TACK GODE GUD ATT JAG LYSSNADE

I mina tidiga utbildningar förklarade många lärare för mig att egot slår tillbaka och kan såra oss när vi växer för snabbt. Men idag inser jag också någonting annat: Om jag inte växer och är i rörelse, puffar min själ mig genom att säga ”Öppna ditt hjärta mot mig”.  Det kan såra oss djupt. Att öppna hjärtat gör ont, mest på grund av att se hur du gör mot dig själv och andra. När jag ser tillbaka till alla ögonblick när jag sårar mig själv, kan jag nu se att det alltid hände när jag var väldigt nära att lämna min väg igen. Min själ är där och säger: Ta det nu och väx. Ibland får jag också en liten push från andra personer jag möter i livet och som jag litar på. Jag förstår oftats inte vad som sker, men det är en push från min själ. Då öppnas alltid mitt ego först genom att jag försöker försvara mig själv, men mitt ego tid blir kortare och kortare. Jag kallar mitt ego min ”lollypop” och hon försöker ta mig för att fightas, fly eller går till freeeze (snälla låt mig dö) eller följer (vid dömande eller beundran). Hon gör mig arrogant i orden ”jag kan fixa detta” och samtidigt åker jag tillbaka till den som säger: ”ingen skyddar mig”.  Jag kan då börja att ta på mig all skuld och säga det andra vill höra; ”I am the bad one” eller så isolerar jag mig och gömmer mig för världen. Allt detta, precis som jag gjorde som barn. Det här är ärligt att säga just nu, och om du skulle fråga mina barn, känner de den här sidan av mig och den är nu öppen och pratbar för alla. Jag har inget att skydda längre. Tack för de här kära barnen. Och jag förändras hela tiden, så denna sidan försvinner mer och mer. Om någon tror att du vet vem jag är, har jag gått vidare. Det här är jag; Att vara ärlig är min väg och det här är också målet för bloggen du läser nu, där jag beskriver om människlig växt och att vara människa. På så sätt använder jag mig själv som ett exempel. Jag möter så många människor som säger ”Jag vet vem du är”, och jag brukar svara intressant; ”Det gör inte jag”. Sakta växer min själ ut i min kropp och visar sig för mig och världen. Jag är alltid förundrad när jag växer; ÄR DET HÄR JAG? Mitt kreativa barn i mig som jag kallar min ”lollypop” kommer från livets skapelse. Jag ger henne inte så mycket plats idag som överlevare men jag har fortfarande hennes kreativitet och jag älskar henne djupt. Jag är redo att möta fler och fler delar av mig själv. Jag är vuxen och jag möter mina överlevnadsstrategier bit för bit som den jag är bortom det jag förstår. med mitt syfte som inte är synligt för mig.

Jag träffade en person som jag kände för några veckor sedan och jag bjöd henne till en utbildning med en av mina lärare. Hon sa nej, jag kommer inte, jag träffade henne för fem år sedan, så jag känner henne. Jag sa ingenting men jag och min själ log. Intressant, jag vet inte vem hon är, men som jag ser det är hon en helt annan person idag än för fem år.

Under de senaste åren har jag insett att vi inte kan hjälpa och vara där för en annan människa. Vi kan bara visa att vi också är mänskliga och lär oss att vara mänskliga hela vårt liv. Jag hade flera terapeuter i mitt liv som vågade vara personliga i sina överlevnadsmönster med mig, och det förändrade mitt liv. Detta hjälpte mig att även se terapeuternas projektion, som jag i början trodde var mina. Som terapeuter lär vi oss att inte prata om oss själva, bara för att klienten ska kunna växa. Detta håller illusionen av den goda modern levande och kanske ska det också göra det för en stund. Men den goda modern existerar inte. Mödrar ger liv och sedan tar hon tillbaka det igen, vilket betyder att vår mamma tar hand om oss ett tag men vi ”har” aldrig henne. Vi får istället hennes överlevnadsstrategier att växa ifrån. Alla människor projicerar eftersom vi är mänskliga, inte hjälpare eller gudar.

När vi börjar med att möta mer av oss själva ifrån vårt ursprung, inser vi att vi inte kan lägga våra kartor/världsbilder på någon eftersom vi inte vet vem de är. Men om vi möts själ till själ, kan det öppna hjärtan och vi förstår inte alltid vad som händer. Jag minns första ögonblicket, och nu många ögonblick, när min mamma och jag talar själ till själ bortom våra överlevnadsstrategier. Och det var en lång resa att komma dit. Detta medförde också en växande väg för oss. Men ibland blir vi också som två små barn som fightas. efteråt kan vi oftats skatta åt dessa ögonblick. Om vi ​​inte rör oss, kommer vår själ att driva på oss. Om vi ​​ser dessa pushar som ett problem, är vi så förlorade. För mig handlade mina pushar inledningsvis om liv och död. Men för dig kanske det är annorlunda. Mitt ego och mina försvar var mycket starka, så det tog mig många år att bryta igenom för att komma till platsen att inte veta vem jag är längre. Detta var den första öppningen att gå tillbaka till mig själv i mitt ursprung och starta resan för att ändra mina mönster som jag skapade tidigt i livet. Hela min världsbild förändrades.

Min första öppning var när en person jag älskade krossade mitt hjärta, sen kom nästa öppning i en trafikolycka och sedan cancer. Min period med cancer var den verkliga öppningen. Det här var det ögonblick som jag bestämde mig för att jag ville leva och började gå vägen för att komma fram till mig själv. Och därifrån expanderade min själ mer och mer i min kropp. Jag hittade också modeller och verktyg som kunde ta mig vidare. FÖR NU GER JAG MIG MÖJLIGHET ATT VÄXA FRÅN DET JAG INTE KAN KONTROLLERA; LIVET.

Vi äger inget, inte ens vår kropp. Vi måste bara ta hand om den här heliga behållaren. Ingen kan skydda oss, utan vi själv. Och om vi är ärliga och öppna från vårt hjärta, är vi skyddad. Nu kan jag känna när själen är i hela min kropp och öppnar mina blockeringar. Att ha ett öppet hjärta är att vara med din själ, och därifrån kan vi alla växa i vår intuition för att vara med andra själar. En grupp och en organisation har också en själ. Jag kan aldrig använda min karta/min världsbild jag har just nu har på någon annan, inte ens själv. Hillman sa i boken ”själens kod” att livet behöver ondska. Detta kan också öppna människornas hjärtan, men om vi inte vill titta på vår lilla ondska i oss projicerar vi det på andra. Det är så vi skapar syndabockar och yttre fienden.

Perioden i mitt liv att skydda och hjälpa andra är borta, som en vän, partner, mor, dotter, ledare, konsult, socialarbetare och som terapeut. Och kanske behöver vi också våga vara ärliga med risk för att såra människor istället för att skydda dem. Att öppna våra hjärta är alltid smärtsamt. Vi måste ha människor som vågar stå upp och vara redo att bli dödade för sanningen (symboliskt). Därför är många människor så rädda, för de vet att om de går denna väg så måste de stanna med sanningen, men vad de inte ser är att det är ”din sanning” och det finns lika många sanningar som människor. När vi lever vår sanning blir vi kraftfulla och agera från ett öppet hjärta. De vet också att de måste omforma sitt liv de skapar, om och om igen. Så snart jag gör en identitet av något blir jag blind. Det här är att vara mänsklig. Det här är att förändras hela tiden och vara undrande när någon säger att de har hittat livet. Den lösningen finns inte. Vi förändrar inte världen från att vara en hjälpare. Allt måste vara öppet från sanningens skugga.

Jag har just gjort detta i mitt eget liv. Jag berättade sanningen om mig själv och min skugga igen från det vanliga livet. Denna skugga gjorde mig både ett offer och en förövar. Jag är den som kan ta ansvar här och förändra mig. Som jag ser det är detta det enda sättet att visa respekt och tacksamhet: ANSVAR. Det här är smärtsamt, och om du bara letar efter kärlek i ditt familjesystem, undviker du möjligheten att se dina mörka sidor och ta ansvar. Även om allt detta var klart för mig, började jag tvivla under de senaste tre månaderna men då bröt jag min arm. Denna olycka var så vacker, och den tog mig djupare in i mitt femte liv i detta liv. Du kan läsa om mina andra fyra liv i boken; I know a woman. Min själ är nu i min arm, jag har öppnar en ny dörr och det här är magi och det kommer att kräva många svåra beslut framöver. Allt detta tog mig tillbaka till mig själv i mitt ursprung för att se mina överlevnadsstrategier i hur jag skyddade andra och hur jag inte kunde skydda mig själv. När jag först började se mer och mer av mitt liv, sade jag ”snälla ta mig härifrån ”, och det fick mig att göra allt vad jag kunde för att blunda för sanningen. Detta har varit mycket tydligt och ledde till att folk projicerade sin ondska på mig eller försökte att behaga mig. Jag kan också se klart att de som gjorde det antingen ville ha något av mig, tävlade med mig, ville att jag skulle bära deras ondska eller ville bli av med mig. Jag skydde så många människor som inte ville ha sin ondska i sitt liv och nu ser jag det så klart. Det är som en film på en biograf. Och jag gör det igen där jag är nu. Jag hjälpte också människor som inte ville leva i att skydda dem och försöka hålla dem vid liv. Och ju mer jag gjorde det desto mer dödade jag mig själv. För att hålla dem levande förlorade jag min kraft. Och jag gör det igen där jag är nu. Det här var inte bara människor, det kan också vara grupper, organisationer, idéer och till och med ett helt välfärdssystem. Detta mönster gjorde mig viktig: Jag är den som kan rädda det här. Men på ett annat plan gjorde det min själ svagare och svagare. Och jag bar många människor på mina axlar. Var detta mönster kommer ifrån är inte intressant, det enda intressanta är att det här är mitt ansvar. Och därifrån kan jag ändra något och växa ur det.

När jag insåg att jag bar ondskan började jag berätta vad jag såg och att jag var ledsen för det (inte alls döma) och svaret från människor var ofta: ”Jag är inte ond” och då visste jag att det här var en lögn. Varje människa har också en ond sida och gör något med den. För oss kvinnor kommer denna sida ofta ut i manipulation, och vi har alla den sidan, men gladeligen försöker vi projicera den på andra kvinnor så vi tror att vi är fria. Men då förlorar vi vår kraft och blir öppen för att andra ska kunna förföra oss, skada oss, köra över oss … allt detta så att vi kan döma dem och göra dem till förövarna. Jag har lärt mig att det enda sättet att FÖRÄNDRAS är från insidan, och att jag ser fler och fler av mina projektioner. Att vara en hjälpare är grymt, för du tar makten från människor och du bjuder in offret och förövaren. Du försvagar också dig själv och ger människor din makt och härifrån är vi alltför symbiosa. Det är bättre att fråga: ”vill du inte leva?” ”var är din grymma sida i dig nu?”  Det här är sanningen och det kan leda personen att förändra mycket. Och det här gör dig fri eftersom det inte är ditt ansvar om någon vill dö. Det är inte ditt ansvar om någon är offer eller förövare. Den största förövaren är ofta offret.

Jag gjorde vad jag just nu beskriver för inte så länge sedan och den här personen såg verkligen hela sitt liv framför ögonen. Jag såg också hela mitt liv framför mina ögon, mitt mönster för att skydda andra och mitt ansvar för allt, inte bara mig själv utan även andra. Och det sorgliga med det här är att alla dessa människor jag hjälpt och skyddat blev jag en slav till. DETTA ÄR NÅGOT ATT SE, för det här är mönstret i mitt liv. Jag föddes i en familj och ett samhälle och gick senare till skolan, organisationer, jobb, äktenskap mm som slav. Det var självklart, och jag skapade det själv. Jag kan inte döma någon. Men jag är ingen slav och ingen är min slav. Om någon vill dö, kan jag inte göra någonting. Om jag gör det, måste de betala mig för resten av livet. Och då blir de en slav till mig och jag blir en slav till den personen. Vi måste betala för vad vi får. Om någon är grym eller vill tävla med mig kan jag inte göra något. Jag har just mött en person i mitt liv, och jag kan inte göra något bara le från min själ och ta ansvar för mig och vad jag gör.

Många gånger har jag sett att klienterna är rädda när det gäller att ta ansvar. Det är så mycket lättare att säga att jag är som jag är på grund av min far, mamma, min historia, min man etc. Vi letar efter var allt kommer ifrån istället för att förändras från ansvar. Detta får oss inte att växa från ansvar och även om vi tror att vi läker är vi fortfarande offer. Och om vi är offer, är vi också en förövare. Som terapeuter behöver vi också se att om vi blir vi hjälpare så bjuder in offer och förövare. Det betyder att vi inte är jämbördiga i terapi och vi behöver vara väldigt försiktiga för det kan bli ett maktutövande.

Och den här femte dörren öppnas just nu när boken jag känner en kvinna kommer ut. Jag kommer att prata om detta femte liv i nästa bok, som handlar om samarbete och gemenskap inuti, utanför och i större mening. Det är också intressant att notera att jag använde 20 år av mitt arbetsliv att studerade samarbete, partnerskap, gemenskap, först som anställd, sedan som konsult och senare som forskare. Nu kommer allt ihop i det nya paradigmet. Jag skrev något under 1994 som jag inte förstod och idag gör jag det. Jag är så lycklig:

”Sverige är världens mest sekulariserade land. Problemet i Sverige är att vi förlorat kontakten med välfärdssystemet själ och rötter, anledningen till att det skapades och hur varje litet system i detta stora system är kopplat till denna själ. Det innebär så snart vi har problem skapar vi en ny organisation.”

Jag inser nu att jag då gjorde detsamma som idag. Vi öppnade för skugga och tog oss till rötterna. Sen kom den ekonomiska krisen i Sverige 2008. Alla började skydda sina gränser, och sedan var pengar och lojalitet till organisationen viktigare än rötterna. Ingen var intresserad av ”skuggan” längre. Jag skrev 10 böcker om detta och det här mönstret blev tydligare och tydligare. Jag stannade som konsult till 2015 med uppdrag att öppna för samarbete i en ny struktur som hade skapats i välfärdens Sverige. Denna struktur var mellan alla välfärdsorganisationer och hade till uppgift att få dem att samarbeta. Denna struktur fungerade från välfärdssystemets själ / rötter i Sverige. Det var väldigt intressant att se hur alla överlevnadsorganisationer försökte och ville ägna den här strukturen, men de kunde eftersom den nya strukturen levde under sin egen lag. Denna arena drogs in mer och mer i välfärdens överlevnadsstruktur och behövde på olika sätt skydda sig. De började också följa överlevnadsmönstret att skapa statistik för att skydda sig, men de gick samtidigt ägar i det nya paradigmet som påverkade till ökad kraft.

Det är dags att lyssna på själen och se våra överlevnadsstrategier att ta hand om och transformera dem mer och mer. Själen kommer alltid med kraft och möter stort motstånd från rådande överlevnadsstrategier. Detta gäller både människors, organisationer, grupper och sammhällen. Alla har en själ som växer från våra rötter. Vi behöver lära oss när vi, en grupp, ett samhälle lämnar sin själ och sitt hjärta.

Jag är tillbaka till min visa kvinna, som kan vara ärlig och redo att stå upp och berätta sanningen men bra utifrån sin egen erfarenhet. Det finns inte ”den sanningen”.  Hon är med mig idag, men på ett helt annat sätt. Inte från mitt ego … men från min själ. Mitt hjärta är vidöppet och varje nytt personligt arbete jag gör öppnar mitt hjärta ännu mer. Och jag vet också att jag är en kraftfull kvinna med öppet hjärta, hur är det med dig? Kommer du vara den som gör förändringar inte från personliga behov och ego, men från ett öppet hjärta?

Lämna ett svar

ett × 5 =

Stäng meny

Samarbete innebär att det inte går att fatta beslut om någon person inte är med. Inte heller kan en person bestämma över en annan. Därför sätts viljan och engagemanget i fokus. Nya metoder för lärande utifrån engagemang växer fram. De skiljer sig väsentligt från de traditionella metoderna som ofta innehåller förhandling, kompromiss och majoritetsbeslut. Samarbetet hålls samman genom viljan att göra gott. Det är detta som motiverar, ger passion och mening åt arbetet. Samtidigt hamnar vi ibland en värderingskonflikt mellan att göra gott och olika lojaliteter. På fem minuter har värdegrunden utvecklas i en grupp/ett system beroende på deltagarnas historia och traditioner som omsätts i mentalitet, en tyst kunskap i samarbetet. Om vi söker oss till gemenskap förutsätter det att vi tidigt lyfter det vi ser och arbetar med vår mognad. I en mogen grupp går samarbetet smidigare och gruppens styrkor kan nyttjas så att ”ett plus ett kan bli tre”.  Fördjupade relationen är då en förutsättning. Vikten av en balans mellan att ta/få och att ge är påtaglig, (den kan vara både materiell och psykologisk). Detta samarbete bygger på att alla i ett team är ledare. Det ställer särskilda krav på gruppen om det finns en formella team eller projektledare. Denna person både för sig själv och andra i teamet är en av ledarna, även om han eller hon har formellt ett ledarskap. Det tar mycket lång tid att bygga upp ett förtroende som är raserat. Den enda strategin som då fungerar är att gå till källan och reda ut svårigheterna. För att bygga samarbetsstrukturer behövs både system, strukturer och relationer som bygger på principen att ”ett plus ett ska bli tre”.

Detta ledarprogram samarbete drivs tillsammans med Emma Rosqvist Katlaway och Katarina Falk LTOU. Det vänder sig till välfärdens samarbetande professionella. Det syftar till att skapa ett ”nytt” ledarskap och teamwork. Planerad start i mars 2019. 

I denna utbildning får du en förståelse och redskap att möta dig själv på ett helt nytt sätt. Utbildningen vänder sig till dig som arbetar med människor, t.ex. terapeuter, socionomer, läkare, sjuksköterskor, lärare mm. I slutet av denna utbildning kommer du att kunna:

 

Utbildningen omfattar 4 ggr 2 dagar och startar hösten 2019. Detta utbildningsprogram drivs tillsammans med tre andra traumaterapeuter. Detaljprogram finns färdigt under mars 2019.

Den enda tiden som finns är nu. I nuet kan vi öppna för evigheten och i det ögonblicket är det förflutna, framtiden och nu närvarande samtidigt. Nuet och visdomen blir ett i stunder när vi ändrar vårt perspektiv, vid insikter och AH- upplevelser, i ett nära möte med oss själva eller andra. Då stannar tiden och allt bara är. Dessa stunder kan bli fler och expandera. Vägen dit kan ibland vara smärtsam och vi behöver på olika sätt lösa upp den smärta som sitter i kroppen. Vi behöver också möta det vi på olika sätt lagt i skuggan av vårt liv. Det vi är rädda för eller kanske inte är så stolta över. I alla gemenskaper behöver vi bli vår sin egen auktoritet. Vi är alla här för att bidra till livet. Det är ingen slump vad du gjort i livet, ur det har ditt syfte sakta skapats. I denna ettåriga utbildning där du får möjlighet att öppna för ditt uppdrag och syfte. Utbildningen kommer du att:

 

Utbildningen startar i mars 2019 och pågår till maj 2020 omfattande 21 dagar under 7 helger.

I skönheten och värdigheten hittar du din visa kvinna. Hon vill att du ska sprida dina frön och bidra till världen. När vi lever våra liv i mötet med oss själva, vet vi någonstans där inne att vi behöver ära vem vi är i vårt ursprung. Det kan vara en utmaning, men samtidigt har vi inget val. Den visa kvinnan kan ta oss dit och kommer alltid att göra detta. Hon har mycket kraft och visdom. Hon är sanningen i dig. Många av oss är rädda för henne, hon låter oss inte komma undan, men hon väntar tålmodigt. Att vara vis har inget med ålder att göra. Du kan vara vis när du är 30 år. Visdom handlar om att kunna se andra perspektiv, på allt i livet. Den visa kvinnan vet att lager på lager försvinner försvaren inne i dig och en dag kan du bara le och leva innerligt. Då lever du här och nu och varje dag blir en gåva. Människor berör, människor rör sig och den visa i dig gläds när alla i frihet lever sina syften, ÄVEN DU. Hon har inte många illusioner, utan bär livet med en stor realitet. I denna workshop möter du din visa kvinna som att dig till befruktande mörker. I det mörkret finns dina gåvor.

Många tror att tillit förutsätter att vi har kontroll och genom det skapar en trygghet. I verkligheten kontrollerar vi ingenting, vi skapar på detta sätt bara en känsla av tillit. Vi försöker mäta allt som sker för att skapa mer känsla av trygghet och tillit. Tillit är dock ingen känsla utan mer ett tillstånd som bara är. Vi kan ha en massa känslor och vara i dem otrygga och ändå befinna oss i ett tillstånd av tillit. Hur är det möjligt? Någonstans i oss vet vi att allt är som det ska, och det skapar ett lugn i hela kroppen samtidigt som vi kan känna kärlek, vrede, vrede, sorg och rädsla. Vi människor har helt unika förnimmelser kopplade till olika känslor. Vi behöver lära oss skillnaden mellan känslor och förnimmelser. Känslor skapas ofta från erfarenheter medan förnimmelser är något vi föds med, men som kan förändras när de kopplas till känslor. När vi föds vet vi vad smärta är, men utan känsla. Senare kan vi bli rädda för smärta och då har den rena förnimmelsen förändrats. Tillit kan sägas vara en förnimmelse som är och kan vara helt ren om den inte kopplas till en tanke eller känsla. Ett bra sätt att ”testa” vår tillit kommer när jag vågar gå in i kaos. Fler och fler grupper vågar möta kaos för att de ska hitta strukturen i det system de omedvetet skapat. Vi agerar utan att veta, vi bara litar på att det som sker ska ske. Det är att överlämna sig till skeendet. Detta är en av grundpelarna i kaosteorin. Enligt kaosteorin förändras system genom mycket små oförutsägbara förändringar som på sikt ger oförutsägbara skillnader, ett fenomen som kallas fjärilseffekten. Dessa oförutsägbara förändringar bara uppstår. Tillits cirkeln, ”circle of trust”, är ett begrepp som skapats ut kaosteorin. I den har alla samma värde, och genom en uppåtgående spiral växer en grupp i detta ”värde”. I denna cirkel har syftet att öppna för mer tillit både hos de närvarande personerna och hos det system som skapats. På detta sätt kan vi möta oss själva och olika system. Ambitionen är att gruppen ska få lära sig att möta sig själv i fyra olika ”typer” av system.   

På olika sätt närmar vi oss myterna som hindrar oss att leva vårt liv fullt ut som den vi är. En myt kan hålla hemligheter och skapar illusioner som hindrar sanningen… men en myt kan också vara en inre bild, saga och arketyp som kan öppna upp för det som har varit dolt. Sanningen väntar alltid på att bli levd om förr eller senare krackelerar myten som hindrat sanningen. Dessa myter repeteras som sanningar. När vi använder den senare definitionen an myter förstår vi att allt är större än jag och allt har ett mönster. Dessa myter kan stödja oss djupare in i vår egen process för att hitta vår unika sanning.  I en liten grupp om 6 personer kommer du att få möta dig själv och få del av olika teorier för att komma djupare in i dig själv. Vi träffas 6 gånger, en gång i månaden.

Det paradigm vi lever i idag som frodas av vårt sätt att konkurrera, jämföra, offra, vara speciella och ta kraft/ge kraft, kommer sakta att tona bort. Detta ersätts av det nya paradigmet som vi längre varit på väg in i, det som bygger på samarbete. Vi behöver arbeta hårt för att komma till den punkt då vi är fria att bidra med det som expanderar våra handlingar, relationer och möten, istället för att exkludera. Samarbete kan bara ske utan en ledare i nätverk mellan människor och genom partnerskap mellan grupper och organisationer. I denna workshop lär vi oss att

Så att ”ett plus ett kan blir tre” och något nytt skapas

 

Det är inte händelsen eller bristen som skapar trauman utan vår förmåga att hanterar dessa. Vi får trauma av egna upplevelse, från familjen och samhället. Kroppens reaktion i dessa  situationer är ”fight” eller ”flykt”, och om dessa inte är möjliga ”frys”. Från alla dessa tre  traumareaktioner blockerar vi olika delar i kroppen och skapar strategier för att skydda oss i livet. Vår ”följare” är den som gör allt detta på ett mycket kreativt och aktiv sätt. Trauma och chock senare i livet kan vara en början att öppna för en frigörelse och  expansion. Traumaarbete kan frigöra och expandera gåvorna vi har gömt.  Vi kommer att arbeta i tre dimensioner samtidigt: