommer till mig tidiga mornar, när själen talar till mig i symboler och upplevelser. Men bakom dessa ord finns alltid ett hårt arbete. Under de sista tio åren i mitt liv har jag arbetat intensivt med att ”göra upp” med mitt liv, det liv som jag fick en gång för nu 62 år sedan. Det svåraste och vackraste i detta är ansvarigheten och att söka upp dem jag sårat och dem som sårat mig. Jag har börjat med min familj, min mor som lever och min far som jag mött på ett annat sätt. Sedan har jag mött alla i den familj jag själv skapat med mina kärleksrelationer och min exman som jag har tre barn med. Det är så fantastiskt,lärleksfullt och nära att kunna vara den jag är i mitt ursprung i den familj som också gav mig sår och som jag skapade överlevnadsstrategier från. Dessa överlevnadsstrategier som jag sedan levde i den familj jag själv skapade. Det är med djup tacksamhet jag ser hur alla på olika sätt respekterar mig som den jag är, som de inte kan förstå eller följa i alla delar. Ibland möts vi i gamla mönster men på ett helt nytt sätt. Så berikande!!

Vi sluter cirklar

Det är så vackert att se att när vi sluter våra cirklar i blodsband, så kan vi inte längre kontrollera vem som då helt plötsligt kommer in i vår cirkel för att vi ska gå vidare och hela ”gamla relationer” utifrån dessa nya erfarenheter och insikter. Så sprids mina cirklar till vänner och arbetsrelationer och cirklarna blir större och större. Insikten är klockren; De som sårat mig mest är de som jag har djupast i mitt hjärta för ”de vågade”. Minns en vän som jag mötte i slutet av 80 talet men som sedan bröt med mig 1992 då jag höll på att gå djupare in i ett offerbeteende. Hon räddare verkligen mitt liv. Minns orden; ”Marie ryck upp dig, världen är full av tappade sugar bli inte sådan. Jag bryter med dig nu för jag orkar inte med att se hur du håller på att bli mer och mer offer.” Tack kära vän. Det var som en kniv in i mitt hjärta som öppnade mitt ursprungssår och där började min resa till mig själv igen. Hon vågade se min spricka i kristallen och mitt syfte som då för första gången började ta form. Kort därefter kom jag i kontakt med den energi jag idag lever i min kropp i stort sätt hela tiden. ”Ett djupt lugn och en stillhet som att gå in i en igloo”. Kärleken bara flödar till allt och alla i denna stillhet och den flödar runt i rummet.” Jag kom dit genom en trafikolycka i det som många skulle kalla en nära döden upplevelse. Den gången varade energin tre dagar. För mig har resan varit att växa genom smärta och nära liv och död. Det var så jag kom till detta liv och det är så jag växt både omedvetet och medvetet. Mer och mer har jag lärt mig att leva i stormens öga, och när allt blåser är jag pelaren och ankaret djupt därinne.

Ett nytt liv

När jag nu säger det så kanske du inser att ”göra upp med mitt liv” just nu är som att förbereda mig för att dö och då kom hon det lilla spädbarnet för att återfödas. Den 21 mars i år på vårdagjämningen bad jag om ”ett nytt liv” och jag fick det. Hade jag vetat hur mycket smärta jag skulle gå igen så kanske jag inte gjort detta, men då hade jag missat den frid och salighet som idag är integrerad i hela min kropp. Ett djup i mig har öppnats som jag inte hade en aning om att jag hade. Först nu så inser jag att jag i hela mitt liv har haft en inre stress som minskat mer och mer när min kropp och mitt autonoma nervsystem expanderat. Kanske kommer mer men just nu njuter jag bara av att leva. Jag kan inte finna andra ord än de engelska för att beskriva detta. ”Nothing matters anymore, just my life. I am me, and I live my purpose for now. From this I cannot hide anymore behind any identity, Whatever I do it is just me”. Det betyder inte att jag är identitetslös utan min identitet håller på att avidentifieras igen och transformeras. Idag lever jag mitt sjätte liv i detta liv och jag blir förundrat varje dag hur annorlunda jag är. Varje liv har tagit mig genom smärta och nya steg på min stig som har tagit mig till fler steg. Allt har öppnat mitt hjärta och min intuition – mitt kärleksfull jag (”my heartful self”) vidare och vidare. Jag sammanfattar mina liv och dess identiteter i följande ;

* Drömmen om den lyckliga barndomen som var min identitet och som skyddade mig under 42 år då den totalt krackelerade efter 9 års intensivt terapeutiskt arbetete. Här lärde jag mig sakta att livet skyddat mig och att livet också hade både mörker och ljus. Jag lärde mig också att inte lämna min kropp och det ledde mig till mitt andra liv.

* Marie med alla trauman som blev min identitet under ett tiotal år och här lärde mig att se att jag möta mina trauman utan att bli re-traumatiserad och därifrån frigöra dem. När jag nu inte kunde lämna min kropp så kunde kroppen sakta expandera och kroppen blev mitt redskap i mötet med mig själv och andra. Det ledde mig till mitt tredje liv.

* Att förlora allt som blivit min identitet under många år när jag släppte, släppte allt så att jag till slut inte hade en aning om vem jag var bortom alla överlevnadsstrategier. Det öppnade fler och fler dörrar till den jag är och till den del av mig som alltid varit totalt ren och oförstörd. Det tog mig till nya former av kontakt.

* Kontakt utan bindning som lärde jag mig skillnaden mellan anknytning, bindningar och kontakt. Jag kunde nu möta mig själv och andra på ett helt annat sätt från den jag är. Hon jag hade gömt blev helt naken och behövde inte skydda sig mer. Det fick mig att gång på gång mer medvetet gå in i min spricka i kristallen och möta det jag skulle ta ansvar för och hela i detta liv.

* Den stora kollapsen– här transformerade jag alla de olika delarna och tog mig ur det största mönster jag har i mitt liv både på en jordlig och andlig nivå i samma ögonblick. Jag expanderade min spricka i kristallen, och jag krackelerade. Det var som om hela jag sprack och ut kom något så vackert och skört som jag sakta kunde hålla i mina händer likt ett litet spädbarn. ”Tänk att jag varit så rädd för denna gåva. Tänka att jag varit så rädd för ljuset. Tänk att jag varit så rädd för mitt kärleksfulla jag, min spirit.”

* Det öppnade mitt sjätte liv som jag kallar ”stormens öga” med samma energi som jag mötte första gången 1992, energin som inne i en igloo. Varje rörelse inne i mig sker i ”slowmotion”. Vad detta innebär till fullo vet jag ej än, men det har totalt förändrat mig, alla mina relationer och mitt arbete. Att öppna hjärtan, att hålla själen, att lyssna på kärlekens djupa kraft är ett stort ansvar för oss alla.

Allt sker i livet

Att göra arbeten med oss själv i workshops och utbildningar kan bara visa oss vägen, utan förståelse. Det kan dock skynda på processen. Jag hade upplevelsen av stormens öga i ett arbete jag gjorde för ett år sedan nära jorden i ett energiarbete och ytterligare ett för ett halvår nära ett naturfolk där jag också lovade att fortsätta att så mina frön som den visa kvinna jag är. Hur allt kommer att utvecklas vet jag ej, men jag kan idag inte använda mina överlevnadsstrategier på ett neurotiskt sätt. Jag är helt övertygad om att livet tar mig på min stig och jag går mycket långsamt. Jag är djupt tacksam för dessa upplevelser och jag inser också att vi alla blir använda eller snarare låter oss bli använda i livets utmaningar i relation till andra. Det är en del av livet, och vi kan aldrig skydda oss mot detta. Vi ler och ser och går vidare.

