Livet öppnar för mer gemenskap

I den här bloggen ska jag tala om våra gåvor i livet och hur vi är födda in i den perfekta familjen, i det perfekta landet, på rätt plats med rätt trauma för att växa in i våra gåvor i detta liv. Det här är en livslång resa och gåvorna växer i många cirklar. Vissa av oss väljer inte denna resa och vi stoppar oss när vi är så nära att sluta den första cirkeln. Den första cirkeln är den svåraste eftersom den handlar om liv och död, precis som vår första födelse in i detta liv. I de andra är vi fortfarande rädda men vi har lärt oss att livet handlar om att ”dö” och bli ”återfödd” om och om igen.

Vår Community väntar på oss från den allra första början

Jag träffade några gamla kvinnor som kallas ”the thirteen grandmothers” för snart fem år sedan. De är alla från olika ursprungsbefolkningar över hela världen. De berättade för mig att när de var 13 år visste de alla att de skulle träffas senare i livet och arbeta för moder jord, och det gör de fortfarande nu över 80 år gamla. Skönheten att se dem var enorm, också i att se deras barn så respektfulla, de som nu går i lära hos sina mödrar. Detta öppnade mina ögon för Communitys och att alla gemenskaper har ett arbete att göra i många kollektiva handlingar. Detta fortsätter tills vi dör. I det ögonblicket mindes jag den dröm som kom regelbundet från det att jag var 7 år gammal. Jag var i naturen med mörka människor och vi åt svart jord för att rengöra den. Varje gång jag vaknade var jag övertygad att jag en gång skulle komma att träffa detta mörka folk i mitt liv. Men jag var inte klar över vad att äta jord betydde. I min utbildning i Psykosyntes började jag titta på detta symboliskt, men det gav mig aldrig någonting. Det är nu en tid sedan jag hade den här drömmen.

För tre veckor sedan var jag i en grupp med ursprungsbefolkningen i Costa Rica som heter Bribris.  Jag var väldigt rädd innan, för djupt inom mig var jag klar över att den här resan skulle förändra mitt liv. Jag hade en känsla av att det skulle öppna ett annat engagemang för livet. Nu kan jag se, att de två workshops jag hade innan jag åkte förberedde mig för detta. I en av dem arbetade jag med en kvinna som var i sin ondska, hon försökte döda mig precis som hon hela sitt liv försökt döda sin mamma (vår mamma som kommer med vårt första uppdrag / syfte i livet). Detta är vad vi kvinnor gör när vi inte äger vår kraft, och inte heller är tacksamma för livet. På detta sätt fortsätter vi att vara barn också som vuxna. Den kvinnan försökte hela tiden ”splitta” gruppen på samma sätt som hon var ”splittad”. I slutet av workshopen kunde hon se sitt mönster från sitt djupaste sår. Nu är det upp till henne att bestämma om hon vill bryta detta mönster och vara öppen för livet. I den andra workshopen tog livet mig till att arbeta med kvinnor för att frigöra den kollektiva kraften. Denna grupp av kvinnor var öppna för livet och de lärde sig att samarbeta, så som alla kvinnor kan växa i den kollektiva kraften. I den senare gruppen fanns det mycket expansion och energi som tog oss att hedra ursprungsbefolkningen. Dessa två workshops grundade mig ännu mer för att vara beredd att möta min sanna dröm: att bli jord. Jag kunde inte längre kontrollera någonting.

Resan till Bribris ledde mig tillbaka till min dröm. Jag åt verkligen jorden (symboliskt) under den resan, speciellt i ett tempel med en eld i mitten tillsammans med andra människor. Detta tempel tillhörde Bribri-folket och de lät oss använda det för att arbeta i. I det ögonblicket blev det klart för mig att mina val i livet tog mig till en Community som kunde ta mig in i denna dröm (sanndröm). Det jag mötte och det arbete jag gjorde under denna resa ledde mig till verkligheten i mitt liv. Jag lovade nu att sprida mina frön till slutet, till den sista dagen i detta liv. I en gemenskap finns det inte finns någon konkurrens eller jämförelse eftersom vi alla vet är där för att dela våra gåvor med varandra och att göra ”en soppa” tillsammans från många olika erfarenheter. Vi ”äter jorden” (symboliskt) för att rena den och vi kan lära oss från ursprungsbefolkningen. Vi skyddar oss själva genom att vara helt nakna från vår själ, med ingenting att förlora eller skydda. Vi är fria och går vår egen väg och i det här läker vi oss själva för att öppna för fler gåvor. Vi är lika, och vi är alla ledare, med något unikt att leda andra med. Vi är alla öppna för den vision och den struktur som nu skapas som är större än oss. Vi dömer inte någon, och vi kommer alltid att vara fria.

Livet är magiska dörrar

Vi öppnade en ny dörr tillsammans, vi öppnade dörren till livet, och det här är livet bortom ord. Det här är magi, och det tog oss alla någonstans, till en helt ny plats. Jag är mer ödmjuk, jag är mer levande, jag är mer tacksam och jag är mer respektfull. Jag vet också i mitt hjärta att alla är samma. I mitt hjärta har jag kontakt med dig då och då, och som en grupp pratar jag med dig varje dag. Detta kommer att bli så här för resten av mitt liv. Tack!

I en gemenskap äger vi inte någonting eller någon annan. I en Community är vi fria, i en Community kommer vi att växa bortom ord, eftersom vårt hjärta öppnade sig och därifrån fortsätter öppnandet som ringar på vattnet. Vi kan aldrig stoppa denna process och livet kommer att tjäna oss med rätt människor och erfarenheter för att vårt hjärta ska växa. Tack!

Tack, Bribri-folket som öppnade den här nya dörren för oss, en dörr jag har väntat på sedan jag var 7 år gammal. Jag har inget att förlora nu, och det öppnar för fler risker, utmaningar och mer skönhet. Ingen kan styra livet, livet styr dig om du är öppen och i tacksamhet för vad som än kommer. Vi har det perfekta livet och den perfekta barndomen, att växa från. Vi människor växer i grunden från smärta, inte från harmoni. Om vi dömer våra föräldrar, fortsätter vi att vara barn. Jag är mycket tacksam för den gåva som mina föräldrar gav mig, både från vad jag fick (bra och dåligt) och inte. Jag pratar om bra och dåligt, så vi kan inkludera egot, för själen skiljer inte mellan gott och ont. Själen vill bara att vi ska växa och det gör vi från vårt ursprung som väcker glädje och smärta, skapar trauma och senare självläkning. Vi måste också lära oss att vi är samma som våra föräldrar och att de skyddade oss från sin själ i sin så kallade ondska och godhet. Kvinnan i workshopen som försökte ”döda” mig på samma sätt som hon försökte döda sin mamma, gjorde mot sin mamma detsamma som modern gjorde mot henne. Det helande ögonblicket skulle vara att be om ursäkt till sin mamma för vad hon själv gjort, även om det kom från hennes mamma. Åtminstone bad hon om ursäkt på sitt sätt till mig senare genom vår kontakt, vilket är ett första steg. Det här är att återta sin kraft som ansvarig vuxen. Många av oss vill inte ens se vad vi låter andra göra för oss, och ännu mindre vad vi gör mot andra. Det är att undvika ansvar. Jag känner till några kvinnor som nu börjar se att de tog från andra, så att de inte skulle kunna förändras (överlevnad). De har också motsatt mönster; att hindra andra att förändras (överlevande). De börjar nu se det, och om vi inte förändras stoppar vi rörelsen för Community. Dessa två överlevnadsstrategier är viktiga att ta ansvar för och att omvandla i en Community. Dessa överlevnadsstrategier stimulerar inte liv, och i en Community som arbetar för livet måste vi göra allt för att gå vidare och stimulera liv. förändras, förändras, förändras, förändras….

Trauma är skapat för att skydda mina gåvor tills jag hittar en ursprunglig Community där jag kan odla dem

En stor illusion i detta liv är att vi växer individuellt. Det moderna samhället, särskilt i Sverige, tror att tillväxten händer när vi skiljer oss från allt och styr vår egen utveckling. I stället för att vara öppen för vad livet servar oss med, stänger vi vårt själs växande i tron att vi vet allt. När jag hittade Psykosyntes för 25 år sedan och så Reconstructive för 10 år sedan hade jag ingen aning om att dessa båda skulle ta mig tillbaka till mitt ursprung om och om igen. Med stor tacksamhet ärar jag dessa jag allt arbete. Idag är jag så tacksam att bo i Sverige, den har skapats ur mötet med andra länder. Tidigt i livet kunde jag inte veta som jag idag gör, att mitt land, Sverige, är det perfekta landet för mig, eftersom det hjälpte mig att leta efter andra samhällen. Sverige är det mest organiserade och kontrollerande landet i världen. Vi har detaljerade regler för allt, så vi behöver inte tänka. Andra länder i Europa, som Belgien har också många regler men kulturen där innebär att människor sedan inte följer dem. I Sydamerika kunde jag integrera kvinnan i mig och också lära mig att ”spirit” och materia måste förenas. När de splitas skaps trauma.

Vid trauma, både individuella och kollektiva, skapas ”fight, flight och freeze” (se definitioner och beskrivningar i en av mina tidigare bloggar). När de tre kommer samman skapar vi följaren. Det är följaren som skapar överlevnadsstrategier. Detta kan vara överlevnad genom att gömma sig för livet, att springa ifrån livet eller att göra sig större eller mindre än livet. Detta kan också vara överlevnad genom att sitta fast, lämna sin kropp eller kämpa mot allt. Detta mönster, följaren, är farligt eftersom det tar mig ifrån min själ. Det är inte den traumatiska händelsen som skapar trauma, det är min förmåga att samarbeta med händelsen och stunden i fight, flight och freeze. Om jag inte kan samarbeta med vad som händer lämnar jag min själ och blir följare som skapar många överlevnadsstrategier. Som barn hade vi inget annat val än att skapa denna följare, om våra föräldrar eller andra vuxna inte hjälpte oss att samarbeta med situationerna. Livet tar oss alla sedan tillbaka till dessa situationer för att lära oss att samarbeta på ett annat sätt, om vi vill ta det. Svårigheten är att då stanna med konsekvenserna av traumat i kroppen för att de ska kunna transformeras, utan att gå in i vad som hände.

Sverige har verkligen lämnat själen. Det innebr också att vi är traumatiserad i vär känsla av meningslöshet och skuld. Vi söker alltid syndabockar istället för att överlämna oss till det som sker. I Sverige har vi också ursprungsbefolkning och vi tecknade först under de mänskliga rättigheterna för dem 2004. Norge har samma folk och de undertecknade för 40 år sedan. Sverige har fått förklara sig inför FN: s rasdiskrimineringskommitté hur Sverige lever upp till FN: s konvention om avskaffande av rasdiskriminering för ursprungsbefolkningen. Man konstaterar att Sverige är långt ifrån internationell standard när det gäller ursprungsbefolkningens rättigheter. Bakom allt detta finns pengar. Det land vi tog från det samiska folket är Sveriges rikaste land. Vi tjänar miljarder genom export av virke vi avverkar från de stora skogarna och malm som vi bryter i gruvorna. I Sverige skapade vi också rasbiologin, vi mätte människors huvud och kropp för att berätta vilka människor som var underlägsna såsom vi sedan bedömde samerna och romerna. Resandefolket har i decennier behandlats mycket illa i Sverige. Äntligen har vi börjat prata om det och kanske tar vi också ansvaret för allt detta. Denna kultur av att förskjuta minoriteter finns fortfarande i Sverige. Vi gör det fortfarande, men på ett annat sätt, mot människor från andra länder. Om vi tittar på allt i ett större perspektiv gör vi detta när vi säger att vi vet hur människor från andra länder ska agera. Vi ber dem att ändra sin kultur, för att vi vet bättre. Det här är att sätta dem under oss och göra oss grandiosa. Det är samma som om du ber någon att komma in i ditt hus som gäst och sedan förväntar dig att de är som du. Vi ser inte detta i andra kulturer. När vi kom till Bribris-folket bad de oss att ge dem vår flagga och en viktig bok från oss så att de kunde lära av oss, deras gäster. De hedrade oss och gav oss till och med sitt hjärta när de lät oss arbeta i deras tempel. Detta öppnade vårt hjärta och vi började ge dem. Detta är Community !!! Ingen försökte ta, ingen försökte stoppa någonting, alla rörde sig. Vi gick mycket eftersom de gick mycket. Ingen klagade även om vi var dödströtta. Vi promenerade!!! Vilket samarbete, vilken gåva. De ville inte ha pengar och i stället köpte vi saker som vi trodde att de behövde !! Vi bytte saker !!! Vi hedrade varandra !!! Vilket lärande !!!

Sverige är ett ”kyligt” land som öppnar mig för att leta efter värme, både bokstavligen och symboliskt!! Det är kallt och människor är kyliga eller ska vi säga att vi är samlade. Om vi bli engagerade och känslomässiga anses vi inte trovärdiga. Ännu värre blir det om vi börjar att gestikulera vilt. Jag har roat mig en stund nu genom att bara åka spårvagn och börja ta kontakt med så många som möjligt och det är framförallt människor med utländsk bakgrund som vill ha kontakt. Svenskarna är mer avvisande, särskilt om jag börjar att visa mitt kroppsspråk. Nu börjar säsongen med uteserveringar och jag prövar detsamma här. Detta är mitt land där vi nu också mer och mer öppnar oss i mötet med nya kulturer samtidigt som stänger och exkluderar. Främlingsfientligheten ökar och vi gör precis som i andra världskriget, vi blundar. Detta är mitt land som försökte gömma sanningen och på så sätt lärde mig att vara sanningsenlig !! Detta är mitt land som hjälpte mig att stänga mitt hjärta, så jag kunde lära mig att öppna det !! Detta är landet som lärde mig att konkurrera och jämföra, så jag kunde lära mig att samarbeta och hedra andra !! Detta är landet som lärde mig att bli grandios, så jag kunde lära mig att vara ingen !!! Detta är landet som lärde mig att bli rebell eftersom jag inte höll med om reglerna !!! Detta är landet som lärde mig att alltid gå vidare eftersom ingen trodde på mig !!! Det här är landet som lärde mig att ta mitt eget ansvar, för staten tog allt ansvar för att fixa allt för alla och tog med detta ifrån människor deras egen kraft !!! Detta är också landet som gav min far och mamma ingenting, så de kunde växa från dessa svårigheter!!! Detta är landet som gav mig möjlighet att studera gratis och det fick mig att ta detta för givet !! Jag lärde mig senare att vara tacksam för detta och att jag på mitt sätt behöver betala tillbaka för allt så jag är i balans med vad jag fått från Sverige. Det här är landet jag fightades i på nationell nivå för att berätta om sanningen om att demokrati har vi bara på pappret och ett välfärdssystem som inte är för alla. För det förlorade jag mitt jobb två gånger, för jag var för ärlig. Det här är ett land där jag tjänade mycket pengar och som lärde mig att inte respektera och värdera det. Det här är ett land där jag lärde mig, att vara arbetslös är skamligt och att jobba är det viktigaste, även om det är själlöst. Detta ledde mig till att säga upp mig och vänta på min själs kallelse till jobbet där jag kan använda hela mig och min gåva till detta liv !!! Detta fick mig att lära mig att inga pengar i världen kunde få mig att arbeta för pengar, förutsatt att jag har tillräckligt med mat och en säng. Detta lärde mig att jag inte behöver mycket !!! Tack, Sverige. Tack, Sveriges kultur, du fick mig att växa och jag kommer att vara tacksam för resten av mitt liv. Du lärde mig alla sidor i livet och du låter mig stanna i dem, så jag kunde växa från dem. Min tacksamhet !!

Detta är det överlevnadssamhälle jag växte upp i, och det var verkligen en gåva till mig. I denna gemenskap fick jag många trauman och de tog mig närmare livet. Dessa trauman öppnade min rädsla och det är bränsle till förändring. Det lärde mig också att jag ständigt måste förändras annars hindrar jag livets växt. Detta betyder också att jag är ärlig mot andra i detta växande. Min framgång är andras framgång, andras framgång är också min framgång. Andras misstag är också mina misstag. Mina misstag är också andras misstag. Och det viktigaste: att växa är att lära sig av misstag. Ingen finns i en gemenskap för att överleva, för att tjäna pengar, för vara speciell, för att synas, för att försöka gömma sig, för att låta andra göra jobbet åt dem, för att försöka undvika sitt uppdrag, för att försöka förstå, för att försöka konkurrera eller bli en kopia, för att försöker fightas med andra, för att jämföra sig med andra, för att försöka vara bra, för att bara vara etc…. och ändå gör vi så alla. Men när vi ser kan vi åstadkomma stora förändringar.

Min familj är den perfekta familjen för att växa överlevnadssamhället

Min familj är perfekt för att jag ska växa i mitt syfte i livet. Vår familj är perfekt, om vi inser att de är här för att jag ska acceptera min väg och mitt syfte. Jag skulle inte vara den jag är idag utan min familj. Vi kan komma till denna punkt i livet där vi inser att vi är födda i den perfekta familjen för att vår ”spirit” ska växa. Detta handlar inte om att försöka leta efter varje problem eller att försöka läka alla i familjen. Helande i mig med min familj sker bara när min familj blir en resurs för mig i att följa min väg och mitt syfte. Vår uppgift är att leta efter resurser, inte att hitta problem i det förflutna. All förändring som jag gör nu kommer att påverka framtida familjemedlemmar som jag blir en resurs för. Min familj är i mig och i min kropp, vilket innebär att jag har mina inre föräldrar och mina inre barn i alla åldrar i mig. När jag har trauman från situationer jag inte kan samarbeta med stannar tiden, och mitt inre barn blir överlevnadsbarn. Det betyder att detta barn i mig kommer att förbli i den ålder hon var när traumat inträffade tills jag läker det (kanske för resten av mitt liv). Det betyder också att mina föräldrar kommer att stanna i samma ålder i mig, även om de förändras i det verkliga livet. Om min mammas inre barn är ett överlevnadsbarn, kommer det här barnet att påverka mig eftersom min mamma inte kan knyta an till mig som vuxen. Det innebär att jag övertar min mammas trauma i mig själv från befruktningsögonblicket. Allt från mitt familjesystem finns i min kropp från tidpunkten för befruktningen … och till och med tidigare i moderns ägg och faders sperma. Bara kroppen kan leda mig dit. Om vi vill förändra någonting i framtiden måste vi erkänna att vår effekt på nästa generation kommer från vår växt, från vårt syfte.

Vad vi aldrig pratar om är, att alla barn avvisar sina föräldrar när de växer upp. Inte många av oss säger ja till livet och när vi säger nej betyder det också att vi säger nej till våra föräldrar. Under födseln går vi igenom mycket smärta och vi svävar alla mellan liv och död. Människan kommer ut utmattad och från det ögonblicket börjar hon eller hans kropp att avvisa mamman som gav henne så mycket smärta. Vi gör det i livet fram till det ögonblick vi inser att vi växer från smärta. Smärta är inte samma som lidande, lida gör vi när vi inte lever fast vi vet att vi har ett ursprung som är bortom detta lidande. ”Smärta” (växtvärk) är livet och det gör ont att växa. Det gör ont att leva. Så länge vi avvisar mamma, avvisar vi livet. Detta är ett av våra första trauman, för oss alla, oberoende om mamma avvisade mig eller ej. Från och med födelseögonblicket inser denna människa också att överlevnad är viktigt och att modern är den som ska ge mig mat och kontakt. Från det ögonblicket anpassar jag mig och skapar överlevnadsstrategier.

Vissa av oss, och kanske alla av oss, får mer trauman från förluster och händelser. Vi kan också ha med oss trauma in i detta liv. För mig är idag alla dessa trauman en gåva eftersom jag har erfarenhet av att arbeta med och transformera ”splitten” från min själ som jag skapade i dessa trauman. De skyddade mina gåvor. Idag är en av mina gåvor att stanna med människor framtill och med de möter kärnan i sina trauman. Det är som att allt rinner av dem då. Arbetet är inte att gå in i trauman, utan att stanna med kärnan. Jag vet också att vi aldrig kan vara med människor på platser där vi inte själva har varit. Det betyder att alla trauman tidigare i livet är en gåva idag när de  förvandlats. Jag vet mycket om sexuella övergrepp, och även om att gå till den mörka sidan av sexualitet. Jag vet mycket om att nästan dödas, att hållas i landet mellan liv och död. Jag vet mycket om nära döden upplevelser från en olycka som tog mig dit. Jag vet mycket om att bli bestraffad. Allt detta lärde mig att lämna min kropp och att komma tillbaka igen. Idag kan jag inte göra det längre, men min kropp har erfarenheten från detta från mitt förflutna. Mina trauman skapade tre viktiga överlevnadsstrategier: att bli syndabock, att vilja dö och att aldrig ge upp. I den första gjorde jag mig stor i att bära andra som lider och att kämpa för andra. Den andra var en flykt när det blev för jobbigt och den flykten höll mig vid liv. Den tredje tog mig till där jag är idag genom att jag alltid gick vidare. Nu är alla tre borta, i den första hittade jag min kraft, i den andra livet och i den tredje min sexualitet. Dessa tre är de viktigaste gåvorna jag har. Och det är aldrig som vi tror. Sexualitet har inget att göra med sexualitet i större mening, som en gåva. Jag kommer att kalla det livskraft, vilket visar oss vår mission. Viljan att dö kunde ta mig djupare in i livet och dess mörkare sidor. Det var i syndabocken allt kom samman och i dess upplösning fann jag kärnan i min kraft; att öppna för livskraften från ett öppet hjärta. Det inkluderar mycket mörker. Om vi öppnar för livet är en av sakerna i livet naturligtvis sexualitet. Jag skulle hellre säga att mina trauman handlade om livet i mörkret som öppnar våra gåvor i vårt hjärta. Idag vet jag också att Reconstructive kan öppna för alla dessa gåvor och till att skapa erfarenheter för att kunna odla våra gåvor. Alla har vi också på olika sätt blivit sexuellt missbrukade och straffade för den vi är i detta liv eller minnen av min spirit. Denna erfarenhet är tillgänglig för oss alla förutsatt att vi är redo att växa från mörkret. Vi kan aldrig hitta vår spirit i ljuset; vi hittar vår spirit i mörkret. Jag trodde att min spirit var ond i många år och idag vet jag att det är motsatsen. Men många människor vågar inte bära sin ondska, så de hittar någon att lägga den på. Nuförtiden bär jag inte andras ondska, men många försöker även idag att lägga den på mig utan framgång. Jag känner en person som har försökt att göra det tre gånger nu, och idag ler jag och säger ”Varför är du så hård mot dig själv?” Självklart har jag också min onda sida, och jag känner den. Denna ondska kommer alltid från egot, aldrig från själen eller spirit. Själen och spirit bara är. Min kropp är min container och den här håller vad jag måste betala för i detta liv. Mitt ego gör allt för att hindra mig från att gå dit och det skapar ”ondska”.

Min familj var lika kall som mitt land, och de lärde mig hur man ska överleva. Åtminstone min far, för så snart som kärlek var där blev han rädd för att dö. Denna man öppnade sitt hjärta i ansvar sent i sitt liv, och det var en gåva till livet. Han skulle göra allt för mig för att få mig att växa, och det var så modigt av honom. Det var också så modigt att han bröt igenom så att han kunde träffa mig i kärlek och tacksamhet innan han dog. Det var modigt att göra allt han kunde för att försöka komma ihåg sin dissociation i de ögonblick han skadade mig. Min mamma var medvetet ”kall” i hennes pushande, som jag förstått nu. Hon var också varm, men jag kunde inte eller ville inte komma ihåg det. Alla dessa år av terapi tog mig längre bort från henne, inte närmare, för jag började döma henne mer och mer. Jag såg inte vilken gåva hon var för mig. I många terapier söker vi efter problem. När jag hittade psykosyntesen kunde jag också öppna dörren till att det fanns en mening men den var bortom min förståelse, allt på min själs resa och det var ett stort skifte. Därför tror jag att det faktum att psykosyntes ännu inte är accepterad i vårt överlevnadssamhälle är en bra sak. Om vi behåller denna terapi utanför, kommer den att förbli själens terapi och kan vara en plats för många, som det var för mig, att öppna sin själs resa. Idag förklarar min mamma varför hon gjorde vad hon gjorde för mig. ”Hon drev mig ut ur livet så att jag kunde gå in i livet och i min kropp, för jag hade tendensen att från början lämna min kropp”. All denna ilska och sorg fick mig att överleva och stanna i kroppen. Nu är jag klar över alla illusioner som vi har om livet och hur det borde vara så att vi kan behålla kontrollen. Hon gör detta fortfarande ibland i hennes pushande när jag hamnar i en överlevnadsstrategi och nu ler jag och säger till henne ”OK, jag ser vad jag gör”. Min mamma har en gåva för hon ser livet från ett annat perspektiv och jag öppnar nu för denna gåva mer och mer. Kanske världen kommer att vilja ha detta, eller kanske inte. Jag inser att jag skrämmer människor ibland, och några av dem säger att de inte kan gömma sig eftersom det är som att jag kan se genom dem. Kanske kan jag, men jag kontrollerar inte livet, livet styr mig. Det tar mig ibland till platser dit jag inte vill gå, men jag har inget val. Jag var skyldig det här till min familj, som har lärt mig att överlämna mig till livet i alla dess dimensioner. Vi vet så lite. Vi kan inte gå bakåt men vi kan lära av ursprungsbefolkningen hur de samarbetar med naturen. De har ett program som de fastnar i ibland, som alla andra. Men de har fortfarande en gåva att lära oss om Community och möte med naturen som vi har förlorat. Risken är att de förlorar sin kunskap, eftersom de unga inte vill stanna i samhället. Min intuition berättar för mig att denna transformation jag gjort genom att öppna för ursprungsgemenskap är en gåva till livets växande. Det förändrar också min hela bild av Sverige och jag är så tacksam. Min intuition säger också att transformationen jag gjorde från överlevnadsfamilj till familjens ursprung i min familj är en gåva till livets växande. Idag är min familj en resurs, en gåva till mig och till min och livets växt. Min mamma lever fortfarande, och hon är min bästa support. Hon är glad att se mig växa och pushar mig när jag är vilse. Min intuition berättar för mig att min väg nu också ska gå genom transformation av mitt förhållande till naturen som överlevnad till ursprung. Detta kommer att göra ont och gör det redan, som alltid när vi tar ansvar för vad vi har gjort.

Jag var helt dissocierad och mindes inget från min barndom mellan 7 och 42 år gammal och jag skapade illusionen av det lyckliga livet, den lyckliga familjen, den lycklig barndomen etc. I detta skapade jag många överlevnadsstrategier för att skydda min djupaste gåva i detta liv: att öppna människor för livet och deras hjärtan för att de ska hitta sitt syfte. Min mamma såg denna gåva och att den skrämde människor och fortfarande gör. Många människor är fortfarande rädda för mig och projicerar sina rädslor på mig. Många lägger sin ondska på mig istället för att se den. Andra beundrar mig, och några andra börjar fightas med mig. Det finns också dem som försöker att vara en kopia av mig och det är nog mest ledsamt för att de förlorar sin själ. För mig är allt bra, och jag är så tacksam att leva i denna tid, i denna familj (både min som ursprung och den jag skapade för att ge livet), på denna plats med alla människor jag samarbetar med, både i mitt arbete och mitt privata liv.

För mig är ett öppet hjärta vår livskraft för att växa i detta liv. Varje förändring öppnar mer och mer från denna livskraft. Jag var först tvungen stänga mitt hjärta, och både min mamma och pappa hjälpte mig med det här. Min far utsatte mig för övergrepp, och min mamma öppnade sitt kalla hjärta för mig. Det innebar att min mamma pushade mig mycket, men samtidigt började hon lära mig om livet på ett systemiskt sätt. Hon drev mig alltid till saker som jag inte ville, eller var rädd för och lämnade mig sedan vid dessa situationer för att jag skulle hitta min kraft. Jag insåg tidigt att ”jag måste klara mig själv” och idag vet jag bättre och att mamma alltid var där för att kolla om jag klarade detta. Det var som om hon prövade mig hela tiden. För att hitta lugn och ro var jag mycket ute i skogen och jag lärde mig att prata med vad som var där.

Idag har jag också möjlighet att se och vara med värmen från min mammas hjärta. Den var alltid där, men jag såg den inte. Hon visste från början att min resa var tuff. Nu kan jag vila och fortsätta med mitt liv, som nu rör sig i en helt annan riktning. ”Idag är hon fri och jag är fri. Ändå blir jag barn ibland som denna jul när jag hjälpte henne att flytta. Jag var trött och arg och ville kasta de sista sakerna (saker hon fått som presenter från personer hon hjälpte). Hon sa, ”Marie och du tror att du arbetar för moder jord, då kastar vi inte saker min kära, väx upp”. Denna mening var med mig hela tiden medan jag var med Bribri-folket och jag grät för hur jag har behandlat min mamma och moder jord: ett stort ansvar.

Jag kände mig hemma med Bribris, och jag ville nästan stanna där om jag kunde, men jag inser att detta inte är meningen med mitt liv. Jag är här för att bo i Sverige och jag kommer att arbeta för livet och vara där när människor transformeras för att utöka sin medvetenhet från sitt ursprung här och nu. Jag ska vara med mina lärdomar och dela dem till slutet. Om någon lyssnar är jag tacksam; Om inte, fortsätter jag fortfarande att prata och skriva. Att vara i en ursprungsgemenskap är en gåva, och för det är jag ödmjuk, välsignad, tacksam och ansvarig för att växa. Om jag slutar växa måste jag gå, för annars kommer jag att stoppa tillväxten i denna gemenskap. Detta är en del av kontraktet jag har för nu. Jag ska göra allt jag kan för att inte skapa ett nytt program och lära mig att förändras hela tiden för att öka medvetenheten. Detta är att leva i skönheten i livet. Livet är ständigt i tillväxt.

Ingen äger en ursprungs Community

En av de vackra stunderna i livet är när en ”Community” skapas från ingenstans. Detta är en skapelse som ingen äger. Det är bara några få människor med visioner utan personligt intresse, som kan skapa en ”Community”. De personerna vet att ingen äger en vision; den tillhör livet. Det betyder att de inte har några ambitioner med visionen, ambitioner tar oss ifrån livet. Ambitioner har alltid ett innehåll av egen vinning. Visioner verkar för ett större syfte som vi inte kan kontrollera och från dem skapas ”Communitys”.

1) Community hittar dig, du kan aldrig skapa en Community. Att vara inbjuden är ett stort ansvar. Du känner dig attraherad och säger ja när du blir inbjuden eller kanske ber du om att bli inbjuden. Omedvetet vet du att detta är ”rätt” för du har inget val. Att vara inbjuden är ett stort ansvar. Du tog dig dit för att växa. En Community är inget hem, det är en växande och en handlande plats, ofta med handlingar som är svåra för oss. Det är öppet.

2) En Community skapas för att ge möjlighet att ”betala”, vilket betyder att vi har tur om du blir inbjuden till en Community, då har du möjlighet att betala tillbaka för vad vi har gjort eller inte gjort individuellt och kollektivt.

3) När du växer in i detta liv, vet du redan om att din Community väntar på dig, ibland medvetet och annars omedvetet. Om du försöker vara en kopia är du inte i din Community, vänligen lämna!!

4) Människor blir inbjudna till Communitys från sin mission. En mission kan bara växa inom en Community, missioner behöver Communitys. Det är ingen slump vilken Community du söker. Ensam är vi inte starka även om vi tror det ibland. Det öppnar inte för vår mission.

5) Vi kan inte samarbeta om du inte har en mission, annars kommer vi att ta från andra eller låta folk ta från oss. Ingen kan ta vår mission eftersom den är unik för oss, och kan utvecklas tillsammans med andra. Om vi samarbetar utan vår mission blir vi bara en kopia. Livet behöver inte längre kopior.

6) Vår mission är vårt nästa steg i livet, vilket innebär att vi kan ha många missions i livet på vår väg att bidra till detta liv. I detta är vi lika vad än vårt bidrag är.

7) Organisationer som är öppna för människors mission och värderingsgrunder kommer att bli framgångsrika. Detta innebär också att de måste lära sig släppa kontrollen.

8) Organisationer samarbetar inom Communitys. En organisation kan aldrig vara en Community. Organisationer är bara delar av en Community skapade från människor.

9) En gemenskap kan aldrig växa från överlevnadsstrategier; den växer från livets kärna och oss människor i vårt ursprung. Mänskligheten är nästa steg, mänskligheten växer från medvetandet och från ärlighet i Communitys in i samhällen.

10) Vi kan aldrig skapa lösningar. Vi kan bara öppna för delarna (holons) och helheten, stanna med dem och se vad som kommer. Om vi skapar lösningar gör vi det alltid från överlevnadsstrategier.

11) Alla människor, organisationer och samhällen har trauman, vilket skapar överlevnadsstrategier. Dessa strategier skapas för att skydda oss och utvecklas från den primitiva hjärnan. Jag ”splittar” mig och som skydd skapar vi överlevnadsstrategier.

12) Trauma kommer från våra minnen från personliga erfarenheter, från familjen och från kollektivet. För alla människor har våra trauman samma kärna, samma kärna som är kärnan i den jag/organisationen/samhället är. Det innebär att alla trauman, enskilda och kollektiva är en gåva för oss att nå vår kärna. Detta är en gåva till kollektivets växande i det nya paradigmet. Växande kommer alltid att ske från människor.

13) Detta öppnar för viktiga färdigheter inom en Community med samarbete. Detta är fortfarande en arbetsprocess, eftersom vår överlevnad är oändlig. Färdigheterna är att;

  • se att alla är lika, även om de investerar olika eller har olika positioner
  • se att ingen är speciell och viktig, alla är speciella och viktiga
  • ha ett öppet hjärta, som betyder medkänsla, tolerans och stanna i vår kraft utan att ta ifrån någon eller ge bort
  • sätta gränser från egenansvar för helheten
  • dela våra djupaste rädslor och våra projektioner som kommer från blind överlevnad
  • lära sig att se det stora perspektivet – helheten
  • hitta din unika kompetens som kommer från din historia (rädsla). Vad som hände eller vad du inte fick är alltid din unika kompetens
  • se vad livet gav dig, vilka färdigheter, och att när du omvandlar dem är de alltid en gåva. Det är ingen tillfällighet vad du har gjort i livet
  • sluta att jämföra och konkurrera
  • inte försöka att bli en kopia av andra utan istället ära andras kompetens. Det finns alltid något att ära någon för. Ära dem du har lärt dig av. Ibland försöker vi låtsas att vi skapat något som andra gjort
  • lämna mönstret av att döma och beundra
  • vara ärlig mot varandra när du ser överlevnad, men från din egenöverlevnad inte från andras
  • inte försöka vara bra eller framgångsrik. Att försöka öppnar aldrig för framgång. Framgången kommer från ett öppet hjärta och ditt uppdrag i livet
  • vara ärlig när du är vilse, alla är vilse ibland
  • vara medveten om du skapar normer, då blir du alltmer blind och kan inte se. Detta kommer att skapa ett nytt program / identitet som håller tillbaka samarbetet.

I det nya paradigmet måste vi hedra de gamla, som tog oss dit vi är idag. Och i detta paradigm dömer vi inte någon, inte ens de knäppa. Kanske är det vi som är ”knäppa”.

I detta nya paradigm kommer vi att växa liv genom att öka medvetandet. Om vi börjar lära oss om trauma på ett annat sätt ser vi det som en resurs. Om förluster och traumatiska upplevelser inträffar skapar de inte trauman utan möjligheten att hantera dem. Om jag inte kunde hantera dem som barn kan jag göra det nu, och därifrån kan jag ändra perspektivet i vad som hände. Livet är då öppet på ett helt nytt sätt.

Vad är trauma? Låt oss titta på Traumahology!

Idag studerar vi traumavetenskap  från hjärnans utveckling. Varje dag får jag mer information från association of Somatic Experiencing om hjärnan och nervsystemet. Hjärnvetenskap kan nu se att skador i hjärnan kommer från det som händer tidigt i livet, även när vi ligger i livmodern. Då tar barnet över allt från modern, hennes tankar, trauman, beteenden, känslor, lidande, överlevnadsstrategier, hennes sätt att se livet, ja allting. Vetenskapen kan idag också se hur hjärnan stänger eller saknar viktiga bitar när trauman skapar frysning. Vetenskap visar också att människor, i motsats till andra djur, läker sina trauman via sociala relationer. Vi växer i relationer med andra. Steven Porges är nu känd för sin Polyvegal teori. Kunskapen om tidiga trauman och hur det påverkar förmågan att självreglera vårt nervsystem ökar. Det som också framgår av Franz Ruperts forskning är att vi redan i livmodern skapar överlevnadsstrategier. Till exempel, om min mamma inte ville ha mig, skapar jag överlevnaden för att vara värdelös redan vid det ögonblicket. När vi arbetar med trauma bortom överlevnadsstrategier innebär det att blodet flödar fritt och kan på detta sätt också nå områden av dissociation i hjärnan. Det är därför vi kan läka trauman som är dissocierade, utan att veta vad eller hur. Människor har oändligt med trauman

Min intuition säger mig att vi väntar på fler misstag i forskningen och det stora genombrottet som kan öppna för det nya paradigmet. Detta kommer att komma från något som för oss är totalt osynligt idag och inte från överlevnadsstrategier. En stor del av den moderna vetenskapen skapas från överlevnadsstrategier. Vi är de som väljer den oberoende variabel som vi studerar alla andra variabler i förhållande till. Denna oberoende variabel vi skapat på en kollektiv nivå förändras mycket idag, inte minst inom hjärnforskningen. Å andra sidan vet vi att de riktiga stora förändringarna i vetenskapen kommer från misstag, plötsliga gåvor eller intuitioner. I början kallar vi inte det här vetenskap, och det är någonting människor dömer och säger att det inte är sant. Jag arbetade som forskare i många år och i Sverige var det pengar som styrde vad vi skulle studera eller inte. Från insidan såg jag så många gånger att vi hittade det vi letade efter. Även en hel grupps värderingar kan hålla tillbaka en ny tanke. Mina erfarenheter åtminstone i social, politisk och psykologisk vetenskap är att vi som forskare, forskar från våra överlevnadsstrategier Det finns mycket konkurrens och jämförelse, vilket givetvis lockar den här typen av människor. Men vi har också de andra som vill samarbeta och är öppna för att inte veta något om vad livet är. Dessa människor följer sin intuition och kan inte alltid förklara vad de gör. Det intressanta i Sverige är att alla tror mer eller mindre på något som kommer från vetenskapen. Under mina år i vetenskapsvärlden såg jag också hur människor köpte nästan allt jag sa för att jag kom från denna värld. Vi har på ett sätt gjort forskare till gurus och på ett annat sätt börjar detta att förändras i Sverige, då vi litar mindre och mindre på auktoriteter.

Traumahology talar inte om  trauma som en störning, som i den vanliga traumavetenskapen. Traumahology talar om att trauma skyddar den gåva vi kommer med till detta liv. Med trauma får vi möjlighet att skapa överlevnad för att skydda denna gåva. Alla människor gör detta från första början. Vi ”splittar” själen för att skydda den och vår kärna, och bakom denna ”splitting” skapar vi överlevnadsstrategier. Det är så kreativt av ett barn att göra detta, eftersom vi inte kan öppna för de gåvor vi har från själen som barn. Själen väntar på det rätta ögonblicket och kommer att pusha oss dit.

Traumahology lär oss att vi måste gå tillbaka och känna de känslor, sinnesförnimmelser och beteenden som vi har dissocierat och som vi är rädda för, för att läka. Dessa kan vara mycket gamla. Ingen utom livet kan ta oss dit. Reconstructive och traumahology öppnar för självhealing och till att transformera det jag dissocierat. Så, jag expanderar mitt nervsystem för att kunna hålla mer av dessa ”icke önskade känslor och beteenden”. Detta betyder också att jag inte går tillbaka till mina trauman, jag stannar bara med konsekvenserna av dem och känslorna från dem såsom värdelöshet, maktlöshet, panik, galenskap, skräck, skuld, raseri, sorg, rädsla, hat, död, sadism, glädje, lycka, lekfullhet, sexualitet … vad jag än gjorde som jag eller andra ansåg var ”dåligt”. Svårigheten är att det moderna samhället har gjort vissa känslor oacceptabla, så det är svårare att nå dem.

Vi har alla unika trauma triggers att hantera. Dessa triggers hjälper mig att sluta leva mitt liv som ursprung och de är skapade från överlevnadsstrategierna. Problemet är att vi i vårt samhälle har bestämt vilken överlevnad som är frisk och vad som inte är det. Ett exempel från Bribris är när en mamma får missfall, då ser de henne som sjuk. Då eftersöker de om sjukdomen är i själen eller i sinnet. Därifrån kan modern läka sig själv och hon gör inte ett trauma av detta. Det är bara fakta: Jag är sjuk och jag ska läka mig själv. I vårt samhälle gör vi detta till trauma och vi bestämmer dessutom när vi vill ha barn genom abortera ett barn, inte bara när kroppen gör det omedvetet, utan också när vi bestämmer att det inte är rätt tid, rätt pappa etc. Säger vi att allt detta är att vara sjuk? Nej det gör vi inte. Vi säger att det är hälsosamt för en mamma att bestämma när hon ska få ett barn. I en djupare bemärkelse gör vi oss till gudar och detta skapar trauman. Vi ser också kropps kontakt som inte är smekande som ohälsosam, och samtidigt vet vi att om någon har en tendens att lämna kroppen, är det enda sättet att få dem att komma ner igen och känna kroppen många gånger genom tuffa slag. I Sverige har samhället beslutat att all dessa slag är fel, och du kan hamna i fängelse för det, även om du har slagit någon för att försvara dig själv. Naturligtvis beror allt detta på från vilken plats vi gör det och om det är övergrepp/projektion eller ett slag för att rädda någon tillbaka till kroppen. Kanske är då att slå någon, att hålla henne väldigt tight eller att lägga sig på henne ett sätt för den personen att känna sin kropp. Om vi skulle göra det i vårt samhälle, säger vi att detta är trauma för den kroppen. I andra tider och samhällen skulle det ha varit att väcka den personen och att få henne att stanna kvar i kroppen. Vi vet också av gammal kunskap att det finns speciella ställen på kroppen som vi kan röra på ett visst sätt för att få personen att komma tillbaka. Det är så mycket kunskap som vi har ändrat för att nå nivåer på vad som är bra eller vad som är dåligt. Och vi vet egentligen ingenting. I traumaarbete skapas ett space där vi under ordnade former kan öppna för de responser som har fastnat. De innebär att vi inte behöver agera ut dem i verkliga livet. Jag kan dock aldrig hjälpa en annan människa bara vara där.

Traumahology innebär att vi har gåvor som vi måste skydda i kroppen och som vi skapar överlevnadsstrategier för att skydda. Vi fryser de ställena som vi vill undvika att gå till. Här har vi triggers som stoppar oss och tar oss till en helt motsatt eller annan plats. Nedan följer några exempel. I dem använder jag ordet jag, även om det inte handlar om mig:

1) Om jag var snäll som barn och försökte vara som min far ville ha mig, kanske jag sökte efter att bli straffad så jag kunna vara snäll, för det är var vad jag kände att jag förtjänade. En del av mig skulle då ge upp mitt liv och jag skulle aldrig kämpa för mina rättigheter. Samtidigt skulle jag lära mig att ha en ”rik” fasad därute och jag skulle hitta en plats där min rikedom kunde växa, allt för att undvika smärtan av att vara ingen. Detta skulle göra andra svartsjuka och folk skulle försöka ta allt jag har, och jag skulle vara glad när jag straffades på detta sätt. Jag skulle också projicera min svartsjuka på andra, för att bli av med något av vad andra lagt på mig. Självklart är jag född i ett land där det är farligt att stå upp för mina rättigheter, eftersom kulturen handlar om att tillhöra och följa det vanliga. Detta land har också mycket att betala för vad de har gjort. Men i stället för att göra det dömer dom människor av svartsjuka. En dag kanske jag möter livet i en annan riktning och ett annat perspektiv för att växa från denna ”ingen” i mig. Detta kommer att leda mig att gå ut i livet igen och igen, även om ingen kommer. Detta är början på att stå upp för mitt liv, när livet speglar den här ”ingen” i mig.

2) Om jag bokstavligen satt fast som barn och inte kunde röra mig, så skapade jag en annan plats som höll mig levande. Så fort jag senare satt fast i livet skulle jag gå till den illusionen istället för att gå till platsen där jag är fryst och avstängd, inne i mig. Jag skulle också projicera min frys och avstängdhet på andra, så de också satt fast eller försökte hjälpa mig loss. Jag skulle också försöka kopiera andra, så jag inte behövde möta mig själv. Jag skaffade mig en överlevnadsstrategi att jag kunde klara allt och också förstå allt. Jag blev lärd för att på detta sätt ta mig från min plats. Kanske en dag möter jag någon som ser detta och kan expandera mitt sätt att se livet. Kanske är jag också fast för att jag behöver betala för något jag gjort i tidigare liv. Skrämmande är att jag gör detta mot mig själv och andra också i detta liv. För att verkligen känna hur det är att sitta fast, är jag kanske också född i ett land och i en familj som sitter fast. Dessa familjer och landets gåvor bakom denna överlevnad att ”sitta fast” blir också mina gåvor. Det enda sättet att lösa upp detta är att gå in i konsekvenserna av denna avstängdhet (inte i trauman eftersom det skulle omskola mig). När jag öppnar frysdörren i denna avstängdhet kommer livet att öppnas och komma tillbaka på olika sätt; som en chock, i förvirring, blir yr, bli sjuk … men det bästa är att frysningen är öppen och ditt blod börjar rinna på ett annat sätt. Om ingen kan hjälpa mig och om jag börjar hjälpa mig, kommer jag att smälta, krackelera eller brytas ner i bitar och mina överlevnadsstrategier kommer att förvandlas till mina gåvor. Nya neuroner når varandra, och andra som fastnat ihop lossnar tillsammans för att öppna denna frysta plats. Nytt blod kommer in i hjärtat från expansionen. MEN det viktigaste i allt är att detta måste skapas från egen erfarenhet.

3) Om jag växt upp i en familj där min mamma och pappa inte ville leva och ägnade livet åt detta, skulle jag skapa en överlevnad att försöka kontrollera livet så mina föräldrar inte dör. Om jag inte lyckas och min mamma tar livet av sig, skulle det vara mitt fel för att jag kunde ju inte kontrollera dem. Senare i livet hittar jag platser där jag kan använda denna kontroll, och på så sätt skyddar jag den maktlösa och värdelösa i mig. Jag skulle inte ta några risker. Självklart är jag född i ett land med mycket kontroll och där vi straffar dem som tar risker och där vi tar kontroll över livet och dess utveckling. En dag kanske jag tar mig till en plats där jag vågar möta maktlösheten och krackelera för att nå min kraft. Då behöver jag känna maktlösheten i varje cell.  Motsatsen till kontroll är inte tillit, utan att förlora kontrollen utan tillit. Från det ögonblicket ser jag också att jag projicerar min maktlöshet på andra, så att de, genom min kontroll, inte växer. Om de inte växer så dör de inte. I detta ögonblick inser jag också att min mammas döende är gåvan till mig eftersom vi alla måste dö igen och igen för att bli återfödd. Det är dags att dö. Vi kan inte veta vad som är hälsosamt och vad som inte är hälsosamt. Det enda vi vet är att de överlevnadsstrategier som skapas från vårt ego delar upp saker i gott och ont, bra och dåligt, rätt och fel. MEN själen har inga sådana saker. Själen växer bara och den växer från vårt ursprung som kommer långt, långt borta ifrån, utan att kunna förklaras.

4) Jag är uppvuxen i en familj där livet inte är den viktigaste gåvan, utan där arbete, arbete och arbete är gåvan. Jag är också född i ett land där arbete och framgång är det viktigaste. Det mest skamliga i landet är att vara arbetslös och att njuta av denna situation. Djupt i mig har jag drivkraften att skapa livet, men det här är inte vad människor runt mig vill höra. Detta fick mig att gå in i denna livskraft ännu mer. Därefter skapade jag en överlevnadsstrategi att göra vad som helst för att livet skulle växa för mig, på samma sätt som min pappa lät pengar jobbar för sig själv. Men vi vet inte att med båda dessa beteenden innebär det att man går över gränserna för vad som är naturligt. Att växa arbete och pengar utan att se om andra som ett resultat av detta förlorar, är inte respektfullt. Att växa livet för egen vinning och behov är att göra dig större än naturen. Härifrån betalar jag nu och många med mig i detta samhälle, för vad min pappa gjorde och vad jag gjorde tills jag kan ta ansvar och betala medvetet. BETALAR TILL LIV, ARBETAR FÖR LIVET. Vi är alla här för att betala för vad vi, vår familj och vårt land har gjort. Ibland blir vi förbannade för att just jag är den som ska göra detta, men vi har alltid ett val. Energin och livet finner alltid de människor som är beredda att ta denna utmaning.

5) Om jag är född i en familj där de försöker gömma sitt ursprung, skapar detta mycket rädsla och leder mig till att lämna min kropp. Om jag inte vet varifrån jag kommer hur ska jag då kunna växa in i min kropp. Med största sannolikhet är jag då född in i ett land där människor avvisar människor som är annorlunda och inte kommer från det som är mest vanligt. Detta är exakt samma mönster som min familj gör när de avvisar mitt ursprung. Kanske gör de detta för att skydda mig och för att jag tillhör ett folk som är annorlunda. Men jag förlorar mitt hjärta, för mitt hjärta tillhör mitt ursprungsland och mitt ursprungsfolk. Detta skapar överlevnadsstrategier där jag antingen försöker ta människors hjärtan, för då har jag åtminstone ett hjärta eller så ger jag bort mitt hjärta så att människor kan hålla det för mig en stund. Detta ger mer smärta än den jag redan har då jag omedvetet bär andras hjärtan för att skydda dem och tror att jag blir skyddad genom att andra håller mitt. En dag möter jag kanske en kvinna som öppnar mitt hjärta och mig som mitt ursprung från mitt  ursprungsfolk. Nu har jag inget att förlora längre. Jag måste hitta mitt folk och växa i mitt hjärta. Hjärtan är nu en present till mig och kanske kommer jag också från en plats i tidigare liv där jag tog hjärtan från människor och det måste jag betala för i det här livet. Och en dag bestämmer jag att jag tar det nu och jag börjar betala.

6) I så många familjer försöker man ”döda” någon. Vi kan döda på många sätt: straff, missbruk, våld, ignorering etc. och någon kan verkligen försöka döda. Jag är född i ett land där de är blinda för allt detta dödande eller så vi försöker vi göra allt vi kan för att inte se det. Kulturen är att vara neutral och god, vilket betyder ”det här kan inte hända i detta land”. Detta skapar mycket förvirring, speciellt om den som gör detta är din mamma, som gav dig ditt liv. En av de viktigaste överlevnadsstrategier jag då skapar är att gömma mig eller vara före den som försöker döda mig. Då lever jag aldrig mitt liv här och nu. Hur kan jag gå ut i livet om någon försöker döda mig? Jag måste springa eller gömma mig. Dessa överlevnadsstrategier skapar brist på kontakt och jag kommer att undvika platser där jag är synlig under resten av mitt liv. Jag kommer också att döma andra som går ut i livet och jag säger nej till dem. Tills jag en dag inser att jag dödar mig själv genom att göra det här. Detta är en öppning och en gåva, för i alla mina rörelser i livet från nu har jag en gåva. Nu har jag inget val längre. Jag andas och öppnar bara för livskraften, även om jag är rädd för döden. Min gåva från tidig dag är att veta vad ”killingenergy” är och om detta förvandlas är en det en gåva att öppna hjärtan från ett öppet hjärta. Inte från våld och missbruk, från smärtan av vad vi gör från ett slutet hjärta i samhället och mot naturen.

Traumahology betyder att mina trauman är heliga eftersom de skyddar mina gåvor tills jag är redo att öppna för dem. ”Kan trauma ha en mening? Ja, när du öppnar för traumats inre kraft och samtidigt för din inre kraft, ger de i sin förening en mening till livet.” Det betyder att jag kan expandera min kraft mer och mer. Varje liv jag går igenom i detta liv expanderar min kraft mer och mer. Jag sluter då en cirkel för att möta mer av mig och expandera mitt medvetande. Den första cirkeln är den svåraste eftersom jag då har störst motstånd symboliskt till att ”dö” för att bli återfödd igen. Detta är ofta en inre kamp och en kamp med livet. De flesta av oss lämnar vid dessa tillfällen eftersom vi tror att vi har gjort tillräckligt eller för att vi är rädda. När vi har brutit igenom är det få av oss som är beredda att fortsätt att ”betala” för ett större syfte. Vi säger då ”det här är inte min väg”. Och för många av oss är det inte vägen, för den är tuff och vacker på samma gång. Det är mycket arbete och tystnad på samma gång. Vi ”splittar” oss inte längre och då blir det inget trauma. Vi inkluderar allt. Vi kan hålla mer av de vi kallar de ”dåliga känslorna” genom att vara med människor i dem eftersom vi har varit där.

Traumahology öppnar för en möjlighet att hämta hem det du ”splittat”, frigöra din kropp och öppna för att hämta hem dina gåvor, när vi ser en helhet i traumaarbetet. I kärnan av mina trauman kan jag hitta min kärna (core self), som är densamma som min spirit. Min själ är den som är i mig som har gåvan att flytta från ett liv till ett annat för att växa för att bli mer av min spirit. Lyckligtvis kan vi leva mer än ett liv i detta liv och för mig är detta nu mitt femte liv.

Traumahology tar in helhetsperspektivet på trauma och att trauma har ett syfte. Du kan aldrig veta i förväg vad det är som behöver helas i din kropp, men din kropp vet och din kropp tar dig dit. Vi kan se trauman i tre dimensioner samtidigt:

  • Hämta hem mina ”splittar”.Ett trauma kan ta oss från oss själva och ”splittar” en del av mig in i överlevnadsstrategier. I en överlevnadsstrategi gömmer jag en del av min själ t.ex. möjligheten till kontakt, min kraft, min livsenergi, min sexualitet. Dessa överlevnadsstrategier (subpersonalities) får oss också att komma allt längre bort från oss själva, från vår kärna (core self). Från mina överlevnadsstrategier projicerar jag mina trauman på andra människor, på saker, på händelser mm.  Detta mönster har ett djupt andligt språk.
  • Frigöra sammandragningar i kroppen.Kroppens reaktion på trauma är kontraktion när jag inte kan fly och fightas eller om dessa inte är möjliga, genom freeze. Det är ”the follower” som skapar överlevnadsstrategier och hindrar mig att gå till ”fight, flight and freeze på ett friskt sätt. The follower kan få mig att lämna kroppen, att göra som andra säger, att fasta etc. Denna skapar sedan en massa överlevnadsstrategier. Det sista innebär att hela mitt system kollapsar och jag dissocierar med det jag upplever. Jag kan dissociera minnen, känslor, kroppsdelar, sensationer, beteenden mm. Jag dissocierar också mina gåvor i livet.  Jag kan aldrig ändra det som har hänt mig eller det jag inte fått i livet, men jag kan ändra det som skapats i min kropp. För att få en bestående kroppslig förändring behöver jag få en sammansmältning av sensationer, känslor, beteenden och bilder i en ny mening – de behöver få en ny betydelse. Social kontakt och interaktion via kroppen öppnar för denna transformation. Därför har fysisk kontakt stor betydelse för att hela konsekvenserna av våra trauman. Helande sker kropp mot kropp.
  • Öppna för helande av mina gåvor.Trauma är healing. När ett trauma sker, tar det mig till min kärna och gömmer det jag behöver skydda tills jag en dag kan ta fram det igen och gå ut med det i världen. Öppningen för denna healing skapas av mig själv när jag bestämmer mig för att ta mig igenom livet bit för bit för att komma hem till mig själv i mitt ursprung. Det är i detta arbete jag kan lära mig det jag behöver lära mig och tillföra det som en utveckling av mitt liv. När vi utvecklas både som människa och andlig varelse, kan ett trauma transformeras och vi ser då våra förmågor och gåvor i kärnan i våra trauman. Allt detta innebär att våra trauman i själva verket är gåvor, liksom våra överlevnadsstrategier; om de transformeras.

Traumahology är helheten av alla dessa tre dimensioner och det är energin som tar oss mellan dessa för att hela det som behöver helas i kroppen. Transmission sker från själ till själ och mellan kropp och kropp. Det innebär att du behöver en annan människas själ och kropp för att växa. Din själ talar till denna människas själ och du vet då vad du ska göra i detta möte. Detta innebär att vi expanderar vårt medvetande i mötet med andra människors själar och kroppar.

Traumahology är ett nytt sätt att se trauma och det har skapats med erfarenhet från Psykosyntes, Systemiska konstellationer, Somatic Experiencing (SE), Identity Oriented Psykotrauma och Reconstructive. Reconstructive tog mig tillbaka till psykosyntesen på ett annat sätt. Det viktigaste i detta är att jag inte tror på illusionen om den goda modern som terapi ofta gör. Allt har en mening för oss människor och  vi har ett ansvar också för vad som händer med oss. När vi är barn förmår vi inte att reglera detta men som vuxna kan vi transformera detta. Detta fick mig också att se att kroppen är min gåva i detta liv. I Somatic Experiencing upplevde jag att terapeuten fortfarande projicerade på klienten, även om det här är en terapi där vi lär oss att stanna utanför klientens arbete och där vi bara arbetar från kroppen utan att veta något. I Identity Oriented Psykotrauma lärde jag mig att alla människor har trauma och vi konkurrerar med dem mellan oss. I början var detta inte terapi och nu är det och vi lär oss också att hålla våra projektioner genom att arbeta utan att veta (blint). De här två sista terapierna tog mig verkligen till en plats där jag inte vet, men de förändrade inte min historia och tog mig inte till  mitt ursprung. För det måste vi inkludera spirit. spirit som håller mitt syfte i detta liv och min själ som arbetar hårt för att få mig att se detta. Då kan jag inte välja den enkla vägen och min historia är en gåva för mig. Och när jag hittar ett syfte, kommer nästa i en process som aldrig slutar. Härifrån skapades traumahology och i detta arbetar vi med energi. Vi lär oss att ta kontakt med andra människors själar från vår egen själ. Vi lär oss också att komma till kärnan i alla våra trauman för att hitta vår kärna (core self) som är i kontakt med spirit. Vi växer ner till jorden, inte upp. Härifrån vet vi när spirit kommer och tar över vår kropp för ett ögonblick. Detta är det sätt att expandera som jag känner till idag. Vi kan aldrig utöka vår medvetenhet från kontroll. I traumahology inkluderar vi kontraktion i kroppen som en gåva, överlevnadsstrategier som en gåva, trauma som en gåva att gå vidare för att lära sig mer och vara öppen för att vara mer levande och växa mitt ursprungs själv. I Traumahology värderar vi aldrig våra trauman, vi håller konsekvenserna och fakta. Vi erkänner vad som finns för att kunna ändra det. Saker händer inte bara från ingenting. Det finns alltid något att lära sig. De svåra är de stora lärdomarna i detta liv. De flesta av oss vill inte se detta eftersom det är ett stort ansvar.

 

Traumahology sammanfattas enligt följande;

  • Vi är födda i rätt överlevnadsfamilj för att växa. Växten sker genom transformation till familjens av ursprung. Vi får hjälp att göra det när vi hittar andra gemenskaper för att öppna  oss i denna omvandling.
  • Vi har alla en historia där vi skyddar våra gåvor som vi, vår familj och överlevnadssamhället inte vill ha. Tiden är; att vänta på rätt ögonblick för att öppna dessa gåvor.
  • Från här och nu behöver vi åter känna känslorna och se beteendena för att kunna transformera dem. Här och nu skapas inga trauma. Här och nu finns inga trauman från vår historia. Detta öppnar ny energi och vi kan ha distans till våra trauman. I skärningspunkten när då, nu och framtid blir detsamma i nuet finns evigheten. Här finns ingen tid och spirit kan gå ner Nästa steg är att inte göra ett trauma av det som händer här och nu. Vi kunde inte göra det som ett barn men nu kan vi.
  • Heliga trauman är gåvan till det här livet, för i alla trauman har vi vår kärna, vår essens (core self). Vi måste lära oss att även frys är en expansion. Detta kan vara en release för att expandera gåvorna inuti, förutsatt att vi inte skapar en överlevnadsstrategi för att stoppa expansionen. Det betyder att om vi kan stoppa den överlevnad som alltid kommer långt efter frysningen, expanderar vi gåvan inuti. Överlevnaden kommer alltid från följaren i olika situationer. Samma förnimmelser förekommer som release när vi expanderar vår gåva utåt: vi blir yra, sjuka, frusna, skakiga etc. Spirit håller mina gåvor fram till den dag jag är redo.
  • Härifrån är vi beredda att transformera det sätt som vi ser naturen utifrån vår överlevnad för att se den i sitt ursprung och som ett subjekt. Så många av oss använder naturen som en plats att koppla av och komma tillbaka till oss själva, men inte många betalar tillbaka för den gåvan i handlingar. Naturen är inte ett objekt den är ett subjekt. Att förändra den bilden är den stora uppgift som människor har i denna tid här och nu. Att verkligen vara här är att vara med dina gåvor och våga säga sanningen även när det är farligt. Detta kommer att såra människor du möter, och det kommer att såra dig. MEN du lever för ett större syfte

Naturen har inga trauman

Att använda ordet trauma är att förklara en process som tar oss till dåliga och felaktiga känslor. De flesta av oss tror att trauma är något vi inte borde ha. När jag var med Bribris frågade jag en av dem: Har du trauma och hur klarar du det? För dem har trauman en helt annan mening: ”saker händer och det tar oss någonstans, vi kan vara oroliga, men allt har alltid en mening”. Vi kan säga att det vi gjorde som ”conquistadores” var det största traumat för detta folk, men när du frågar dem säger de: ”Det är borta nu, vi har transformerat det, och idag kan vi ändra den historien och göra något annat. Då ändrar vi historien och framtiden ”. Ja, Bribris är fortfarande där med mycket kunskap och de lever i ett med naturen. I vårt samhälle har vi gjort naturen som ett objekt och för dem är naturen ett subjekt som de är. De ärar och pratar med naturen i varje steg de tar. Denna kunskap är förlorad för oss och vi måste hitta ett sätt att komma tillbaka. Vi kan aldrig gå tillbaka till vad det var men vi kan ändra perspektivet här och nu.

Jag kan bara ta mitt ansvar och lära mig mer om mitt beteende. När jag var ett barn tog naturen verkligen hand om mig och jag hedrar henne för det. Det var en säker plats för mig och jag växte mycket där. Men det är inte min resa i detta liv. Jag är människa och som människa växer vi i relation med andra människor. Detta är nu min fortsatta väg i detta liv och jag kommer inte att gå tillbaka till skogen. Men de här första åren av mitt liv hjälpte naturen mig och skönheten var alltid där. Vi bodde på landet och jag var tvungen att åka skidor eller gå till skolan varje dag och det var en lång väg, åtminstone var det långt för ett barn. Varje dag gick jag igenom skogen. Varje dag gick jag också ut för att bara vara i skogen. För mig var naturen inte ett objekt vid den tiden. Att behandla naturen som ett objekt lärde mig senare i livet, från skolan, samhället och vännerna. De lärde mig att använda naturen, de lärde mig att naturen var läskig, de lärde mig att naturen tjänar oss, de lärde mig att inte respektera naturen. Min familj gjorde det inte eftersom min mamma och pappa alltid var i mycket naturen, och där var de fria. Jag älskade stunderna tillsammans med dem i naturen. Min mamma lärde mig mycket om allt och vi odlade växter för att vara självförsörjande. Detta var en stor uppgift varje år och hon lärde mig också att använda allt. När jag kom till Bribris öppnades allt igen. Där jag bor är en stor skog och är det hälsosammaste för mig. Jag går dit varje dag och jag sover några dagar där varje sommar. Jag tar grupper dit för att växa och jag följer min avsikt att växa i livet till mitt ursprung och att vara med andra på denna resa. Men jag går inte tillbaka till skogen som jag gjorde som barn. Min uppgift är att vara människa i detta liv. Detta var också något som blev tydligt hos Bribris. För mig var det tydligare än någonsin att våra uppgifter i detta liv inte är de enkla, de är vad vi minst önskar. Jag måste till och med gå ut mer till fler människor från mig själv i mitt ursprung. Jag var där förut i mötet med många, men från överlevnad. Idag har jag ingen aning hur, men livet kommer att visa mig.

Idag går jag ut varje dag i naturen för att hämta kraft men hur har jag betalat tillbaka för detta? Naturen är där för mig och det ”committar”. Jag har utvecklat två handlingar i livet; det jag hämtar i form av kraft och kunskap ger jag vidare och jag tillför med detta något som kommer från mitt hjärta. Jag kommer också att investera mera än jag gör idag för att återuppbygga det vi förstört såsom träd, djur mm. Redan nu har jag tack vare en tidigare student donerat träd och jag kommer nu via en kollega att donera till elefanter. Jag tar också med mig en gåva varje gång när jag går ut i naturen och den är min hemlighet. I veckan  var jag del i ett kollektivt arbete med Reconstructive för moder jord. Varje individ som ändrar sitt beteende i vördnad och ansvar för sitt förhållningssätt är en gåva. Jag börjar där jag står med mitt ansvar och från den plats jag verkar.

Naturen har inget trauma, naturen bara är. Naturen visar sin själ till oss i skönhet, smärta, skräck, kreativitet. Hon är helt lugn, hon är jord, hon växer och rör sig hela tiden. Hon har gåvor i allt, hon växer nya gåvor. Hon är inte Gud, hon är jord, moder jord. Hon håller livet och rör energi, hon pratar med dig genom att hon viskar. Hon slår dig och drar sig från dig när du är vilse. Hon visar oss våra förfäder. Hon läker oss. Hon är …

MEN jag glömde henne. Jag använde henne i mitt livs nöd. Jag var arg på henne i mitt förkastande av min mamma. Jag respekterade henne inte och jag skar bort hennes löv utan respekt lika mycket som jag inte respekterade mig själv och allt runt mig: saker, människor, pengar etc. Jag skrattade åt henne när jag skrattade och hatade mig själv och trodde att jag var galen när jag sprang till skogen. Jag dömde henne ännu mer när jag växte in i överlevnadssamhället lika mycket som jag dömde min egen mamma. Och där var hon, natur och mor, hållandes och väntandes på mig hela tiden. Moder jord och natur lärde mig att se trauma som en gåva och att inte gå dit utan bara stanna med konsekvenserna. Hon är hård, hon är snäll, hon pushar, hon skapar erfarenheter som kan bli trauma om vi börjar tänka att de är dåliga. Trauma kommer aldrig från händelser, det kommer från hur jag klarar av dessa händelser. Det är aldrig för sent att förändra perspektivet i hur man hanterar livet. Välkommen!

Jag är tillgänglig för att tala om livet i allmänhet, trauma, Reconstuctive, mina lärdomar, etc. Vänligen använd mig även om du inte håller med mig. Allt vi dömer har en del som är sant, men vi vill inte se det.

Marie Fridolf

 

Kommentera

10 + fem =

Stäng meny

Samarbete innebär att det inte går att fatta beslut om någon person inte är med. Inte heller kan en person bestämma över en annan. Därför sätts viljan och engagemanget i fokus. Nya metoder för lärande utifrån engagemang växer fram. De skiljer sig väsentligt från de traditionella metoderna som ofta innehåller förhandling, kompromiss och majoritetsbeslut. Samarbetet hålls samman genom viljan att göra gott. Det är detta som motiverar, ger passion och mening åt arbetet. Samtidigt hamnar vi ibland en värderingskonflikt mellan att göra gott och olika lojaliteter. På fem minuter har värdegrunden utvecklas i en grupp/ett system beroende på deltagarnas historia och traditioner som omsätts i mentalitet, en tyst kunskap i samarbetet. Om vi söker oss till gemenskap förutsätter det att vi tidigt lyfter det vi ser och arbetar med vår mognad. I en mogen grupp går samarbetet smidigare och gruppens styrkor kan nyttjas så att ”ett plus ett kan bli tre”.  Fördjupade relationen är då en förutsättning. Vikten av en balans mellan att ta/få och att ge är påtaglig, (den kan vara både materiell och psykologisk). Detta samarbete bygger på att alla i ett team är ledare. Det ställer särskilda krav på gruppen om det finns en formella team eller projektledare. Denna person både för sig själv och andra i teamet är en av ledarna, även om han eller hon har formellt ett ledarskap. Det tar mycket lång tid att bygga upp ett förtroende som är raserat. Den enda strategin som då fungerar är att gå till källan och reda ut svårigheterna. För att bygga samarbetsstrukturer behövs både system, strukturer och relationer som bygger på principen att ”ett plus ett ska bli tre”.

Detta ledarprogram samarbete drivs tillsammans med Emma Rosqvist Katlaway och Katarina Falk LTOU. Det vänder sig till välfärdens samarbetande professionella. Det syftar till att skapa ett ”nytt” ledarskap och teamwork. Planerad start i mars 2019. 

I denna utbildning får du en förståelse och redskap att möta dig själv på ett helt nytt sätt. Utbildningen vänder sig till dig som arbetar med människor, t.ex. terapeuter, socionomer, läkare, sjuksköterskor, lärare mm. I slutet av denna utbildning kommer du att kunna:

 

Utbildningen omfattar 4 ggr 2 dagar och startar hösten 2019. Detta utbildningsprogram drivs tillsammans med tre andra traumaterapeuter. Detaljprogram finns färdigt under mars 2019.

Den enda tiden som finns är nu. I nuet kan vi öppna för evigheten och i det ögonblicket är det förflutna, framtiden och nu närvarande samtidigt. Nuet och visdomen blir ett i stunder när vi ändrar vårt perspektiv, vid insikter och AH- upplevelser, i ett nära möte med oss själva eller andra. Då stannar tiden och allt bara är. Dessa stunder kan bli fler och expandera. Vägen dit kan ibland vara smärtsam och vi behöver på olika sätt lösa upp den smärta som sitter i kroppen. Vi behöver också möta det vi på olika sätt lagt i skuggan av vårt liv. Det vi är rädda för eller kanske inte är så stolta över. I alla gemenskaper behöver vi bli vår sin egen auktoritet. Vi är alla här för att bidra till livet. Det är ingen slump vad du gjort i livet, ur det har ditt syfte sakta skapats. I denna ettåriga utbildning där du får möjlighet att öppna för ditt uppdrag och syfte. Utbildningen kommer du att:

 

Utbildningen startar i mars 2019 och pågår till maj 2020 omfattande 21 dagar under 7 helger.

I skönheten och värdigheten hittar du din visa kvinna. Hon vill att du ska sprida dina frön och bidra till världen. När vi lever våra liv i mötet med oss själva, vet vi någonstans där inne att vi behöver ära vem vi är i vårt ursprung. Det kan vara en utmaning, men samtidigt har vi inget val. Den visa kvinnan kan ta oss dit och kommer alltid att göra detta. Hon har mycket kraft och visdom. Hon är sanningen i dig. Många av oss är rädda för henne, hon låter oss inte komma undan, men hon väntar tålmodigt. Att vara vis har inget med ålder att göra. Du kan vara vis när du är 30 år. Visdom handlar om att kunna se andra perspektiv, på allt i livet. Den visa kvinnan vet att lager på lager försvinner försvaren inne i dig och en dag kan du bara le och leva innerligt. Då lever du här och nu och varje dag blir en gåva. Människor berör, människor rör sig och den visa i dig gläds när alla i frihet lever sina syften, ÄVEN DU. Hon har inte många illusioner, utan bär livet med en stor realitet. I denna workshop möter du din visa kvinna som att dig till befruktande mörker. I det mörkret finns dina gåvor.

Många tror att tillit förutsätter att vi har kontroll och genom det skapar en trygghet. I verkligheten kontrollerar vi ingenting, vi skapar på detta sätt bara en känsla av tillit. Vi försöker mäta allt som sker för att skapa mer känsla av trygghet och tillit. Tillit är dock ingen känsla utan mer ett tillstånd som bara är. Vi kan ha en massa känslor och vara i dem otrygga och ändå befinna oss i ett tillstånd av tillit. Hur är det möjligt? Någonstans i oss vet vi att allt är som det ska, och det skapar ett lugn i hela kroppen samtidigt som vi kan känna kärlek, vrede, vrede, sorg och rädsla. Vi människor har helt unika förnimmelser kopplade till olika känslor. Vi behöver lära oss skillnaden mellan känslor och förnimmelser. Känslor skapas ofta från erfarenheter medan förnimmelser är något vi föds med, men som kan förändras när de kopplas till känslor. När vi föds vet vi vad smärta är, men utan känsla. Senare kan vi bli rädda för smärta och då har den rena förnimmelsen förändrats. Tillit kan sägas vara en förnimmelse som är och kan vara helt ren om den inte kopplas till en tanke eller känsla. Ett bra sätt att ”testa” vår tillit kommer när jag vågar gå in i kaos. Fler och fler grupper vågar möta kaos för att de ska hitta strukturen i det system de omedvetet skapat. Vi agerar utan att veta, vi bara litar på att det som sker ska ske. Det är att överlämna sig till skeendet. Detta är en av grundpelarna i kaosteorin. Enligt kaosteorin förändras system genom mycket små oförutsägbara förändringar som på sikt ger oförutsägbara skillnader, ett fenomen som kallas fjärilseffekten. Dessa oförutsägbara förändringar bara uppstår. Tillits cirkeln, ”circle of trust”, är ett begrepp som skapats ut kaosteorin. I den har alla samma värde, och genom en uppåtgående spiral växer en grupp i detta ”värde”. I denna cirkel har syftet att öppna för mer tillit både hos de närvarande personerna och hos det system som skapats. På detta sätt kan vi möta oss själva och olika system. Ambitionen är att gruppen ska få lära sig att möta sig själv i fyra olika ”typer” av system.   

På olika sätt närmar vi oss myterna som hindrar oss att leva vårt liv fullt ut som den vi är. En myt kan hålla hemligheter och skapar illusioner som hindrar sanningen… men en myt kan också vara en inre bild, saga och arketyp som kan öppna upp för det som har varit dolt. Sanningen väntar alltid på att bli levd om förr eller senare krackelerar myten som hindrat sanningen. Dessa myter repeteras som sanningar. När vi använder den senare definitionen an myter förstår vi att allt är större än jag och allt har ett mönster. Dessa myter kan stödja oss djupare in i vår egen process för att hitta vår unika sanning.  I en liten grupp om 6 personer kommer du att få möta dig själv och få del av olika teorier för att komma djupare in i dig själv. Vi träffas 6 gånger, en gång i månaden.

Det paradigm vi lever i idag som frodas av vårt sätt att konkurrera, jämföra, offra, vara speciella och ta kraft/ge kraft, kommer sakta att tona bort. Detta ersätts av det nya paradigmet som vi längre varit på väg in i, det som bygger på samarbete. Vi behöver arbeta hårt för att komma till den punkt då vi är fria att bidra med det som expanderar våra handlingar, relationer och möten, istället för att exkludera. Samarbete kan bara ske utan en ledare i nätverk mellan människor och genom partnerskap mellan grupper och organisationer. I denna workshop lär vi oss att

Så att ”ett plus ett kan blir tre” och något nytt skapas

 

Det är inte händelsen eller bristen som skapar trauman utan vår förmåga att hanterar dessa. Vi får trauma av egna upplevelse, från familjen och samhället. Kroppens reaktion i dessa  situationer är ”fight” eller ”flykt”, och om dessa inte är möjliga ”frys”. Från alla dessa tre  traumareaktioner blockerar vi olika delar i kroppen och skapar strategier för att skydda oss i livet. Vår ”följare” är den som gör allt detta på ett mycket kreativt och aktiv sätt. Trauma och chock senare i livet kan vara en början att öppna för en frigörelse och  expansion. Traumaarbete kan frigöra och expandera gåvorna vi har gömt.  Vi kommer att arbeta i tre dimensioner samtidigt: