Tiden pågår, tiden är nu. Min själ är helt öppen från mitt hjärta och jag växer. Jag öppnar mitt hjärta mer och mer. Sista halvårets lärande och transformation går mot sitt slut och jag är förvånad och förtjust i denna nåd. Mitt lärande i livet är att om jag stannar och till och med expanderar smärtan för att se de överlevnads strategier jag ska transformera så är livet där för att stödja mig. Nu har jag återigen i livet kommit till den plats i mig då jag inte behöver skydda någonting. Jag är helt naken från min själ. Detta öppnar möjligheten att se andra och att se mig själv / min kärna / mitt själv. Att vara i en Community har öppnat alla mina rädslor igen och den här gången tar jag dem och gör något bra av det. Den här gången har inget annat val. Detta kallar jag nödvändigheten. Om jag inte ser allt upprepar jag mina undermedvetna överlevnadsstrategier igen, de som jag skapade som barn. Det enklaste för mig är att lämna utan att våga säga sanningen, det har jag gjort i tidigt i liv tills jag bestämde mig för att stanna med min sanning utan att påverka andra. Att säga sanningen det är min komfortzon. Samhället har också gett bränsle till denna överlevnad, för i Sverige är vi framgångsrika om vi har ambitioner, säger sanningen och konkurrerar. Jag vet mycket om detta eftersom jag var så framgångsrik i mitt tidigare yrkesliv. Så många av oss tror att vara framgångsrika är att vara bra. Detta mönster skapar så mycket konkurrens och jämförelse, och då går vi förlorade. Idag vet jag något annat om framgång, det är att leva den jag är. Detta har ingenting att göra med att bli sedd, tjäna pengar, komma med nya idéer eller att ha en massa människor som lyssnar på mig. Vår sanning är ofta det vi minst vill. Jag inser att människor i mitt liv alltid har gjort mig speciellt för att använda mig och jag har också gjort mig själv speciell. Många av mina arbetsgivare gjort en särskild ”fil” för mig. För många år sedan insåg jag att det här var ett sätt att få mig att stanna, och det var en ensam väg. Jag var ofta den som fick röra runt och skapa kaos i organisationen. Jag blev då också den som människor skylde på. Det lärde mig inget om Community, men om mig själv.
Det här är möjligt eftersom vi lär oss och omvandlar våra överlevnadsstrategier om och om igen, vi är öppna med dem och totalt sårbara. Vi projicerar på andra, ja för en kort stund gör vi det, men snabbt är någon där och pushar oss. För mig har min uppgift i livet till nu varit att öppna space för andra – jag använder metaforen ”krattar manegen i ridhuset för olika ryttare på sina hästar”. Idag är det klart att mina djupaste rädslor är att bli övergiven inom en Community och att människor ska ta min själ. Och naturligtvis, detta börjar alltid med mig själv. Jag överger mig själv för att, som jag tror, skydda mig själv (skydda min kärna). För att skydda min själ ger jag sedan bort min kraft troende att: ”om jag inte visar min själ så kan ingen ta den”. Det här är nu rent i mig och har transformerats till mera kraft och medkänsla och jag vill växa i Communitys där vi verkar utan några personliga behov. ”Detta öppnar möjligheten att tillaga en soppan tillsammans för att andra ska kunna äta. Tillsammans lär vi oss en massa om denna soppa, som alltid är olika varje gång vi gör den.” Tillsammans har vi ansvar att växa i vår fulla potential utan jämförelse. Vi kan inte skylla på någon, inte ens mig själv. Livet är bara ett lärande och jag behöver inte skydda min själ längre, jag kan dela upplevelsen med andra när växandet är klart. Vår historia är alltid en gåva i livet om vi omvandlar den.
Jag önskar er alla en möjlighet att växa och hitta en Community som transformerar projektion från vår historia, som inte skapar normer och lägger sina sår på andra, som är öppet att växa från total sårbarhet och kraft och som ler mot livet. Inget av oss lever bara medvetet. Så mycket är undermedvetet från vår barndom, i de överlevnadsstrategier vi nu lever som vuxna. Det är dags att växa och låta överlevnadsbarnen i dig växa upp. Det här är att öppna den osynliga som väntar på dig som du kan göra synligt.
Från min själ till din själ i en fantastisk nåd
Ingrid Marie Fridolf