När jag nu skriver detta så vet jag inget mer, men jag har ändrat min historia och det innebär att mina barn och barnbarn får en annan historia. Vilken glädje! Allt detta innebär att jag är helt övertygad om att alla människor på denna jord kan ändra sin identitet gång på gång i detta liv. Och vad andra då lägger på oss handlar om dem och det kan vi lämna till dem. Så tydligt jag ser allt nu; livet skapar mig en ny identitet just nu eller ska jag säga transformerar min ursprungs identitet i nya lager. Väggarna på min gamla box är nere, men den nya identiteten kommer naturligtvis att bli en ny box senare i mitt liv där väggarna igen måste falla. Jag tror det är mänsklighetens inre resa. Försöker jag prestera eller gå till motsatsen av vad jag gjort tidigare i mitt liv så är jag kvar i boxen. När livet skapar en ny identitet så ger den också mer och större och större utmaningar.

Jag har gjort upp med skammen

Att gå in och bli skammen igen öppnar för det som vi i gamla tider kallade ”skärselden”. För mig handlade det om att ”göra upp” med ditt liv, göra upp med det jag ska möta och göra här, göra upp med din grymhet, med min kärlek, med ditt ansvar och göra upp med ”den spricka i kristallen” som skammen skyddat tills jag kunde krackelera. Från den platsen kan den egentliga gåvan du har växa ner på jorden och förena ”spirit” och matter”. Jag föddes med gåvan att leva från intuitionen och har alltid gjort det på olika sätt. Jag föddes också med gåvan att se helheter och det större perspektivet. Jag föddes med gåvan att se människor spricka i kristallen som kan öppna för deras syfte. Allt detta sammanfattar jag i att jag föddes med gåvan att öppna människors hjärtan. Men för att skydda dessa gåvor tills den dag jag var redo att plocka fram den igen från mitt kärleksfulla jag fick jag hjälp av livet att stänga ned dem. Det har tagit mig ett långt liv att öppna dessa gåvor igen och ära dem genom att stå i min kraft. Hur jag gör allt detta förblir min hemlighet. Jag tror att alla människor har förmågor som är deras hemlighet, det är därför jag låter människor arbeta anonymt i mina workshops och utbildningar. Det är som att var och en har sitt recept som är deras hemlighet. Jag kan bara följa människor till den dörren och aldrig gå med dem in. Om vi försöker ta från andras så blir vi bara kopior och då hittar vi inte våra gåvor. Jag tror alla människor har sitt unika recept att öppna andra människor hjärtan, om de väljer att gå den vägen i livet. När vi öppnar oss är det som att hålla en liten skör fågelunge i vår hand. Och det kan inte omsättas i ord! Alla väljer inte att gå den vägen även om är tillgänglig för alla.

Jag har lyckan att ha människor runt mig i livet som aldrig slutar att växa som vill ta nästa steg, som är beredda att överlämna sig. Jag bjuder in människor till att möta sig själva i kristallen, allt kommer i stunden, själ till själ. Det kan vara helt underbart men också djupt smärtsamt. Jag har också mött människor som gör så mot mig och är djupt tacksam för det. Jag utvecklar min visdom mer och mer och det är fullkomligt tillräckligt.

Bakom skammens skönhet finner du din värdighet

Om vi äger skammens skönhet kan dimman lättas. Och vad finner vi väl där, jo vår värdighet till det vi håller i våra händer: vårt liv. Värdigheten är ren och vi behöver inte gömma oss eller ta något för att ge oss ett eget värde. Det är då vi själva blir vår teori och den metod vi erbjuder världen. Vi erbjuder oss själva. Väljer du att gå den vägen så öppnar du för dina mönster som så småningom kan bli en gåva. Det är då du börjar tala och agera från din själ. Det spelar ingen roll om något vill vara med dig eller vad du gör. Du når en inre frid och ger dig själv det värde du anser att du är värd från din själ och ditt kärleksfulla jag. Vem du än må möta gör då sitt val medvetet eller omedvetet att följa dig för en stund. Vi hittar alltid dem vi ska följa en stund i livet. Att verka från vårt kärleksfulla jag betyder inte att allt är ljuvlig, varken för dig själv eller de som finns i dina cirklar. Det handlar mer om att inkludera allt. När någon närmar sig sprickan i kristallen är det alltid smärtsamt och om du är där när de öppnar sina sår blir du ett viktigt redskap för deras själ. En del öppnar med egenkraft och insikterna bara ramlar ned i ett batteri av smärta och du finns bara där, andra håller dig nära och vågar i små steg möta smärtan när du håller deras hand. Det finns också många som öppnar, men stänger snabbt igen och en del av dem kan projicerar allt på dig om du är den som sett det de inte vill se. För dig handlar alllt handlar om tillit, tillit till att så ska ske för var och av dem. Det finns aldrig något bra och dåligt i detta.  Vi har så många olika resor att göra och vi kan inte bestämma hur det ska ske.

Min lilla flicka

För mig har jag mitt vackraste värde i min lilla flicka som hade så mycket livsenergi och glädje. Där och då kunde hon inte hålla detta, utan allt svämmade över. Livets skola skulle sedan putta henne ner i denna kropp så att livsenergin kunde transformeras. Först då kunde hon möta sina mönster i egots och själens struktur.

Ibland hamnar jag i henne igen och det är de svåraste ögonblicken i mitt liv. Då kan jag fatta beslut som inte är grundade. Men om jag integrerar allt som finns i mig idag som den mogna och visa kvinna jag också är blir det mer balans och då kan hon och den lilla flickan ge sig ut på ett äventyr tillsammans. Vi experimenterar och blir förundrade hela tiden från en djup kontakt utan bindningar. Jag har alltid haft en tillit i mitt liv att jag ska klara av det jag möter. Den har också väldigt omedvetet i mig tagit mig till platser där jag växer. Det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka till alla dessa platser, människor och situationer. Denna tillit är för mig utan känslor. Det är en inre guide som puttar mig och får mig av att överlämna mig till situationer jag inte vet om de är bra eller dåliga. Jag bara vet intuitivt att jag ska gå dit. Det är kraften i den kraften som har hållit mitt liv.

Tillitens inre kraft är den som håller

Varje människa har en kraft som vi gömmer, när vi gömmer oss. Vi får lika mycket kraft med oss i livet som vi behöver för att kunna möta det vi ska möta tidigt i livet. Det är vår inre kraft som kan öppna vårt liv så att vi spricker upp. Därför kan vi inte jämföra vårt liv med andra, men vi attraherar människor som har mönster som kan hela oss. Långt, långt därinne vet vi detta, om än omedvetet. I mitt liv har jag varit precis i ”rätt” grupper både privat och yrkesmässigt för att hela det jag behöver hela i livet vid aktuellt tillfälle. Jag är i idag i en grupp som har närheten till döden gemensamt. Jag lämnade precis en grupp som hade gemensamt att de satt fast i en inre fångenskap. Jag tog mig ur den fångenskapen och kunde inte längre stanna i den gruppen. Jag är tillbaka till en grupp som lagt ljuset i skuggan. Den gruppen lämnad jag för tre år sedan för jag var inte redo att möta mitt ljus och hade andra saker att göra först. På den tiden var jag också i en grupp som hade drömmar gemensamt, en grupp som upplöstes, Vi lärde oss faran i hur drömmarna kan omsattes till livets illusioner, en oerhörd viktig lärdom för mig. Jag var också i en annan grupp då som skulle lära sig att se grymheten, där vi tillsammans kunde transformeras till en ny plats i grymhetens heliga kraft. Ja, på detta sätt har det sett ut i mitt liv och tillitens inre kraft har tagit mig vidare till nya grupper. En del grupper har transformerats och kommit till en ny plats till en större helhet andra grupper har upplösts eller så har jag lämnat eller blivit exkluderad. Det har alltid funnits en djup mening i alla dessa grupper och vilka val som jag och andra gjort, även om jag inte alltid såg dem i aktuell situation.

Grupper är en gåva

Grupper hjälper oss alltid till en större helhet i vårt liv och kan hjälpa oss att inkludera flera delar av våra mönster. Men om vi stannar i grupper som inte växer så är det förödande för vår inre växt. Familjen, partners, djup vänskap är annorlunda för de påverkar djupt vårt öde. Från min resa och mitt öde har jag mött precis de situation med mina nära och kära som skapat upplevelser som pushat mig djupare till mitt öde och mitt mönster. För mig är vår inre kraft och intuition bastilliten som håller allt. Men det finns fler former av tillit när vi går in i begreppet.

* Tillit genom kontroll- vi skapar kontroll över situation och det lär oss att känna tillit. Det är barnets tillit som i stort och smått präglar vårt överlevnadssamhälle i rädslan av att göra fel.

* Tilliten som skapas genom tro. Den världsbild som vi skapat ger oss den trygghet som vi behöver och skapa vår tillit.

* Känslan av tillit-den tilliten kan vi översätta till att lita på. Jag litar på en person, beslut, händelser. Den tilliten skulle kunna översättas med förtroende. Den tilliten ökar ju mer jag litar på mig själv.

* Tilliten bortom alla känslor och sensationer- den tilliten kan vi finna bortom glädje, sorg, vrede, rädsla, kärlek och avundsjuka. Den tilliten har att göra med rätten till mina känslor och sensationer.

* Tilliten till växande. Den tilliten handlar om att livet har stadier av växt som sker som jag inte kan påverka. Den tilliten handlar om att saker och ting kommer igen cirkulärt i ett växande.

* Tillit till att gemenskapens och integreringens djupa kraft bortom vår förståelse. Den har med att göra att vi alla vet därinne att vi växer ur kaos, men inte hur. Och vad jag än gör eller inte gör så får det effekt.

Min erfarenhet säger mig att vi aldrig kan skapa tillit, den växer fram och det har både med vem vi är och vad vi gör. Alla människor projicerar tillit och brist på tillit på andra människor, och en del av resan att hämta hem dessa projektioner. Tillit i ett samhälle, en organisation, en grupp och en relation kan rasa på en minut och det tar tid att bygga det igen då den behöver samskapas. Det tar tid att läka gamla sår men å andra sidan vet vi att de såren som vi tror skapas idag fanns där redan från början.

Detta är min resa med tillit och jag arbetar också med grupper; samarbetsgrupper, processgrupper, terapeutiska grupper och grupper för att finna sitt, gruppens och organisationens syfte. Jag har började mitt arbete från samhälle, organisationer och hamnade sedan i grupper och slutligen hos människor inre syfte och nu vänder det om. Genom mina år när jag arbetat med grupper så har jag lärt mig och litat mer och mer på min intuition för att se gruppens ”själ” som är den läkande kraften i detta. Det är alltid från det vi lägger i skuggan i en grupp som vi har vår potential till växt. Därför är det aldrig en slump vilka som kommer samman i en workshop och en utbildning. Jag har alltså tillit till min intuition eller som jag skulle säga jag har tillit till min tillit.

Jag överlämnar mig alltid till livet och vad livet vill göra med den grupp jag nu är i privat eller professionellt. Men inte bara så där; jag ber alltid om en förändring av något slag och den kommer, men aldrig som jag tror. Min erfarenhet säger mig att livet aldrig är en slump. I ögonblick av insikter är inte den neurotiska rädslan närvarande. Och jag har tillräckligt många gånger nu blivit bortvald eller valt bort för att efteråt se att allt har en mening.

För oss människor ser vår inre kraft olika ut. Kraft har inget med styrka och fight att göra. Det har med det jag ska bidra med i livet. Den öppnar vår intuition. Vi kan säga: ”jag har tillit att jag kommer att klara detta eller så kan vi säga att min intuition säger mig att jag kommer att klara detta.”

Det är bara helt olika sätt att uttrycka samma sorts energi. När vi kan känna känslorna, sensationerna, de inre bilderna och beteendena ur denna mening vet vi vad livet handlar om för oss och livet får en mening. Min erfarenhet har lärt mig att vägen mot mer tillit sker utifrån fem parametrar

* Att inte veta och ändå ha en intuition

* Vår unika inre kraft, så olik andras men ändå så lik.

* Tillhörigheten till sig själv och livet

* Våra individuella och kollektiva trossystems ständiga förändring mot större helhet.

* Våra handlingars djupa mening.

 Välkommen på en resa till tillitens inre kraft för att nå ditt syfte

Välkommen att möta mig på din resa till större värdighet med stöd av tillitens inre kraft. Jag kan bara erbjuda ett lärande från det jag själv gått igenom. Jag har lärt mig en massa teorier och metoder och från olika utbildningar men framförallt från livets skola. Det är från livet jag mer och mer skapar arbetssätt och teorier. För det mesta tillsammans med andra, där vi bidrar med olika pusselbitar. Jag gömmer mig inte längre men kan inte lova att jag inte kommer göra det igen,

Jag är redskapet och jag säljer Marie Fridolf som beskriver sig själv genom HUMANSKY. ”Mänsklig himmel” så passande eftersom jag startade mitt liv tidigt genom att lämna kroppen. Sedan tog jag mig in i kroppen igen och bestämde mig för att bli den människa jag är och hör och häpna himlen är på jorden och jag ser stjärnorna på marken när jag går på min väg. ”Spirit och matter” kommer ihop mer och mer. Och så förlorar jag mig då och då för att sedan komma ihop igen ännu mer. Och i allt detta är jag för andra. Mitt i den djupaste smärta jobbar jag inte med andra. Det brukar då lösa sig i att ingen kommer till varken workshop eller sessioner. Livet är så förunderligt, livet vet allt.

 

Marie Fridolf

www.humansky.se marie.fridolf@humansky.se telefon; 0709812963

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

12 − 2 =

Stäng meny

Samarbete innebär att det inte går att fatta beslut om någon person inte är med. Inte heller kan en person bestämma över en annan. Därför sätts viljan och engagemanget i fokus. Nya metoder för lärande utifrån engagemang växer fram. De skiljer sig väsentligt från de traditionella metoderna som ofta innehåller förhandling, kompromiss och majoritetsbeslut. Samarbetet hålls samman genom viljan att göra gott. Det är detta som motiverar, ger passion och mening åt arbetet. Samtidigt hamnar vi ibland en värderingskonflikt mellan att göra gott och olika lojaliteter. På fem minuter har värdegrunden utvecklas i en grupp/ett system beroende på deltagarnas historia och traditioner som omsätts i mentalitet, en tyst kunskap i samarbetet. Om vi söker oss till gemenskap förutsätter det att vi tidigt lyfter det vi ser och arbetar med vår mognad. I en mogen grupp går samarbetet smidigare och gruppens styrkor kan nyttjas så att ”ett plus ett kan bli tre”.  Fördjupade relationen är då en förutsättning. Vikten av en balans mellan att ta/få och att ge är påtaglig, (den kan vara både materiell och psykologisk). Detta samarbete bygger på att alla i ett team är ledare. Det ställer särskilda krav på gruppen om det finns en formella team eller projektledare. Denna person både för sig själv och andra i teamet är en av ledarna, även om han eller hon har formellt ett ledarskap. Det tar mycket lång tid att bygga upp ett förtroende som är raserat. Den enda strategin som då fungerar är att gå till källan och reda ut svårigheterna. För att bygga samarbetsstrukturer behövs både system, strukturer och relationer som bygger på principen att ”ett plus ett ska bli tre”.

Detta ledarprogram samarbete drivs tillsammans med Emma Rosqvist Katlaway och Katarina Falk LTOU. Det vänder sig till välfärdens samarbetande professionella. Det syftar till att skapa ett ”nytt” ledarskap och teamwork. Planerad start i mars 2019. 

I denna utbildning får du en förståelse och redskap att möta dig själv på ett helt nytt sätt. Utbildningen vänder sig till dig som arbetar med människor, t.ex. terapeuter, socionomer, läkare, sjuksköterskor, lärare mm. I slutet av denna utbildning kommer du att kunna:

 

Utbildningen omfattar 4 ggr 2 dagar och startar hösten 2019. Detta utbildningsprogram drivs tillsammans med tre andra traumaterapeuter. Detaljprogram finns färdigt under mars 2019.

Den enda tiden som finns är nu. I nuet kan vi öppna för evigheten och i det ögonblicket är det förflutna, framtiden och nu närvarande samtidigt. Nuet och visdomen blir ett i stunder när vi ändrar vårt perspektiv, vid insikter och AH- upplevelser, i ett nära möte med oss själva eller andra. Då stannar tiden och allt bara är. Dessa stunder kan bli fler och expandera. Vägen dit kan ibland vara smärtsam och vi behöver på olika sätt lösa upp den smärta som sitter i kroppen. Vi behöver också möta det vi på olika sätt lagt i skuggan av vårt liv. Det vi är rädda för eller kanske inte är så stolta över. I alla gemenskaper behöver vi bli vår sin egen auktoritet. Vi är alla här för att bidra till livet. Det är ingen slump vad du gjort i livet, ur det har ditt syfte sakta skapats. I denna ettåriga utbildning där du får möjlighet att öppna för ditt uppdrag och syfte. Utbildningen kommer du att:

 

Utbildningen startar i mars 2019 och pågår till maj 2020 omfattande 21 dagar under 7 helger.

I skönheten och värdigheten hittar du din visa kvinna. Hon vill att du ska sprida dina frön och bidra till världen. När vi lever våra liv i mötet med oss själva, vet vi någonstans där inne att vi behöver ära vem vi är i vårt ursprung. Det kan vara en utmaning, men samtidigt har vi inget val. Den visa kvinnan kan ta oss dit och kommer alltid att göra detta. Hon har mycket kraft och visdom. Hon är sanningen i dig. Många av oss är rädda för henne, hon låter oss inte komma undan, men hon väntar tålmodigt. Att vara vis har inget med ålder att göra. Du kan vara vis när du är 30 år. Visdom handlar om att kunna se andra perspektiv, på allt i livet. Den visa kvinnan vet att lager på lager försvinner försvaren inne i dig och en dag kan du bara le och leva innerligt. Då lever du här och nu och varje dag blir en gåva. Människor berör, människor rör sig och den visa i dig gläds när alla i frihet lever sina syften, ÄVEN DU. Hon har inte många illusioner, utan bär livet med en stor realitet. I denna workshop möter du din visa kvinna som att dig till befruktande mörker. I det mörkret finns dina gåvor.

Många tror att tillit förutsätter att vi har kontroll och genom det skapar en trygghet. I verkligheten kontrollerar vi ingenting, vi skapar på detta sätt bara en känsla av tillit. Vi försöker mäta allt som sker för att skapa mer känsla av trygghet och tillit. Tillit är dock ingen känsla utan mer ett tillstånd som bara är. Vi kan ha en massa känslor och vara i dem otrygga och ändå befinna oss i ett tillstånd av tillit. Hur är det möjligt? Någonstans i oss vet vi att allt är som det ska, och det skapar ett lugn i hela kroppen samtidigt som vi kan känna kärlek, vrede, vrede, sorg och rädsla. Vi människor har helt unika förnimmelser kopplade till olika känslor. Vi behöver lära oss skillnaden mellan känslor och förnimmelser. Känslor skapas ofta från erfarenheter medan förnimmelser är något vi föds med, men som kan förändras när de kopplas till känslor. När vi föds vet vi vad smärta är, men utan känsla. Senare kan vi bli rädda för smärta och då har den rena förnimmelsen förändrats. Tillit kan sägas vara en förnimmelse som är och kan vara helt ren om den inte kopplas till en tanke eller känsla. Ett bra sätt att ”testa” vår tillit kommer när jag vågar gå in i kaos. Fler och fler grupper vågar möta kaos för att de ska hitta strukturen i det system de omedvetet skapat. Vi agerar utan att veta, vi bara litar på att det som sker ska ske. Det är att överlämna sig till skeendet. Detta är en av grundpelarna i kaosteorin. Enligt kaosteorin förändras system genom mycket små oförutsägbara förändringar som på sikt ger oförutsägbara skillnader, ett fenomen som kallas fjärilseffekten. Dessa oförutsägbara förändringar bara uppstår. Tillits cirkeln, ”circle of trust”, är ett begrepp som skapats ut kaosteorin. I den har alla samma värde, och genom en uppåtgående spiral växer en grupp i detta ”värde”. I denna cirkel har syftet att öppna för mer tillit både hos de närvarande personerna och hos det system som skapats. På detta sätt kan vi möta oss själva och olika system. Ambitionen är att gruppen ska få lära sig att möta sig själv i fyra olika ”typer” av system.   

På olika sätt närmar vi oss myterna som hindrar oss att leva vårt liv fullt ut som den vi är. En myt kan hålla hemligheter och skapar illusioner som hindrar sanningen… men en myt kan också vara en inre bild, saga och arketyp som kan öppna upp för det som har varit dolt. Sanningen väntar alltid på att bli levd om förr eller senare krackelerar myten som hindrat sanningen. Dessa myter repeteras som sanningar. När vi använder den senare definitionen an myter förstår vi att allt är större än jag och allt har ett mönster. Dessa myter kan stödja oss djupare in i vår egen process för att hitta vår unika sanning.  I en liten grupp om 6 personer kommer du att få möta dig själv och få del av olika teorier för att komma djupare in i dig själv. Vi träffas 6 gånger, en gång i månaden.

Det paradigm vi lever i idag som frodas av vårt sätt att konkurrera, jämföra, offra, vara speciella och ta kraft/ge kraft, kommer sakta att tona bort. Detta ersätts av det nya paradigmet som vi längre varit på väg in i, det som bygger på samarbete. Vi behöver arbeta hårt för att komma till den punkt då vi är fria att bidra med det som expanderar våra handlingar, relationer och möten, istället för att exkludera. Samarbete kan bara ske utan en ledare i nätverk mellan människor och genom partnerskap mellan grupper och organisationer. I denna workshop lär vi oss att

Så att ”ett plus ett kan blir tre” och något nytt skapas

 

Det är inte händelsen eller bristen som skapar trauman utan vår förmåga att hanterar dessa. Vi får trauma av egna upplevelse, från familjen och samhället. Kroppens reaktion i dessa  situationer är ”fight” eller ”flykt”, och om dessa inte är möjliga ”frys”. Från alla dessa tre  traumareaktioner blockerar vi olika delar i kroppen och skapar strategier för att skydda oss i livet. Vår ”följare” är den som gör allt detta på ett mycket kreativt och aktiv sätt. Trauma och chock senare i livet kan vara en början att öppna för en frigörelse och  expansion. Traumaarbete kan frigöra och expandera gåvorna vi har gömt.  Vi kommer att arbeta i tre dimensioner samtidigt: