En ”Community” finner dig, du kan aldrig skapa en Community

Ingen äger en gemenskap

En av de vackra stunderna i livet är när en gemenskap skapas från ingenstans. Detta är en skapelse som ingen äger. Ingen äger en vision; den tillhör livet. Det betyder att vi inte har några ambitioner med visioner, ambitioner tar oss från livet. Ambitioner har alltid ett innehåll, av egen vinning. Visioner verkar för ett större syfte som vi inte kan kontrollera och från dem skapas ”Communitys”. Vi vet så lite om vad en ”Community” är, nu i övergången mellan det gamla och nya paradigmet. ”Community” betyder gemenskap och i grunden handlar det om deltagande, agerande, ansvar och demokrati. När samhällen byggdes skapades gemenskap med syfte att tillvarata gemensamma intressen som ingen äger. Idag har vi förlorat oss i definitionen av framgång i kvantitativa termer, självutveckling och ett alltmer alienerat och splittrat samhälle. Dock kan vi hämta en del erfarenhet från tider då samhällen byggdes och från dagens mindre individualistiska samhällen i världen. Vad vi då också bör veta är att tiden aldrig går bakåt, utan den kan bara öppna för det nya från ett nytt och omvandlat agerande i den nya tidens ”Communitys”. Den moderna formen av Communitys handlar om samarbete mellan människor och organisationer som öppnar för mer och mer medvetenhet bortom all överlevnad. En ”Community” är tydligare än ett nätverk då det har en gemensam struktur men den äriingen organisation. Det är mera ett partnerskap utan ägande eller en hierarki.

Ansvarigheten tar oss bort från dömandet 

Att vara med i en ”Community” medför ett stort ansvar. Du måste arbeta hårt och fortsätta att förändras för att vara värdig denna gåva. Vissa av oss är fortfarande så naiva att vi tror att vi kan skapa vår alldeles egen lilla ”Community” och skapa framgång genom att synas, höras och få egen vinning eller att vara inom en Community bara för nöjets skull utan att göra något. Det här kommer från det individualistiska sättet att tänka, med fokus på oss själva och vad vi gör. I den fåran är det egot som agerar från alla våra överlevnadsstrategier. Det här individualistiska förhållningssättet är så djupt i oss, och vi är så förlorade … Vi tror att vi skapar resurser för andra när vi blir hjälpare och istället fastnar vi i livets överlevnad. Att vara en hjälpare innebär att vi bjuder in människors offer och förövare. Det innebär också att vi öppnar människors överlevnadsstrategier som skapades tidigt i livet när vi alla var offer för vår individuella och kollektiva historia. Samtidigt vet vi alla, långt därinne, att människor och samhällen har ett liv bortom överlevnad i det nya paradigmet. Vi vet också att vi kommer att få betala för hur vi utarmat livet och jorden för egen vinning, utarmat det som nästa generation ska ta över.

Att öppna ett nytt tänkande

Om vi bidrar till en vision som skapats av livet, öppnar det istället för, det var och en av oss har att bidra med till livet. Idag står vi återigen i en brytpunkt för att öppna för ett nytt tänkande. Genom ett hårt arbete, mod, fokusering, växande, hälsa, tillit, ansvar, kunskap, samarbete och en känsla av livet som något värdefullt kan vi bit för bit öppna för vårt bidrag till livet, och kanske kommer då en ”Community” att hitta oss. Det som är värdefullt kommer vi aldrig att behandla som objekt utan med största försiktighet och respektfullhet. Vi kan inte lägga vårt liv i någon annans händer och vi kan inte bära livet för andra. Vi kan alla välja livet med möjligheten att göra något gott av vad vi tidigt i livet fick med oss. Det vi skapade som barn för att överleva, som också skyddade oss, kommer att bli mer och mer tydligt tills vi en dag kanske väljer att göra något annat.

Utan att äga

Det blir fler och fler som är öppna för att hålla en ”Community”, utan att äga den. Ägandet band sitter så djupt i oss och det gör oss till offer i livet. Att ge, gör oss istället fria. Inte från välgörenhet för då gör vi oss större, utan från vetskapen att det vi ger blir som ringar på vattnet utan ägande och band. Här har allt givande samma värde och en del av det kommer vara som en gåva till dig. De som går den här vägen är beredda att riskera allt för de kan inte gömma sig bakom någon kunskap.  Ja, en ”Community” öppnar alltid för något som världen ännu inte är redo för och ibland gör allt för att motarbeta. I sitt väsen skapas i detta nya paradigm angelägenheter, ”business” i ett större perspektiv. Business som till synes ingen vill ha även om det inte kostar något. Detta är framgång, att våga välja en annan väg. Framgång handlar om vad vi bidrar med och det skapar ”business” bortom en individualistisk tanke och egen vinning. Inte många av oss är tillgängliga för detta, för i oss finns fortfarande djupt rotat det individuella förhållningssättet som skapar konkurrens, vinning och jämförelse. Hela samhällen bygger på denna idé av konkurrens. Vi vill vara speciella och tror att detta är framgång och så befäster vi bara alla våra överlevnadsstrategier, både individuellt och kollektivt.

Välfärdens Sverige har gåvor

Detta är inte hela sanningen, i välfärdens Sverige finns det gott om människor som redan nu lever på väg in i det nya paradigmet och de har gjort det under lång tid. De slår inte på stora trumman, de finns där och agerar i det tysta. Det är snarare våra system som håller kvar det gamla. Det gamla som ”sitter i väggarna”.

Det gamla paradigmet är just nu också mer närvarande än någonsin. På många ställen agerar människor mer och mer som robotar för att slippa känna, inte i kontakt med hjärtat av livet. Människor som däremot är i kontakt med sitt hjärta har också mycket smärta eftersom det inte alltid uppskattas att de lever sin egen mission. Det innebär att de ofta lämnar och skapar sitt eget eller stannar och lider. Samtidigt vet vi att ”missions” aldrig kan växa ensamma utan behöver en struktur och gemenskap för att gro och framförallt en vision. Skapande behöver struktur.

Ett annat sätt att mäta

I företag och i organisationer inom den offentliga sektorn försöker vi att styra och mäta människors arbete. Hierarkier blir starkare och starkare. En del av oss människor drivs av att tjäna pengar och andra av att ta från de rika att ge de fattiga. Politiken har kommit längre och längre bort från det verkliga livet, och naturligtvis är anledningen att vi är förlorade som människor i detta överlevnadssystem. Att leva och lämna överlevnaden är alltid riskfyllt och för med sig ett stort ansvarstagande. Då kan vi inte gömma oss eller skylla på någon annan.

Samtidigt vet vi att den nya typen av ”Communitys” i det nya paradigmet kan öppna för nya visioner och många människor är också beredda att riskera allt för de nya rörelserna i det nya paradigmet. Dessa människor utesluter inte någon, inte ens förövare. De agera bara från ett öppet hjärta med modet att vara sann.

Samarbete istället för konkurrens

Det är dags att öppna för ”Communitys” från samarbete istället för konkurrens, från ord till handling. Lyckligtvis växer mer av detta underifrån, från människor som vet att vi måste expandera medvetandet i alla våra ageranden och att allt kräver ”balans mellan givande och tagande” vid varje ögonblick. Dessa personer vet att vi bara kan möta andra på samma nivå där vi själva lever. Vi finner dessa människor utanför det vanliga arbetslivet, inom organisationer och i politiken, men inte som ledare på den stora scenen. Dessa ledare som agerar i det tysta är inte något nytt; de var redan där när Sveriges välfärdssystem skapades för 100 år sedan och de har alltid varit där. Min far berättade om sina möten med dem när han som 12 åring började sitt arbetsliv på en fabrik i norra Sverige. Då han växte upp för 75 år sedan var Sveriges folk inte så individualistiska, de skapade små samhällen och växte tillsammans. Samtidigt hade många det svårt och kämpade för att vi i min generation skulle få det bättre. Och detta var första steget till det mer individualistiska samhället. Innan min pappa dog för 10 år sedan skrev han en bok om detta. Han föddes i en fattig familj och hade modet att växa från ansvar. För människor som var beredda att ta ansvar fanns det alltid växande möjligheter. Han var en modig man och vågade tala sanningen där ute och också hemma i slutet innan han dog. Nu följer jag hans ord i hans boken om samhället för snart 100 år sedan.

Vad jag säger här har inget att göra med politik, men det handlar om demokrati. När jag började arbeta med samarbete inom välfärd och demokrati för snart 40 år sedan, talade vi redan om det nya paradigmet i termer av självorganiserande utveckling. Idag är dessa idéer fortfarande kvar, men nu förstår vi att växande med självorganisation behöver inre många ledare, ledare som lever sitt liv från ärlighet och mod, men som inte har behov av att synas och höras. Ledare utan personligt egenintresse, men med intresse att expandera liv bortom överlevnad. Detta måste komma från en annan typ av logik, som växer i ett ingenmansland.

Sverige skapade en gemenskap i ett ingenmansland för många år sedan

Idéerna om New Public Management tog över synen på välfärdssystemet från början av 90‑talet i det svenska samhället. Vi skulle kunna säga att detta är en del i det individualistiska sättet att tänka och det tog oss mer och mer bort från idén med gemenskap. Betydelsefulla människor i den offentliga och privata sektorn började prata ekonomi och om att vi inte kunde ta hand om pengar i den offentliga sektorn. Ju mer Sverige växte in i den här nya idén om att driva offentlig förvaltning som företag, desto mer började vi tro att vi kunde mäta allt. Vi försökte mäta även människors tankar. Vi diskuterade också om människor hade de rätta tankarna. Vi frågade dem samma fråga många gånger för att få reda på om de verkligen vet vad de tror. Det var som att vi försökte fånga livet. Många konsulter tjänade massor med pengar på att förändra offentliga organisationer till privata företag.

En annan rörelse

Under denna tid började några andra människor skapa en annan rörelse i välfärdssystemet som de kallade finansiell samordning. Den kom som en vind som viskade bakom ”new public mananagement”. Vid all denna mätning av pengar såg man att människor skickades runt i välfärdssystemet och ingen ville stödja dem eftersom de kostade pengar. Ofta landade man i diskussionen om att detta inte är vårt ansvar och istället för att vara gränsöverskridande, så börjande man diskutera ansvar från var gränsen gick. Det var alltid människor som ”hamnade mellan” ansvarsområden. Denna nya samordningsrörelse var inte ny; den var redan där från början. Människor har alltid samarbetat utanför reglerna och normerna för att expandera välfärd, men det som nu också inkluderades var möjligheten att samordna pengar. Det kom som en motvikt till det allt starkare organisations Sverige som vid problem löste dessa genom att skapa nya organisationer. Parallellt blev också lojaliteten med organisationer och pengar allt viktigare.

Mellan 1980 och 1995 hade jag förmånen att en del av min tid arbeta i en samarbetsorganisation med syfte att expandera demokrati och välfärd. Denna sammanslutning av kommuner var mycket framgångsrik. Där lärde jag mig om större perspektiv och behovet av att växande från rötterna. Senare, mellan 1995 och 2004 arbetade jag på nationell nivå i ett utvecklingsarbete för Sveriges regering i syfte att öka samverkan och demokratin för välfärd. Jag gjorde det parallellt med att också delta i lokala demokratiutvecklingsprojekt och inom forskningen. Den viktigaste slutsatsen i detta arbete, som byggde på lokala initiativ, var att samarbete behövde stimuleras i syfte att ge människor tillbaka sin makt som den offentliga sektorn som system hade tagit från människor i många år. Under denna tid lärde jag mig att se att vi under 80-talet byggt samarbetet genom att ta makt från människor; som när flera professionella tillsammans berättade för en klient/patient vad som var bäst för dem. Människor sig också många som arbetade i offentlig sektor som en auktoritet. Ur detta växte under början av 890-talet idéer in om att ingen annan människa kan veta vad som är bäst för någon annan människa. Men detta synsätt kräver också ansvar: ingen människa har rätt att bara få/ta utan att göra rätt för detta. Det skyddssystem vi har i Sverige innebär att om jag faller igenom är samhället där för en stund för att stödja mig. Detta skyddssystem är ingen rättighet utan också en skyldighet. Om vi går till rötterna i välfärdssystemets bildande kan vi se skörheten i detta gemensamma system.

Bortom politiken

Min önskan och min värdighet ber jag dig nu som läsare att inte göra politik av det jag skriver här. Det nya paradigmet verkar bortom politiken och öppnar för nytt precis som ekonomismens och individualismens paradigm har verkat bortom politiken. Alla politiska partier var en del av detta. Under många år när jag arbetade med demokrati hade jag förmånen att bli inbjuden att delta i utvecklingsdiskussionen om demokrati inom de politiska partierna. Där på gräsrotsnivå fanns också tankar om det nya paradigmet särskilt hos unga. Det skapades demokratiprojekt för unga i många kommuner, men de unga själva sa då också att mycket var ”skendemokrati” och att om Sverige verkligen vill utveckla demokratin måste man också vara beredd att ge ifrån sig en del av makten. Idag vet jag bättre och att jag bara kan dela min visdom och erfarenhet och att de unga är de som kommer med lösningarna bortom min förmåga att se.

Under denna tid av samordningens och demokratins utveckling använde vi begrepp som ”att bemäktiga människor” och ”att skapa fria lokala demokratiska organisationer” för att öppna mer samarbete och möten med brukare. Mening var att resurser skulle kunna samordnas lokalt efter medborgarnas behov. Många av aktiviteterna skapades ur förhållandet mellan ett öppet hjärta och tillväxt. Men nationella beslutsfattare blev rädda för att de inte kunde kontrollera den här tillväxten längre, och också mätningen anlände till denna plats för att öka kontrollen. Samtidigt visste man att professionellas ansvar, bemötande, ärlighet och känslor öppnar dörrarna för ökad hälsa hos brukare. Under årens lopp skrev jag och mina kolleger i den offentliga sektorn och forskarvärlden många böcker och rapporter för regeringen om galenskapen i att driva offentliga organisationer som privata företag och om problemet med all mätning. Det skapade suboptimeringar av skattemedel mellan organisationer vilket snarare ökade kostnaderna.

Finansiell samordning en öppning mot det nya paradigmet

Under dessa år skapades en struktur som växte i ingenmansland. I början kallades det SOCSAM, FRISAM, slutligen FINSAM. I början var det mycket pengar tillgängliga att kunna omvandlas i syfte att ge mer stöd till medborgarna lokalt. Samhällsekonomiska studier påvisade att samhället kunde tjäna enorma summor på varje individ som utifrån eget ansvar och med stöd av samhället kunde komma tillbaka till arbetsmarknaden. Detta finns fortfarande fast i mycket mindre skala och har därför haft svårt att stanna kvar i detta ingenmansland. Jag använder det här ordet: ingenmansland, eftersom denna nya juridiska form benämnd FINSAM har en helt annan logik än en organisation. Om vi verkligen vill utveckla välfärden i framtiden behöver vi värna denna arena och sluta att utvärdera den från välfärdens överlevnadsorganisationer. Den bygger på en helt annan logik och behöver värderas från totalt andra mått som vi inte ens vet om idag. Är vi inte beredda till detta så kommer denna främmande fågel att successivt ätas upp från välfärdens stora organisationer. FINSAM är närmare en ”Community” än en organisation och kan aldrig utvärderas som en organisation. En viktig uppgift tidigt i detta arbete har varit, och är, att gå tillbaka till de rötter i välfärden, de rötter vi förlorat i Sveriges mer och mer växande välfärdssystem. Vi är fortfarande på den platsen idag som vid FINSAMS bildande (växande från mitten av 80-talet och frikommunsförsöket), så förlorad i överlevnad och kan inte se det stora perspektivet. Vi drunknar i att mäta detaljer och det drabbar också FINSAM.

När jag lämnade den offentliga sektorn som arbetstagare 2004 fortsatte jag i mer än 10 år med att arbeta som rådgivare / samarbetspartner till FINSAM. Jag älskade att se hur människor växte och tog välfärdssystemens rötter till sitt hjärta. Jag var också så ledsen att se hur Sveriges stora organisationer gjorde allt de kunde för att försöka ta in den främmande fågeln i sina överlevnadsorganisationer med mer och mer kontroll. Ett sätt att göra detta var att hela tiden utvärdera FINSAM utan tilltro till resultaten. Samtidigt blev jag förvånad över att se att samma personer ofta både stödde FINSAM och sina organisationer på helt motsatta sätt. Det var som att se dem som två olika personer. Jag såg också vilka inre konflikrer de hade. Detta gjorde det mycket tydligt för mig att det inte handlar om de anställda, utan om systemet som hindrade förändring. Det system som alla ville förändra och samtidigt var rädda för att förändra och det gav oss dåligt samvete hela tiden. Folk var så rädda och de stora organisationerna intog större och större mark för att bestämma över denna ”lilla fågeln (ingenmansland)” som ingen ägde.

System slår alltid tillbaka

Vi kan arbeta i tystnad men när ett initiativ blir för stort, slår systemet tillbaka. Det finns inte många människor som är redo att riskera allt för en större förändring. Inom detta samordningsområde började lokala aktörer att serva de nationella organisationerna med mer och mer statistik för att kunna överleva och behålla sin existens. Även detta nya område FINSAM, ingenmansland, riskerade att bli lite som en liten överlevnadsorganisation, även om det från början var tänkt att detta inte skulle vara en organisation utan skulle vara en struktur som stimulerar samarbete och organisering över gränser. Svårigheten låg i att skapa gränsöverskridande ledarskap. Under fem år drev jag ett ledarprogram med människor från det här ingenmanslandet och såg deras potential och kraft men också deras rädsla för de stora organisationerna. Inte bara organisationer i Sverige, även de i Europa skapade mycket rädsla.

Det intressanta är att alla dessa fenomen som blev tydliga under dessa år är en parallell till ett familjesystem och andra system. När vi bryter och skapar nya mönster i ett familjesystem är krafterna som motverkar detta enormt starka för att ta oss tillbaka till allt som det alltid varit. Också i oss själva som människor sker detsamma när vi förändras. Egot som består av våra överlevnadsstrategier som skapats tidigt i livet slår tillbaka med full kraft när vi bryter dessa mönster. Men det går att förändras och den nya tidens system och kaosteori kan visa på arbetssätt och metoder.

Vi blir blinda i ett system

Jag bestämde mig för att ta en paus 2015 för att inte bli mer blind för att komma närmare hela denna överlevnadsdynamik. När vi är för länge i ett system blir vi blinda för det. Dessutom så kan vi ha samma överlevnadsstrategier från vårt familjesystem som påverkar vår förmåga att se större system. Det har nu tagit mig tre år att växa från min överlevnadslåda som hindrade mig att se helheter i välfärdens Sverige. Detta har nu öppnat mina ögon ännu mer. Det är uppenbart att inte jag eller någon annan kan döma någon av någonting, även den mest skrämmande sak kan bli en gåva. Jag kan nu se att jag dömde människorna i de stora organisationerna och ansåg mig veta mycket om vad som var bra och dåligt. Idag vet jag bättre. Även om Sverige är ett av världens mest sekulariserade system i världen så har vi just en gåva i detta. Det är aldrig människorna det är fel på. Montesquieu sa det så klokt; när ett samhälle bildas är det människorna som skapar det, men sedan är det samhället som skapar människorna. FINSAM och dess rötter är en grogrund som visat på problem med vårt sektoriserade system. Vi har nu möjlighet att växa från helheten eftersom vi vet allt om motsatsen. En annan sak jag insett är att vi måste ta ansvar och gå vår egen väg för att vara redo att gå på Sveriges väg. Vi kan inte prata om någonting som vi inte har levt själva. Jag har nu levt med Sveriges välfärdssystem i min kropp i nästan 40 år och har haft turen att få arbeta på platser där jag hade möjlighet att stimulera utveckling och förändring. Trots detta var jag blind för att jag var en del av systemet. Jag ser det nu när jag har fördjupat mig i min personliga resa i livet och jobbat en hel del i andra länder. Jag har nu betalat med mitt ansvar för vad jag gjort mot mig själv och andra och är nu redo att betala på en kollektiv nivå.

Back to business-gemensamma angelägenheter

Det är dags att ”gå back to business”, tillbaka till Sveriges välfärdssystems rötter för att se det i det nya paradigmets öga. Det handlar om Community och samarbete. Och det kommer att blåsa och det kommer att göra ont, men vi måste förändras nu. Jag vet många människor som investerat mycket i allt detta och slutat mycket sårade när det gamla paradigmet slått tillbaka. Dessa sårade människor är verkligen en gåva till Sveriges välfärdssystem, förutsatt att de fortfarande vill riskera allting och inte tänka så mycket på sig själva. Detta sår som öppnats i många av dem är en gåva till dem. De hade aldrig blivit sårade om de inte redan haft ett ursprungssår där. Jag vet många med mig som just har omvandlat detta sår till en gåva. En gåva till välfärdens Sverige. Då behöver vi inte döma eller värdera någon handling eller någon människa. Det är aldrig människor det är fel på. Alla människor, precis som jag, har tidigt i livet skapat överlevnadsstrategier för att skydda sina ursprungssår. Det är från dessa strategier vi blir blinda för livet och de gåvor vi har från våra rötter. Från dessa strategier projicerar vi på andra människor, på system, på pengar, på saker och på händelser istället för att hämta hem projektionerna och se att de handlar om oss själva. Projektioner kan både vara grymma och helt underbara. De handlar alltid om vad vi inte vill äga själva. Livet tar oss ofta till situationer där vi får möjlighet att se detta. Om jag blir manipulerad betyder det också att jag manipulerar mig själv och andra. Den som är medveten den egenskapen och transformerat den skulle aldrig kunna bli manipulerad. Det betyder att om vi hämtar hem och ser att situationer vi hamnar i handlar om oss själva, så kan vi förändras. Det jag säger här finns också i större system än mig själv såsom familjen, organisationen, samhället etc. Alla vi människor gör så gott vi kan och vi är bredda att integrera mer och mer av det vi inte vill se. Jag tror inte det finns onda eller goda människor. Jag tror att vi alla har dessa sidor och de är mer eller minde tydliga i olika situationer. Ibland förlorar vi oss fullständigt och faran är om vi inte ser båda sidorna. När karismatiska ledare locka till sig människor behöver vi se både det som är gott och det som är ”ont”. Karimatiska ledare har ofta också en stark dominerande och manipulativ sida som också behöver få vara transparent.

Jag är född i Sverige, älskar detta land och kommer alltid att göra detta. Ju mer jag transformerar mina rötter, ju mer vördnad och kärlek växer i mig. Det vill jag dela med mig av till dem som kommer tillfälligt till Sverige och de som stannar här för gått. Men jag vill också lära av dem. Jag vet inte bättre än någon annan. Själv var jag tvungen att åka till Sydamerika för att hitta mig själv och jag är så tacksam att de länder jag kom till där öppnade sina armar för mig. Jag kommer att vara dem evigt tacksamma. I Sverige utvecklar jag nu en relation med en kvinna från Uganda. Hon lär mig hur det är att leva som kvinna i kvinnors gemenskap, något som vi svenska kvinnor många gånger har förlorat kontakten med.

Jag kommer att kalla mig en businesskvinna i dessa dagar och då refererar jag till business som en gemensam angelägenhet, inte att tjäna pengar. Nu vet jag också att det handlar om att lära sig se vad som kommer. I framtiden handlar business om att skapa mer för andra och inte så mycket för oss själva. Det innebär också att om ett företag växer genom att ta pengar och jobb från andra, är det också detta företags ansvar. Ett totalt nytt sätt att tänka i detta konkurrenssamhälle. Det nya paradigmet handlar om samarbete, inte om konkurrens och jämförelse. Samarbetet behöver Communitys. Det tidigare paradigmet av konkurrens handlade om att öka individuell styrka och fördel, och inte den samlade styrkan för gemensamma angelägenheter. Många gamla människor och unga vet allt detta och är redo att förändras. Skillnaden nu är att de unga redan bygger Communitys och har drivkraft att bidra med sin mission till livet om vi låter dem ta över. De väljer inte våra vägar och det är dags att lyssna och inte lägga vårt sätt att driva välfärd på dem. Jag och många med mig är den förlorade individualistiska generationen som inte kan öppna för dessa lösningar. De är bortom vår förmåga.

Jag var tvungen att ta en paus i tre år för att gå djupare in i livet och in i vad samarbete och ”Communitys” verkligen är. Under många år hade jag riskerat allt för att säga sanningen och jag tog allt för mycket ansvar, och det nästan ”dödade” mig. Många sa det till mig, men jag kunde inte ta in detta. Jag blev också alltmer blind. Nu är jag tillbaka, utan personligt intresse i allt det här, redo att riskera igen, men den här gången från ett öppet hjärta. Jag har inga ambitioner eller prestige i detta. För det, är jag alltför gammal. Jag vill bara bidra med min erfarenhet, kraft och visdom. Jag letar också efter alla de sårade människor som hade samma uppdrag som jag och som har varit tvungna att gömma sig. Sverige är mitt moders land och vi är så förlorade och alienerade idag. Jag är inte värd mer än någon annan och jag är beredd att investera för framtiden. Investeringar har alltid kostat och det växer långsamt, långsamt. Den här gången kan vi inte längre bygga organisationer, vi måste vara öppna för Communitys, skapade från människor som inte har något personligt egenintresse och som är redo att riskera allt, även sina liv.

En mission behöver en Community

För alla människor kommer vårt uppdrag från vår historia i detta liv. Detta är ”knepigt”, för i allmänhet är vi också fast i denna historia. I Sveriges välfärdssystem arbetar människor för att öppna space för människor som förlorat sig ett tag i sina liv: pga. sjukdom, arbetslöshet eller på annat sätt är utanför eller ”lost”. De professionella dessa människor möter är också ibland ”lost”, om de inte bestämmer sig för att växa. Växer de professionella öppnar de också space för att andra ska växa. Växande kommer från mer och mer medvetenhet, mer och mer mognad. Detta växande medvetande kommer från ett öppet sinne och från att vara medveten om de steg vi tar vid varje ögonblick. Små steg kan växa till stora rörelser. Detta är systemteori i sin kärna. Med detta sätt att tänka öppnar vi för helheten medan vi samtidigt ser alla delarna. Men vi letar inte efter lösningar, vi väntar och låter lösningarna hitta sin väg till oss. Kanske är det kaos ett tag men förändring skapas alltid från kaos. Allt detta behöver ett nytt ledarskap: ett ledarskap som väntar, är tyst, lyssnar, litar på och är helt medveten om att öka medvetenheten. Denna typ av ledare försöker inte kopiera någon, de växer i sitt uppdrag, sin mission i livet. Många av dem dras till den offentliga sektorn för kallet att hjälpa människor. Och vid någon tidpunkt inser de att hjälp inte är ett sätt att växa, att växandet är ansvar. Detta ledarskap innebär att vi ärar varandra och att alla är ledare i en Commynity fast på olika sätt.

Från ett öppet hjärta

Från mina nästan 40 år i den offentliga sektorn, alltid med utvecklingsarbete, inifrån eller utifrån, har jag mött många ledare i livets tjänst, och de är fortfarande kvar där. Idag är de tystare, men de arbetar intensivt. Detta är ett upprop till människor med ett öppet hjärta som är redo att stå upp för livet. De arbetar i ingenmansland mellan organisationer. De vet djupt i deras hjärtan att management inte är sättet att driva ett välfärdssystem. De vet att lojalitet alltid betyder att man förlorar sin mission. De vet att pengarna är medborgarnas i välfärdens Sverige och att mycket pengar används bara för att kontrollera oss, så vi blir lojala. De vet också att vi måste betala för vad anställda och politiker har gjort för att få personliga fördelar från våra skattepengar. Karriären, inte minst, är här ett problem. Många har trampat på andra för att komma framåt. Det är dags att se det stora perspektivet igen och inte fångas av detaljerna. Det stora perspektivet var med oss till mitten av 80-talet och så förlorade vi det i ekonomismens karusell under ett antal år. Mitt hopp är att vi långsamt kan växa igen och lyssna på viskningen som kommer från långt, långt borta.

Det lokala initiativets kraft

Även nu finns det risk för att hela systemet kollapsar, även om vi öppnar för Communitys och växande samarbete. Vi riskerar allt om vi agerar från individuella och kollektiva egon, från överlevnadsstrategier. I varje ny rörelse finns det alltid människor som vill bli framgångsrika och tjänar mycket pengar på det. Vissa av oss hade inte det målet och vi var mycket svåra för systemet. Jag minns att vi var några som tydligt sa ”vi kan inte styra med mål i den offentliga sektorn, människor är inte kunder, demokratin växer från människor som inte är från organisationer och det här är inte ett spel”. Jag skrev den första boken 1991 och den kallades ”demokrati och effektivitet en balans”. Detta var en bok, utgiven från Sveriges regering. Därefter skrev jag tillsammans med andra ytterligare 10 böcker om demokrati, välfärd och samarbete. Den sista boken jag skrev, under 2006, handlade om det samarbetande ledarskapet.

Under några år lyssnade man på den lokala initiativets kraft och vi var öppna för samarbete och Communitys, men mer och mer fick vi kämpa i motvind. Nu är vi vid vägs ende på new public management och vi måste hitta nya sätt att producera välfärd. Jag har lärt mig att vi behövde denna rörelse för att se tydligt vad vi gör med våra system som är skapade för att människor ska överleva. Ingen kan döma detta, bara se det som en väg i ett fördjupat lärande. Nu växer en ny rörelse. I DENNA NYA TID SKALL VI ÖPPNA FÖR ATT BETALA FÖR DET VI HAR GJORT, MEN VAR MEDVETEN OM ÖVERLEVNADEN HOS DIG ELLER ANDRA. DET FINNS ALLTID EN RISK OM DU VILL TJÄNA PENGAR PÅ DETTA OCH OM DU VILL VARA FRAMGÅNGSRIK.

Det är dags att betala

Jag tror att tiden har kommit för att vi alla ska betala för vad vi har gjort. Jag är redo att betala, redo att göra mina betalningar till nästa generation. Jag är redo att investera i Sverige. Jag behöver inte mycket, men jag jobbar inte heller gratis. Ja, jag håller tal gratis, men om du anlitar mig måste du betala, inte bara för mig utan framförallt till de kommande generationerna. Jag har inte mycket behov i mitt liv men min drivkraft är nästa generation. Jag kan vara där med min visdom och de måste skapa lösningarna ur deras hjärtan. Under de senaste åren har hjärtat expanderat . Det betyder att medvetandet också växt.

Definition av en Communitys

Jag beskriver här vad vi idag vet om Communitys i mitt lärande från 40 år i utveckling av svensk välfärd och i personliga lärande under de senaste åren. Det här är det samarbete jag nu känner till som växt ur min och andras kroppar när de burit välfärden (det betyder att vi måste gå på vägen vi lär från insidan). Här beskriver jag vad detta lärande är och vad som behöver fördjupas. Detta är bara ord som bara den som levt dem kan förstå.

  1. Community hittar dig, du kan aldrig skapa en Community. Att vara inbjuden är ett stort ansvar.
  2. En Community skapas för att ge möjlighet att ”betala”, vilket betyder att vi har tur om vi blir inbjudna till en Community, då har vi möjlighet att betala tillbaka för vad vi har gjort eller inte gjort individuellt och kollektivt. Livet handlar om att ge.
  3. Människor blir inbjudna till Communitys från sitt uppdrag och syfte. Våra uppdrag och syften behöver Communitys. Ensam är vi inte starka även om vi tror det ibland.
  4. Vi kan inte samarbeta om du inte har en uppdrag, annars kommer vi att ta från andra eller låta folk ta från oss. Ingen kan ta vårt uppdrag och syfte, eftersom den är unik för oss, och kan utvecklas tillsammans med andra. Om vi samarbetar utan uppdrag och syfte blir vi bara en kopia. Livet behöver inte längre kopior.
  5. Vår uppdrag och syfte är vårt nästa steg i livet, vilket innebär att vi kan ha många i livet på vår väg att bidra till detta liv. I detta är vi lika vad än vårt bidrag är.
  6. Organisationer som är öppna för människors syften och värderingsgrunder kommer att bli framgångsrika. Detta innebär också att de måste lära sig släppa kontrollen.
  7. Organisationer samarbetar inom gemenskaper. En organisation kan aldrig vara en Community. Organisationer är bara delar av en Community skapade från människor.
  8. En gemenskap kan aldrig växa från överlevnadsstrategier; den växer från livets kärna och oss människor i vårt ursprung. Mänskligheten är nästa steg, mänskligheten växer från medvetandet och från ärlighet i Communitys in i samhällen.
  9. Vi kan aldrig skapa lösningar. Vi kan bara öppna för delarna (holons) och helheten, stanna med dem och se vad som kommer. Om vi skapar lösningar gör vi det alltid från överlevnadsstrategier.
  10. Alla människor, organisationer och samhällen har trauman, vilket skapar överlevnadsstrategier. Dessa strategier skapas för att skydda oss och utvecklas från den primitiva hjärnan. Jag splittar mig och som skydd skapar vi överlevnadsstrategier.
  11. Trauma kommer från våra minnen från personliga erfarenheter, från familjen och från kollektivet. För alla människor har våra trauman samma kärna, samma kärna som är kärnan i den jag/organisationen/samhället är. Det innebär att alla trauman, enskilda och kollektiva är en gåva för oss att nå vår kärna. Detta är en gåva till kollektivets växande i det nya paradigmet. Växande kommer alltid ske från människor.
  12. Detta öppnar för viktiga färdigheter inom en Community med samarbete. Detta är fortfarande en arbetsprocess, eftersom vår överlevnad är oändlig. Färdigheterna är att;
  • se att alla är lika, även om de investerar olika eller har olika positioner
  • se att ingen är speciell och viktig, alla är speciella och viktiga
  • ha ett öppet hjärta, som betyder medkänsla, tolerans och att stanna i vår kraft utan att ta ifrån någon eller ge bort
  • sätta gränser från egenansvar för helheten
  • dela våra djupaste rädslor och våra projektioner som kommer från blind överlevnad
  • lära sig att se det stora perspektivet – helheten
  • hitta din unika kompetens som kommer från din historia (rädsla). Vad som hände eller vad du inte fick är alltid din unika kompetens
  • se vad livet gav dig, vilka färdigheter, och att när du omvandlar dem är de alltid en gåva. Det är ingen tillfällighet vad du gjort i livet
  • sluta att jämföra och konkurrera
  • inte försöka att bli en kopia av andra utan istället ära andras kompetens. Det finns alltid något att ära någon för. Ära dem du har lärt dig av. Ibland försöker vi låtsas att vi skapat något som andra gjort
  • lämna mönstret av att döma och beundra
  • vara ärlig mot varandra när du ser överlevnad, men från dina egna överlevnadsstrategier inte från andras
  • inte försöka vara bra eller framgångsrik. Att försöka, öppnar aldrig för framgång. Framgången kommer från ett öppet hjärta och ditt uppdrag i livet
  • vara ärlig när du är vilse, alla är vilse ibland
  • vara medveten om du skapar normer, då blir du alltmer blind och kan inte se. Detta kommer att skapa ett nytt program / identitet som håller tillbaka i samarbetet.

I det nya paradigmet måste vi hedra de gamla, som tog oss dit vi är idag. Och i detta paradigm dömer vi inte någon, inte ens förövare och de arroganta. För i oss har vi alla en förövare och arrogans, så vem kan göra sig större och tro att de är mer värda än andra. Vi välkomnar alla. Det finns alltid pionjärer och när allt växer och ökar den kritiska massan kan det gamla successivt släppa, precis som vårt ego. Alla är mycket välkomna även vårt ego.

Vi ärar alla och alla är välkomna

Det var en gång en vind, som först kom som en liten pust utan att något märkte den puff, puff och sen försvann den. Den dagen, första gången var det en man som fick en känsla, samma känsla som infinner sig när du drömmer om natten och vaknar och känner att något viktigt hänt men du får inte tag i vad det är, och så bara försvinner det bort. Mannen går förundrad hela dagen, så började han skriva och pennan för honom till ord som han inte förstår orden handlar om medkänsla, möten, lyhördhet, tillit, samman, relation, vem, fokus. Vid samma tillfälle på en annan plats har en annan kvinna uppfattat en rörelse som börjar svänga och den svänger med sakta pendelslag som en not där tystnaden är lika viktig som tonen. Vibrationerna och texterna sprids mun mot mun från denna dag… och vinden får kraft

Nu börjar det blåsa som en sjöbris och fler och fler njuter av dess fläkt och orden blir till meningar och planteras vidare i olika delar av världen. Vi måste lyssna på människor, vem är vi egentligen till för, varför kränker vi människor och gör dem till offer. Men de som sitter i båtarna och styr bryr sig inte. De är fullt upptagna med att styra. De bygger finare och starkare motorer för att snabbare och snabbare ta sig fram. Ingen ser bakåt och ingen ser under båtarna. Vad är det de rör upp i vattnet och vad är det i historien som börjar komma ikapp dem som de flyr ifrån. De ordnar tävlingar om vem som är bäst och vilken som har störts styrka.  …. . men de märker inte hur det börjar röra sig under deras båtar och plötsligt utan föraning blåser det upp till kuling.

Alla blir rädda, men några i båtarna börjar nu vakna och med ett stort lugn tar de över rodret när människorna blir livrädda. De håller båtarna med fast hand. De följer med det djupa vattnets rörelser och hör sången ” Älska mig för den du är…” Deras ögon blir större och större och nu ser de plötsligt men vi kränker ju folk, vi talar om för dem vad som är rätt för dem, vi låter dem bära allt vi inte klarar av …. men kan vi häva kulingen så att det inte blir storm.

Det lugnar sig och båtarna går igen på lugnt vatten. Snabbt vaknar kaptenen på båtarna … nu ska jag styra igen – min båt som jag har ansvar för. Några i besättningen bestämmer sig för att gå i land och mönstra av. Mönstra av gamla mönster. På stranden sitter de och ser ut över vattnet och himlen. De lyssnar på vindens sång – kom, kom, en ny båt väntar. De börjar bygga flottar, nybörjare igen, de hjälps åt, och just nu behöver de ingen kapten. Någon kan hugga, någon kan binda, någon kan göra flotten stabil, någon annan gör den vacker. ja alla har något att bidra med och det löser sig av sig självt. Så är flotten klar. Roller delas upp och de ger sig av. Lite läskigt är det och det känns pirr i magen. Hur ska det gå, kommer vi fram, vad händer om det blåser. Och blåsa kommer det att göra.

Herrarna och damerna på de stora båtarna ser flottarna och skrattar – som stenåldern ha, ha. I horisonten mörknar det. På flotten tas det fart. De ser mörkret och hör hur det mullrar. Snabbat samlas man och har rådslag, vi måste söka skydd, det ser oroligt ut, hur kan vi hitta en plats av lugn, hur passerar vinden, hur kan vi fånga energin. De tar sig in i en vik där de har skydd från två håll, gräver sig ner i jorden och bygger sig ett skydd.

Men herrarna och damerna på båtarna de gör ingenting. De vet att de klarade sig sist i kulingen. Dessutom har de gjort bättre och bättre båtar. De säger att de är så skyddade på dessa stora båtar med stabilisatorer och annat. Men vad de glömmer är, att de som med stort lugn höll deras båtar sist inte finns kvar. De fortsätter sina fina middagar och när stormen kommer … ja du vet vad som hände.

När det mojnat tar sig flottmänniskorna ut ur jorden och ser all förödelse. Nu behövs all kreativitet hos alla, så låt oss lyssna, låt oss bjuda in de främmande orden som kom som en vindpust och växte till en storm. De letar efter människorna på den stora båten, välkomnar dem och berättar för dem att de måste lära helt nytt. Vad är du bra på, vad är din gåva? Vi hedrar er med respekt, välkomna. Och från den dagen så visste de att vinden har något att säga och de stannar i tystnaden. (Marie Fridolf, skrivit till ett föredrag för Samordningsförbunden 2010).

Från ett naket hjärta

Från mitt djupaste hjärta är jag redo att betala, betala för vad svenskarna har gjort mot många människor. Jag kan bara betala min lilla del och jag hoppas att du kommer att betala din lilla del från vårt gemensamma ansvar på en kollektiv nivå i vårt välfärdssystem. Först var jag tvungen att betala för min personliga resa och om det kan du läsa i boken ”En kvinna jag känner”. Detta öppnade dörren för att jag skulle kunna betala på en kollektiv nivå. Kanske är din resa annorlunda, följ då din. I år, på den här bloggen, kommer jag att skriva om mina betalningar. Detta kommer också att bli en bok om Community från min mission och mitt hjärta i detta liv.

 

Göteborg den 31 mars 2018

Ingrid Marie Fridolf

Lämna ett svar

2 × 4 =

Stäng meny

Samarbete innebär att det inte går att fatta beslut om någon person inte är med. Inte heller kan en person bestämma över en annan. Därför sätts viljan och engagemanget i fokus. Nya metoder för lärande utifrån engagemang växer fram. De skiljer sig väsentligt från de traditionella metoderna som ofta innehåller förhandling, kompromiss och majoritetsbeslut. Samarbetet hålls samman genom viljan att göra gott. Det är detta som motiverar, ger passion och mening åt arbetet. Samtidigt hamnar vi ibland en värderingskonflikt mellan att göra gott och olika lojaliteter. På fem minuter har värdegrunden utvecklas i en grupp/ett system beroende på deltagarnas historia och traditioner som omsätts i mentalitet, en tyst kunskap i samarbetet. Om vi söker oss till gemenskap förutsätter det att vi tidigt lyfter det vi ser och arbetar med vår mognad. I en mogen grupp går samarbetet smidigare och gruppens styrkor kan nyttjas så att ”ett plus ett kan bli tre”.  Fördjupade relationen är då en förutsättning. Vikten av en balans mellan att ta/få och att ge är påtaglig, (den kan vara både materiell och psykologisk). Detta samarbete bygger på att alla i ett team är ledare. Det ställer särskilda krav på gruppen om det finns en formella team eller projektledare. Denna person både för sig själv och andra i teamet är en av ledarna, även om han eller hon har formellt ett ledarskap. Det tar mycket lång tid att bygga upp ett förtroende som är raserat. Den enda strategin som då fungerar är att gå till källan och reda ut svårigheterna. För att bygga samarbetsstrukturer behövs både system, strukturer och relationer som bygger på principen att ”ett plus ett ska bli tre”.

Detta ledarprogram samarbete drivs tillsammans med Emma Rosqvist Katlaway och Katarina Falk LTOU. Det vänder sig till välfärdens samarbetande professionella. Det syftar till att skapa ett ”nytt” ledarskap och teamwork. Planerad start i mars 2019. 

I denna utbildning får du en förståelse och redskap att möta dig själv på ett helt nytt sätt. Utbildningen vänder sig till dig som arbetar med människor, t.ex. terapeuter, socionomer, läkare, sjuksköterskor, lärare mm. I slutet av denna utbildning kommer du att kunna:

 

Utbildningen omfattar 4 ggr 2 dagar och startar hösten 2019. Detta utbildningsprogram drivs tillsammans med tre andra traumaterapeuter. Detaljprogram finns färdigt under mars 2019.

Den enda tiden som finns är nu. I nuet kan vi öppna för evigheten och i det ögonblicket är det förflutna, framtiden och nu närvarande samtidigt. Nuet och visdomen blir ett i stunder när vi ändrar vårt perspektiv, vid insikter och AH- upplevelser, i ett nära möte med oss själva eller andra. Då stannar tiden och allt bara är. Dessa stunder kan bli fler och expandera. Vägen dit kan ibland vara smärtsam och vi behöver på olika sätt lösa upp den smärta som sitter i kroppen. Vi behöver också möta det vi på olika sätt lagt i skuggan av vårt liv. Det vi är rädda för eller kanske inte är så stolta över. I alla gemenskaper behöver vi bli vår sin egen auktoritet. Vi är alla här för att bidra till livet. Det är ingen slump vad du gjort i livet, ur det har ditt syfte sakta skapats. I denna ettåriga utbildning där du får möjlighet att öppna för ditt uppdrag och syfte. Utbildningen kommer du att:

 

Utbildningen startar i mars 2019 och pågår till maj 2020 omfattande 21 dagar under 7 helger.

I skönheten och värdigheten hittar du din visa kvinna. Hon vill att du ska sprida dina frön och bidra till världen. När vi lever våra liv i mötet med oss själva, vet vi någonstans där inne att vi behöver ära vem vi är i vårt ursprung. Det kan vara en utmaning, men samtidigt har vi inget val. Den visa kvinnan kan ta oss dit och kommer alltid att göra detta. Hon har mycket kraft och visdom. Hon är sanningen i dig. Många av oss är rädda för henne, hon låter oss inte komma undan, men hon väntar tålmodigt. Att vara vis har inget med ålder att göra. Du kan vara vis när du är 30 år. Visdom handlar om att kunna se andra perspektiv, på allt i livet. Den visa kvinnan vet att lager på lager försvinner försvaren inne i dig och en dag kan du bara le och leva innerligt. Då lever du här och nu och varje dag blir en gåva. Människor berör, människor rör sig och den visa i dig gläds när alla i frihet lever sina syften, ÄVEN DU. Hon har inte många illusioner, utan bär livet med en stor realitet. I denna workshop möter du din visa kvinna som att dig till befruktande mörker. I det mörkret finns dina gåvor.

Många tror att tillit förutsätter att vi har kontroll och genom det skapar en trygghet. I verkligheten kontrollerar vi ingenting, vi skapar på detta sätt bara en känsla av tillit. Vi försöker mäta allt som sker för att skapa mer känsla av trygghet och tillit. Tillit är dock ingen känsla utan mer ett tillstånd som bara är. Vi kan ha en massa känslor och vara i dem otrygga och ändå befinna oss i ett tillstånd av tillit. Hur är det möjligt? Någonstans i oss vet vi att allt är som det ska, och det skapar ett lugn i hela kroppen samtidigt som vi kan känna kärlek, vrede, vrede, sorg och rädsla. Vi människor har helt unika förnimmelser kopplade till olika känslor. Vi behöver lära oss skillnaden mellan känslor och förnimmelser. Känslor skapas ofta från erfarenheter medan förnimmelser är något vi föds med, men som kan förändras när de kopplas till känslor. När vi föds vet vi vad smärta är, men utan känsla. Senare kan vi bli rädda för smärta och då har den rena förnimmelsen förändrats. Tillit kan sägas vara en förnimmelse som är och kan vara helt ren om den inte kopplas till en tanke eller känsla. Ett bra sätt att ”testa” vår tillit kommer när jag vågar gå in i kaos. Fler och fler grupper vågar möta kaos för att de ska hitta strukturen i det system de omedvetet skapat. Vi agerar utan att veta, vi bara litar på att det som sker ska ske. Det är att överlämna sig till skeendet. Detta är en av grundpelarna i kaosteorin. Enligt kaosteorin förändras system genom mycket små oförutsägbara förändringar som på sikt ger oförutsägbara skillnader, ett fenomen som kallas fjärilseffekten. Dessa oförutsägbara förändringar bara uppstår. Tillits cirkeln, ”circle of trust”, är ett begrepp som skapats ut kaosteorin. I den har alla samma värde, och genom en uppåtgående spiral växer en grupp i detta ”värde”. I denna cirkel har syftet att öppna för mer tillit både hos de närvarande personerna och hos det system som skapats. På detta sätt kan vi möta oss själva och olika system. Ambitionen är att gruppen ska få lära sig att möta sig själv i fyra olika ”typer” av system.   

På olika sätt närmar vi oss myterna som hindrar oss att leva vårt liv fullt ut som den vi är. En myt kan hålla hemligheter och skapar illusioner som hindrar sanningen… men en myt kan också vara en inre bild, saga och arketyp som kan öppna upp för det som har varit dolt. Sanningen väntar alltid på att bli levd om förr eller senare krackelerar myten som hindrat sanningen. Dessa myter repeteras som sanningar. När vi använder den senare definitionen an myter förstår vi att allt är större än jag och allt har ett mönster. Dessa myter kan stödja oss djupare in i vår egen process för att hitta vår unika sanning.  I en liten grupp om 6 personer kommer du att få möta dig själv och få del av olika teorier för att komma djupare in i dig själv. Vi träffas 6 gånger, en gång i månaden.

Det paradigm vi lever i idag som frodas av vårt sätt att konkurrera, jämföra, offra, vara speciella och ta kraft/ge kraft, kommer sakta att tona bort. Detta ersätts av det nya paradigmet som vi längre varit på väg in i, det som bygger på samarbete. Vi behöver arbeta hårt för att komma till den punkt då vi är fria att bidra med det som expanderar våra handlingar, relationer och möten, istället för att exkludera. Samarbete kan bara ske utan en ledare i nätverk mellan människor och genom partnerskap mellan grupper och organisationer. I denna workshop lär vi oss att

Så att ”ett plus ett kan blir tre” och något nytt skapas

 

Det är inte händelsen eller bristen som skapar trauman utan vår förmåga att hanterar dessa. Vi får trauma av egna upplevelse, från familjen och samhället. Kroppens reaktion i dessa  situationer är ”fight” eller ”flykt”, och om dessa inte är möjliga ”frys”. Från alla dessa tre  traumareaktioner blockerar vi olika delar i kroppen och skapar strategier för att skydda oss i livet. Vår ”följare” är den som gör allt detta på ett mycket kreativt och aktiv sätt. Trauma och chock senare i livet kan vara en början att öppna för en frigörelse och  expansion. Traumaarbete kan frigöra och expandera gåvorna vi har gömt.  Vi kommer att arbeta i tre dimensioner samtidigt: