”Det måste finnas en syndabock för att kunna bli en syndabock” Samarbete i Communitys kan guida oss i att förvandla detta mönster

Det är dags att förändra allt offrande i livet

Jag har jobbat mycket med mig själv och med andra med det mönster som vi kallar ”syndabock”. Om vi befinner oss i en grupp syndabockar vill vi inte bli den utvalda syndabocken, så denna energi går runt i gruppen tills någon tar den. Den enda som kan bli denna syndabock är den som redan är syndabock i detta liv och gör sig speciell i det här mönstret. Detta öppnar för andra att lägga det de inte vill äga på den här personen. Ofta gör de detta när någon försöker att närma sig syndabocksmönstret. Detta fenomen är större än projektioner eftersom det handlar om energi som så subtilt går över till en annan person eller går runt i en grupp. Som jag ser det, är syndabocksfenomenet det största mönstret som vi människor är del av, inom grupper organisationer och samhällen i det rådande paradigmet som vi är på väg att lämna. DETTA INNEBÄR ATT DU LÅTER DIG OFFRAS FÖR ETT STÖRRE SYFTE. Självklart jobbar vi alla för ett större syfte men när vi gör det också för oss själva, för våra relationer och för ett större syfte kan det ge effekt. Vi kan inte göra saker för andra eller göra saker gratis, vi måste komma till ett balansutrymme i allt vi gör. Balansen kommer från insidan till utsidan i alla relationer i livet. Men balans kommer också ut ur ett större perspektiv (ett större sätt att se livet). Det betyder att vi också med stor medvetenhet betalar för vad jag har gjort i detta liv, och även tidigare, för att komma i balans med livet. Det är därför balansen handlar om kontakt till mig själv, kontakt med människor jag möter i livet och kontakt till ett större syfte. Det är aldrig en slump vilka människor jag träffar, till vilka platser jag dras till och vilka händelser som sker i mitt liv. Vårt lärande i detta liv är att vara medveten om vad vi är här för att betala för och att lära oss om detta. Livet tjänar oss med två saker:

*  Att öppna för gåvor till ditt hjärta så att du kan bli vem du är.

*  Att ta dig till ditt mönster i ditt ego så att du kan omvandla detta och bli dig som ursprung.

När vi betalar för det vi tidigare gjort kommer det alltid från ett öppet hjärta. De kan aldrig ske genom att vi offrar oss för något, det kommer från vår själ och det öppnar för oss, andra och för vår planet. När du långsamt lär dig detta om syndabocksmönstret förvandlar vi mer och mer samhällets mönster att ”offra” och därmed hela vår planet.

Om du är en syndabock, lockar du till dig förövarenergi och skuldenergi. Denna energi gör du allt du kan, för att bli av med. Så snart vi befinner oss inom det dömande fältet befinner vi oss nära syndabocksenergin. Om någon dömer dig måste vi lära oss att inte döma dem och att hålla oss utanför detta fält. Det innebär också att inte hamna i försvar. Om du börjar döma någon då vet du att du är på väg att gömma din syndabock och skapa andra syndabockar. Alla syndabockar har många strategier för att försöka ta sig bort från detta mönster när de lär sig att se det, men det öppnar bara för nya överlevnadsstrategier. Att omvandla detta mönster kan bara ske från mycket djupa och inte kontrollerande processer. Att skapa nya strategier kan aldrig ta oss till vår kärna, till den vi är i vårt ursprung. Bakom alla strategier döljer sig alltid något som vi är här för att betala för, att lära oss livets läxa i ett större syfte och detta kan vi aldrig nå från kontroll. Det är inte många av oss som verkligen på ett mycket medvetet sätt är redo att gå in i detta mönster för att transformera det, det mönster som är mycket gammalt. Då det är att bli illojal mot ditt ego och det som gjorde att du överlevde.

I det nya paradigmet expanderar vi vårt medvetande på en kollektiv nivå. Vi kommer att bli mer medvetna om att osynliga gåvor väntar på oss och att undermedvetna mönster måste öppnas och förvandlas. Detta är det enda sättet att växa i samhällen utom kontroll. Det här sättet att växa skapar inte syndabockar och det öppnar inte på samma sätt för syndabockar att dra in människor i sitt uppoffringsmönster som alltid är dolt. ”Jag gör det för er. Mitt uppdrag är att lösa detta för er. Jag är utvald”. En syndabock har alltid någonting som den flyr från och detta försöker de undvika genom att ta från andra för att inte se sig själva. Härifrån kan några av oss senare säga med ett leende ”så här gjorde jag mig till en dum get”.

Detta kan vi bara komma till om vi har tagit oss ur dömandet av vår ursprungsfamilj där detta system blev tydligt och placerat i det undermedvetna. Det finns alltid ett kraftigt dömande, och ”killing energy” är tydlig i syndabocksmönstret. Att le mot oss själva är bara möjligt om vi är kärleksfulla mot oss själva. Detta går inte så länger vi sitter fast i systemet, för en syndabock dömer alltid sig själv och andra. På en samhällelig nivå är det detsamma, vi behöver öppna för att se vad vi gör när vi söker efter syndabockar för våra handlingar. Vi behöver vara öppna för att se att de som söker syndabockar, också har ett syndabocksmönster som de vill gömma. Ett helt land, en hel kultur, en hel region etc. kan vara fast i detta syndabocksmönster och detta skapar också syndabocksfamiljer. Detta mönster är mycket gammalt och tillhör det paradigm vi nu lämnar. Vi ser framför oss en smärtsam process. Detta mönster sitter så djupt i oss människor och om det finns på en kollektiv nivå blir det än svårare att transformera. I mönstret finns många lager av förnekande, dömande, smärta och rädsla. Syndabocken är både offer och förövare i samma ögonblick. Mönstret har en djup andlighet som vi undviker att gå in i eftersom vi också ”splittat” andlighet och det materiella (materia) i västvärlden. En ökad andlighet har under de senaste 100 åren dessutom växt bortom religionen men också bortom det materiella (materia). En ökad materialism har skett från överlevnadsstrategier utan själ och i mönster av konkurrens och jämförelse. Detta kan låta kategoriskt och dömande men i dessa ord finns inget dömande, detta är fakta och vi är så förlorade i dessa båda mönster. Hur kan vi se detta utan att hamna i mönstret av offer och förövare inom och mellan oss människor? Som jag ser det så är en ökad medvetenhet om det omedvetna (det som väntar på oss) och undermedvetna (det vi har förträngt) den enda vägen. Detta sker individuellt; vi kan aldrig förändra kollektiv på annat sätt. Människor som tagit sig ut syndabocksmönstret kan vara förebilder men de kan aldrig bli utvalda, då blir de igen de som kan rädda oss och senare med stor sannolikhet syndabockar eller för den delen helgon. Helgon är en annan del av syndabockskomplexet. De vi helgonförklarar får också bära saker för oss som vi inte vill äga. Allt detta är så subtilt och kan endast bli tydligt om vi ser hur energi flyter omkring, energi som ingen vill ha. Den innehåller både gåvor som vi inte ser i oss själva och handlingar vi inte har tagit ansvar för. Från det skapar vi syndabockar och blir syndabockar själva. Individuellt och kollektivt innebär helandet att sammanföra det andliga med det materiella (materia) inom oss själv, mellan människor och i ett större syfte. Den som gjort detta kan se och samtidigt le till sig själv och till den ”get” som lett dem tidigare i livet. De vet då också att mönstret kommer bortom vad vi kan förstå i detta liv.

Symboliskt är ”bocken” svår att ta itu med eftersom det finns så många symboliska konsekvenser som ”bocken” har att erbjuda. Bocken är hanen av vissa hovdjur, bland annat geten. Geten har lång närvaro i människans liv / civilisation (över 10 000 år sedan). Som ett resultat har myter och legender om geten kulminerat i en enorm massa symboliskt material om betydelser. Geten är ett kraftfullt djur. Till skillnad från fåren betar getter ofta ensamma och sprider sig långt ifrån varandra. Vi kan inte säga att getter är antisociala, symboliskt sett – men det framkallar en känsla av självständighet. Getter respekterar avstånd och utrymme. De uppmuntrar även självständiga äventyr och utforskningar av höga perspektiv för det enda syftet med personlig / individuell kunskap. Detta är egenskaper som syndabocken har som kan transformeras till att bli en gåva i kontakt med själen istället för offret och förövaren. Många syndabockar är oberoende och självständiga. De har alla någonting att skydda, det är därför de bär så mycket för andra. De vill också ses av andra på annat sätt än vem de verkligen är. De gör allt de kan för att ta människor och sig så långt de kan från vem de är, för att de omedvetet vet att de har mycket att ”betala”. I det här mönstret finns mycket kraft och de flesta syndabockarna är rädda för sin kraft i livet. Vissa av dem tror också att de är onda och är rädda för sin ”själ” som kan ta dem att bli den onda person de tror att de är. Deras mönster är så djupt att de inte ens har en känsla av att kunna vara redo att älska och hålla sig själva. Mycket djupt kan de börja göra handlingar som andra projicerat på dem. Detta är farligt och det ligger mycket nära ”voodoo”. Jag gör det för ett större syfte. Vi ser dem i samhället, inom religioner, i organisationer etc. De tar oftast mycket större ansvar än de har. Det är också så lätt för andra att gömma sina misstag bakom syndabocken. Syndabockar lockar bara till sig syndabockar som vill bli av med sina mönster. Detta sker både individuellt och kollektivt. I syndabocksmönstret söker vi efter syndabockar som vi kan offra. Sverige har det mönstret och det blir öppnare och tydligare, för att förhoppningsvis kunna transformeras. Samtidigt kommer det att ta tid. I det här mönstret döljer vi vårt ansvar för vad vi har gjort och vår gåva i detta land. Sverige är ett vackert land som alltid har varit öppet och välkommen till alla utåt men inne finns ett fördömande och ett offrande. Sverige var det första landet med ett välfärdssystem som många har nu. Vi delade med oss av detta till hela världen och vi tror fortfarande att världen vill lära av oss. Vi behöver öppna mer också för vad vi har att ”betala” för vad vi har gjort och fortfarande gör mot ursprungsbefolkningen och mot minoriteter såsom samer, romer och nu flyktingar. Människor vandrar till nu Europa som vi vandrade till Amerika för 150 år sedan. Vi gjorde det för att fly från svält och nu gör vi det för att fly från krig och svält. I båda handlar det om överlevnad. Detta mönster i Sverige kan bara förändras genom individuella förändringar. Det är det enda sättet att förändra kollektiv. Denna transformation av vår överlevnad kan bara ske i en individuell smärtsam process för att ta ansvar och öppna hjärtat i det jag har gjort mot mig själv och andra. Detta kan öppna för att se vad vi gjort i stort och smått på en kollektiv nivå. Hur skyddar vi offer och förövare? Hur letar vi efter andra att skylla på? När vi tar oss ur detta mönster kan vi inte längre skylla på någon, inte ens vår familj, vår historia eller olika händelser.

Vad jag säger här skiljer sig inte från andra länder i världen. De har alla på olika sätt skyddat sig bakom detta mönster, för att göra sig självständiga och i detta fly ansvaret. Vi är alla ett och samma, men har bara olika strategier och färdigheter i denna värld. Vi har också olika sätt att överleva i olika länder. Detta mönster tar oss bort från vårt ansvar i landet. I Sverige försöker vi vara bra och skapa saker för andra, men vi gör det inte själva det vi skapar för andra, vi gömmer oss i detta. Det finns många exempel under första och andra kriget och nu med FN: s direktiv om mänskliga rättigheter, som vi skapade men som vi inte följer.

Mitt liv skapades från syndabocken för att skydda mitt värde och min kraft

Jag har skapat många överlevnadsstrategier för att dölja detta syndabocksmönster i mitt liv. Jag var även stolt över dem, utan att se hur det tog mig från livet. Jag har jobbar med så många lager i arbetet med mig själv under de senaste 30 åren. Du kan läsa om detta i boken ”I know a woman”. Många saker är klara och blir tydligare och tydligare. Livet har alltid hjälpt mig på olika sätt. Jag fick hjälp att se ett nytt lager när en närstående blev lurad och förlorade mycket pengar. Mönstret blev tydligt. Om vi håller hårt i pengar så riskerar vi att förlora allt. Detta är också vad vi då också gör med livet, håller det hårt. Jag skapade istället ett mönster där jag inte bryr mig om pengar, för om jag inte bryr mig kan jag inte förlora dem. Mitt mönster var, att inte ha pengar. Jag gjorde mig av med dem och samtidigt var jag livrädd att inte ha några pengar. Detta mönster skapades inte från pengar, det var skapat från mitt liv. Om jag inte bryr mig om mitt liv kan ingen döda mig. Det var ett sätt att gömma min rädsla för livet. Det här är den andra sidan av pengar och det såg jag klart och kunde transformera till att vara en gåva när jag var redo att förlora allt för att ha mitt liv (för mitt eget liv). Detta kallar jag liv tre. Härifrån började jag ha omsorg och respekt för mitt liv, min kropp och pengar. Jag var tvungen att gå djupare i det här mönstret för att se att jag ville det bästa för människor och för ett större syfte och drev på. Detta är offret. Jag offrade mig för en större sak. Att bry sig för mycket om andra och till och med det större perspektivet fick mig att ge för mycket pengar och kunskap (t.ex. inte ta emot pengar, inte ta tillräckligt med pengar, ge mina kunskaper gratis). Detta skapar mönstret ”Jag ger för mycket så jag förlorar allt”. Jag hade mycket skam i detta; skam att ta pengar för vad jag gör, skam att inte ge, skam om någon ger mig, skam att misslyckas. Från detta har jag lärt mig att det är möjligt att säga NEJ, även om jag har sagt JA att stanna i en gemenskap. Jag var så rädd att detta inte var möjligt, att jag ibland t.o.m. tog allt längre än vad andra bad mig om.

Idag är jag mer fri i det här mönstret av att offra mig, som för det mesta fick mig att bli syndabock, därför att jag också tog andras ansvar i organisationen, i familjen jag skapade, i en grupp av vänner, i andra grupper, i Communitys och i samhället. Jag gjorde detta för att dölja mitt värde och ”att vara mycket.” Jag gjorde detta för att dölja min kraft och skönhet.

Idag ger jag mig ett värde och den enda som kan göra det är jag.  Alla människor har eget ansvar för sitt liv. Jag kan inte kontrollera det som människor gör med mina pengar och min kunskap som jag investerar, men jag kan bry mig om till vem jag ger. Jag kan se att jag ger till människor som är respektfulla och bryr sig om sig själva, livet och vår planet.

Allt vi behöver är balans. Balansen är inte bara mellan människor, det är så mycket större. Förutsättningen för mig var, att först släppa all bindning till vad jag binder i livet och knyta an till det jag undviker i livet. (attachment to no attachment) Vad jag knöt an till och vad jag undvek gjorde mig till en syndabock. Jag är inte bättre eller sämre än någon, men jag bestämde mig för att gå in i det här mönstret för att släppa taget och vara öppen för andra. Nu kan jag se att livet förberett mig på detta på många sätt från att växa och för att arbeta med detta.

Hur man arbetar individuellt med detta mönster

Som jag ser det måste du själv vara en syndabock och sakta ta dig ut ur mönstret nivå för nivå för att kunna arbeta med andra med samma mönster. Under mina år som terapeut har jag lärt mig att det är nästan omöjligt att transformera detta mönster människa till människa då det existerar på en kollektiv nivå. Det är huvudmönstret i rådande paradigm med i konkurrenssamhället. Vi letar alltid efter syndabokar. Att arbeta med personer med syndabockmönster är riskabelt, för om de bara går ut ur detta mönster har de ingenting. Det är ett medvetet arbete att transformera allt de behöver betala för och lära i detta liv, eftersom det här mönstret är väldigt själsligt. Som jag ser det är alla våra överlevnadsstrategier där tidigt i livet. Vi gör dem bara större fram till den dag vi ser dem och kanske fattar beslutet att aktivt arbeta för att omvandla dem. När du arbetar med detta mönster som klienter kan du bara vara med människor fram till det ögonblick de ser och börjar att ta kontakt med dig från detta mönstret. Det betyder att du ska bli syndabocken och måste stanna hos personen i detta utan att ta det. Om du inte är medveten, så tar du omedvetet och blir syndabock också inne i dig. Om du däremot är medveten tar du medvetet och bara håller ett tag så kan personen öppna sitt ansvar. Det förändrar relationen dock balansen mellan er två är borta. Det känner den person du arbetar med och vet intuitivt att något sker som de inte har kontroll över. Det kan få dem att börja sprattla och agera ut mönstret ännu mer. Du måste också vara medveten, så att du inte lägger något på dem för att få balans. Varje steg måste komma från medvetenhet och det är så subtilt och du balanserar på en skör tråd hela tiden. Styrkan ligger i om du kan hålla ert möte och se det större perspektivet. Att vara en syndabock kommer alltid utan tillit för att skydda den tillit som finns där från början. Denna tillit är ingen känsla det är bara ren energi. Det betyder att djupt i oss litar vi på att vi ska klara av det vi behöver möta i det här livet. Om du arbetar med syndabockar i ditt liv, så är det största syftet för er båda två att ”ta er ned från korset” eller vi kan säga, ”växa ned till jorden”. Vi kan ha många sätt att inte växa för att stanna i det här mönstret och de flesta av dem handlar om att göra dig liten eller stor för att dölja kraften i dig. Mönstret du har, påverkar hur du måste arbeta med dessa personer. Att vara stor är mestadels för att försöka hjälpa dem som gör sig små och att kämpa med dem som gör sig stora. Att vara liten är att försöka göra andra mindre och att försöka ta från dem som gör sig stora. Vi har båda dessa mönster men en av dem är tydligare. När du ser detta mönster försöker den stora att springa och den lilla försöker dölja sig. Det enda sättet att arbeta med en syndabock är att stanna och bli mer och mer medveten tillsammans med den person du jobbar med. Du är inte bättre än någon och i mötet med syndabockar behöver du visa dig vem du är.

Hur man arbetar med grupper med detta mönster

I grupper är detta mycket svårare, eftersom syndabocken går runt i gruppen tills någon lämnar eller ”kastas ut”. Det är alltid någon som är i fokus. Under mina år i organisationer som konsult arbetade jag alltid med denna typ av grupper. Kommande från utsidan så var konsulten den första som gruppen försökte göra till syndabock. Om de inte kunde lägga skulden och mönstret på den personen vill de bli av den. Konsulten var alltid en risk, för gruppen kunde bli avslöjad. Om detta inte lyckades valde gruppen alltid någon annan individ i gruppen till syndabock. Det är alltid mycket konkurrens och jämförelse i en grupp syndabockar och det är inte lätt att komma till gruppens själ. Om inte individer också vill förändras är det nästan inte möjligt att ändra detta mönster. Även om medvetenheten är öppen, skapar gruppen bara nya överlevnadsstrategier för att försöka gå ut ur detta mönster. Att skapa friska strategier är fortfarande en överlevnad och mönstret finns då kvar i djupa lager. Många ser det och lämnar. Om du har möjlighet att vara i en grupp som är villig att omvandla det här mönstret, och att se att detta mönster kommer med oss in i livet, så finns det ingen att skylla på. Det behöver vara en grupp där du lär dig att arbeta med detta eller att arbeta tillsammans i ett större syfte. Detta kommer att ta gruppen till de helande rörelserna. Om du har tur så hittar du en fungerande Community. All denna omvandling i gruppen kommer från individuell omvandling från djupt ansvar, respekt och tacksamhet. Gemenskapen växer och alla individer stannar med sitt eget växande från ansvar, och lägger inget på andra. Till en Community som gör detta vet du att det här är en grupp med mycket kraft och skönhet, eftersom syndabockar ofta flyr från kraft och skönhet. Syndabockar flyr sin mission och sin själ. Om en syndabocksgrupp finns för dig att facilitera, undervisa eller arbeta med, vet du att du bara kan vänta till det rätta ögonblicket när allt fler i gruppen omvandlar sitt mönster. Då presenterar du syndabocken från samarbete själ till själ i gruppen. Det innebär att gruppen måste ta sig ur mönstret att bedöma, tävla och jämföra. Det kan vi bara göra från vår själ och mission.

Du är verktyget fram till det ögonblick bara energi kan vara verktyget.

Om en individ eller en grupp börjar se detta mönster, mestadels vad de själva gör, är individen och gruppen redo för transformation. Samarbete och en öppenhet för det unika uppdraget från själen är det enda sättet. Individuellt är detta växande själ till själ, och i grupper är detta också för gruppens själ. Gruppens själ är vad de är här för att göra tillsammans. Från det här ögonblicket kan inga människor göra mer arbete, för alla människor projicerar (det finns alltid blinda fläckar). Det är bara energi som kan göra nästa rörelse, och detta är bortom förståelse. Det är inte upp till oss som människor att förstå längre eftersom vi har så många lager i det här mönstret, kollektivt och individuellt.

Samarbete i Communitys öppnar för att kunna omvandla syndabocken till en gåva

Samarbete kan beskrivas i distinktionen mellan prat, beslut, handling och intervention som alla är självständiga instrument för att skaffa legitimitet och stöd hos och inom dig själv, hos och mellan andra och hos och mellan dimensioner. I samarbete och Communitys är det alltid ett lärande och en möjlighet att ta oss ur det syndabocksmönster som tillhör det befintliga paradigmet. Detta syndabocksmönster kanske hade sitt syfte i växandet av samhällen i världen, eftersom det kommer med mycket rädsla och kontroll. Samhällen har lättare att kontrollera sina medborgare. Tydligt är att vi måste hedra detta mönster på något sätt, så vi kan öppna för det nya. Detta mönster skapar också anhängare och från det normerna hur man ska agera i en demokrati. Detta mönster skyddade vår egen auktoritet så att vi en dag kan öppna för den. De nya generationerna är öppnare för sin egen auktoritet. Mina föräldrar föddes in i en tid då vi trodde på alla auktoriteter och litade på staten i Sverige. Numera skapar människor mer egna beslut, det har också tagit dem mer och mer till självständighet för att skapa sina egna saker. I nästa paradigm ser vi vikten av samarbete och gemenskaper. Vi kan inte förändra världen från oberoende. Vi kan inte heller offra oss själva. Allt vi gör från och med nu är intrapersonal (i och för oss), interpersonella (mellan människor) och transpersonella (bortom människor). Vi måste lära oss att expandera vår auktoritet och vårt uppdrag inom en Community, och utveckla vår auktoritet från självständigt men i samarbete med andra. Om vi ska förändras behöver vi finnas i ett kollektiv som inte drivs från överlevnadsstrategier och den största överlevnadsstrategin är våra illusioner.

Pratet börjar alltid i ett lyssnande bakom orden

Pratet kräver dialog och ett aktivt lyssnande. Ibland är det t.o.m. gott att prata högt med sig själv (intrapersonal). Inne i oss kan vi lära oss att se skillnaden mellan egot och själen för att kunna öppna för mig i mitt ursprung. Det är inte möjligt att öppna för min essens, mig i mitt ursprung om mina överlevnadsstrategier är närvarande, de som bildar mitt ego. Livet är där för att öppna för mer möjligheter till växt om jag är redo att öppna för det osynliga, det som för mig just nu är omedvetet, till att göra det synligt för mig. Det jag skapat tidigt i livet genom alla mina överlevnadsstrategier står i vägen för denna växt och allt detta är mycket undermedvetet. Det är min autopilot som agerar från tidigt i mitt liv. Kanske jag tillägnade mig ett mönster av konstant oro för att skydda mig själv. Då kommer jag alltid att vara orolig i alla beslut jag tar, tills den dagen kommer då jag inser att min själ inte alls är orolig. Detta är bara en överlevnadsstrategi som jag skapade tidigt i livet för att skydda min livsenergi (skydda livet). Härifrån har jag möjlighet att öppna för det som väntar och som alltid har funnits där för mig, idag osynligt och inte i mitt medvetande. Om vi istället talar om samarbete mellan människor (interpersonal) behöver vi än mer tydligt lära oss att lyssna bakom orden. Där pågår alltid ett prat som kommer från själen. Detta erfarenhetsutbyte är mellan två själar och själen har alltid ett annat språk som vi inte kan lyssna till om vi inte lyssnar från våran egen själ. Då kan det ske ett erfarenhetsutbyte som skapar tillit och respekt. Ord har så många betydelser. Om jag lyssnar på en person som hela tiden säger att hon är så ”lost” skulle mitt ego höra att hon är ”lost” och hoppas att hon skulle finna sin väg tillbaka. Kanske skulle mitt ego börja att värdera och t.o.m. döma eller hjälpa henne. Men om jag lyssnar till min själ kanske min själ säger till mig; titta på henne ser hon ”lost” ut nej, hon försöker bara putta bort mig så hon inte behöver förändras. Och om min själ börjar att prata med henne så kanske hennes själ svarar mig; I am the woman of power. Pratet pågår också över människans förmåga och där vår spirit är beredd att öppna ett space som är bortom vår förmåga att uppfatta och förstå (transpersonellt). Detta space står i kontakt med den universella viljan. Det är inte ens möjligt att förstå hur livet egentligen fungerar. Rätt som det är kommer röster och ord som vi inte har en aning om var de kommer ifrån. Ibland hittar orden dig utan förklaring. Vem är det du pratar med? Vem pratar genom dig? Vem pratar med dig? Det är från denna plats energin väljer om den vill använda dig. Allt är bara energi. Reconstructive och livet arbetar från den platsen för att få dig att växa. Detta är den plats från vilken vi kan öppna för mer och mer varifrån vi kommer, från vårt ursprung (från vårt väsen).

Är du beredd att riskera något?

Livet växer med den människa som är beredd att riskera något för livet, kanske risken att förlora allt (intrapersonal). Vad som än händer så stannar den personen i beslutet för han eller hon vet att det finns ingen annan väg. Visst kan det finnas tveksamheter och ett ego som fightas med personen eftersom beslutet mycket sällan följer egots utstakade väg. När vi fattar beslut tillsammans synliggörs värderingar, attityder och beteenden (interpersonal). Dessa kommer till stor del från värderingar vi har skapat i vår uppväxt, men om jag finns i en Community med en vision som håller är det svårt att finna tydliga värderingar och attityder eftersom de ständigt förändras med gruppens utveckling. Då finns det inte heller jämförelse eller konkurrens. Människor växer med sitt syfte i en Community. En Community är transpersonell och med det menas att den verkar från en vision som ingen äger och att den lever sitt eget liv. Ingen kan kontrollera var en Community börjar och slutar. Det innebär också att en Community ine kan ha någon ledare.

Mina handlingar blir nu från ”commitment”

När jag fattar beslut så fattar jag ett intrapersonellt, interpersonellt och transpersonellt beslut. Det betyder att alla de handlingar jag gör fr.o.m. det beslutet kommer också att bli både intrapersonella, interpersonella och transpersonella. På så sätt blir alla mina beslut formulerade från nödvändigheten. Om jag skulle fatta ett beslut som bara handlar om mig och intrapersonellt, skriker hela min kropp och jag förlorar mig. Om jag bara fattar ett beslut som är interpersonal blir det ingen handling och jag  förlorar visionen. Om jag fattar ett beslut som bara är transpersonellt blir det bortom min förståelse och mitt lärande som människa samt bortom vår möjlighet att som människor utvecklas tillsammans, där ett plus ett kan bli tre. När vi väl har fattat beslutet och förstår dess enorma kraft kan den öppnas inom mig, mellan mig och andra och bortom mig och andra och jag har inget val längre. Från den platsen bara måste jag handla.

Allt samarbete bygger på att jag transformerar mina överlevnadsstrategier och att jag har tillit till att andra också gör allt detta. Vi agerar från en helhet och från förmågan att förstå delarna i denna helhet. Det finns en rörelse i alla de olika delarna. De har en egen vibration precis som varje enskild människa i ett större system har en vibration och varje liten del i vår kropp har en unik vibration. Ibland kan man vara i alla delarnas vibration samtidigt och ibland stannar man med en. Men tillsammans så bildar alla delarna ett unikt mönster där varje del har sin plats. Ibland går hela systemet till handling och ibland krävs en ganska ingående dialog före handling. Men det är nu, i detta system, bara handlingar som räknas. Det betyder att systemet – om det är en kropp som system, ett familjesystem, ett land som ett system, en organisation som ett system, en grupp som ett system, en Community som system etc. – har erkänt och kommit till freds med helheten.

Systemet som en helhet är förutsättningarna för dess delar.

Det betyder också att systemet då kommer till frid för att kunna ta nytt tag i ny handling. Allt rör sig hela tiden. De olika delarna förändras då och då och det gör att helheten och de andra delarna också förändras. Men i grunden ligger alltid visionen, som ingen äger, fast och den är intrapersonell, interpersonell och transpersonell. Den kommer från livet och den universella viljan. Den kommer till den som grundat systemet och är dess rötter. Det finns en skillnad i de system som nämnts ovan. Kroppen, familjen och det land jag är född i kan vi inte välja bort utan inom dessa har vi en uppgift att förändras. Det är därför dessa är perfekta för oss. När det gäller organisationer och olika typer av grupper och gemenskaper som jag väljer i livet eller som livet tar oss till, så kan vi välja eller välja bort dem. Här har vi alltid en möjlighet att lära, om vi vill, men många av oss använder dessa bara för att befästa våra överlevnadsstrategier, då använder vi dessa gemenskaper för egna syften. Men dessa grupper är också en möjlighet för oss att se alla våra överlevnadsstrategier vi har skapat i vår kropp och vad som kommer med oss också in i detta liv. Community är något mellan allt detta. Det är ingen familj eller någon organisation. Fortfarande kan du välja bort en Community men å andra sidan har en Community både syftet att människor ska transformera sig själva, precis som syftet är med en familj, men en Community har också syftet att handla och producera precis som en organisation. En Community arbetar för ett större system vilket inte en organisation gör (den kan dock göra detta utan att veta om det). En Community är inte här för egna intressen och den lever sitt eget liv. Däremot finns det människor som bevakar att Community inte missbrukas och används för personliga intressen. I denna Community får du möjlighet att betala…för dina tidigare handlingar från egot och dina tidigare handlingar i tidigare liv. Ofta vet vi när en Community finner oss – att här ska jag vara även om mitt ego inte vill. I de handlingar som nu sker finns en gemenskap bortom ord. Var och en är där med sin mission i detta liv.

När det gäller kroppen som system så speglar den oss i alla de olika system vi har varit i bortom tid och rum. Vi har olika system i denna kropp; fysiskt, energi, emotionellt, psykiskt, spirituellt etc. När vi erkänner denna kropp som en helhet som kan transformeras kan vi se dess syfte, mission och funktion. När det gäller familjen som system så föds vi alla in i en överlevnads familj som också har en själ. När vi finner den själen kommer vi till freds med oss själva. Vi föds också in i ett land, ett samhälle som har en själ och när vi finner den kommer vi också här till freds med oss själva. Det är ingen slump vilket samhälle och vilken familj vi väljer. Men när vi växer upp anpassar vi oss p.g.a. normer, händelser och trauman till familjens och samhällets överlevnadsstrategier. Samtidigt som vi skapar egna sådana från dess mönster. All människa har en kärna i dessa överlevnadsstrategier som tillsammans bildar vårt ego.

När det gäller organisationer och andra typer av gemenskaper så har de inte samma kraft till transformation. Det farliga är när vi försöker att göra om en gemenskap till en familj. Ibland säger vi det; äntligen fann jag den familj som jag aldrig hade. Detta är första steget till att denna gemenskap bildar en sekt. I organisationer och många former av gemenskaper kommer och går anställda och medlemmar. I organisationer har vi syftet att producera och organisationerna skapar gemensamma normer och värdegrunder för att åstadkomma resultat. I en gemenskap skapas också gemensamma normer, om än inte lika tydliga, men de håller samman gruppen. Denna gemenskap behöver inte ha ett producerande syfte utan den kan just ha syftet gemenskap eller personlig utveckling.

I en Community är syftet att handla och skapa förändring så att många fler får del av detta. Det har inte syftet egen vinning. En Community skapas från en vision som ingen äger, som har sin bärkraft åtminstone tre generationer framåt. Många gånger finns det ett motstånd till denna vision då den öppnas för något som kräver stora förändringar som många gånger är mycket smärtsamma. Om vi närmar oss en familj i en Community handlar det inte om att skapa en ny familj utan snarare att denna Community liknar en familj på det sätt att den skapar förutsättningar för transformation men skillnaden är att den gör det i ett gemensamt handlande för att förändra. Om en Community har någon familj så är det snarare så att alla medlemmar är här för att betala och skapa ny mark från en vision som ingen äger. Vi skulle aldrig kunna kalla detta en familj, ett samhälle, en gemenskap eller en organisation utan snarare en association; något jag associerar mig till för jag vet att min mission kan växa och att jag kan frigöra mig från mina överlevnadsstrategier och betala för det jag har gjort i detta liv och i tidigare liv. Jag vet också att i denna gemenskap åstadkoms resultat.

Handlingarna sker ofta bortom förståelse

Det är tydligt att de handlingar som idag sker inför framtiden är bortom vår kontroll. Dessa handlingar bygger inte på de principer som präglar tillväxt i dagens samhälle. De handlingar som idag sker alltmer medvetet, från det som är omedvetet, är grunden för all förändring. Det förutsätter handlingar som skapar mervärde och handlingar som skapar mer arbete till fler. Men det förutsätter ett förändrat intrapersonellt, interpersonellt och transpersonellt samarbete. Våra idéer om konkurrens, jämförelse och att vara framgångsrika utifrån egna fördelar är på utgång. Handlingarna kommer från en djup insikt av att bidra och betala för det vi har gjort. Handlingarna kommer från att bidra till ett större syfte och att skapa ett snabbare genombrott för det nya paradigmet. Vi behöver vara beredda att förlora allt och släppa våra bindningar till det som vi har svårt att släppa. Vi behöver vara ärliga mot varandra och öka vårt sociala engagemang och bidrag. Det är nu handlingar med stort H. Några utvecklar dessa handlingar för att stödja andra att komma till sina handlingar med stort H. Vi behöver fler som är beredda att verka i processen att förändras intrapersonellt, interpersonellt och transpersonellt i denna tid och på olika platser i världen. Vi behöver fler som ”committar” sig till livets visioner som ingen äger och till gemenskaper som lever sitt eget liv.

Det finns ingen genomgripande förändring utan en risk. Risken att förlora allt, risken att bli utesluten, risken att bli innesluten, risken att ”dö” för att återfödas, risken att ingen känner igen dig, risken att leva, risken att bli framgångsrik från din mission, risken att finna dig i ditt ursprung, risken att bli helt ensam, risken att bli dömd, risken att bli betraktad som galen, risken att…..

Förutsättningen för intervention är samarbete och motivation

Det är tydligt att samarbetet hålls samman genom viljan att förändra. Det är detta som motiverar, ger passion och mening åt arbetet. Om vi finns i en Community där detta håller oss samman på ett öppet sätt skapar detta förutsättningar för intervention, intrapersonellt, interpersonellt och transpersonellt. Det kan beskrivas som en osynlig tråd som håller samman associationen. Det är en mycket tydlig värdegrund som har tydliggjorts genom lärandet i samarbetet.

Mentala bilder är ofta undermedvetna eller omedvetna

Utifrån värdegrunden har många bilder skapats från visionen som ingen äger och detta förändras ständigt. Dessa mentala bilder är inte alltid medvetna. Vi ser dem i officiella och inofficiella historier och i outtalade regler. De uttrycks ofta genom hur deltagarna vill ta ett helhetsansvar. Allt detta skapar ett stort engagemang samt lust och energi.

Men det finns också andra mentala bilder som kan ligga dolt som kan sammanfattas i att vara lojal mot det egna egot, familjen, partnern, nätverk, organisationer, egen verksamhet, modeller etc. Detta är samarbetets ego-fas vilket ofta är väldigt undermedvetet för oss. Här möter vi då förhandlingsprocesser intrapersonellt, interpersonellt som hindrar öppnande för det transpersonella. Här avkrävs vi lojalitet och tacksamhetsskuld. Det ger inte lika stor lust, energi och engagemang och beskrivs i termer som brist i trovärdigt och tillit med ett stort mått av kontroll.

I en Community är de som väljer och får frågan att associera sig till Community medveten om denna process och väljer att ta sig igenom den för att komma till freds med sitt syfte som denna Community kan öppna för. En Community avkräver aldrig en lojalitet eller tacksamhetsskuld. Deltagarna har valt att associera sig. I en Community betyder det inte att man behöver lämna allt gammalt utan detta bildar istället en bas i det man går in i. Det är en gåva. Problemet är om de inte synkroniserar med visionen. Då har deltagaren återigen ett val, att lämna!

Beteendemönster som belönas 

Utifrån de mentala bilderna skapas beteendemönster som kan vara undermedvetna, omedvetna och medvetna. De kan beskrivas i termer av framgång, misslyckanden, konflikter och hur vi kommunicerar. Men våra beteenden kan också påverka våra mentala bilder. I allt större utsträckning skapas framgångsrika beteendemönster som i grunden handlar om att göra gott både för individ och för samhälle i ett nytt perspektiv.

Värderingskonflikter synliggörs

Det finns tydliga värderingskonflikter mellan viljan att förändra och det som kan beskrivas i termer av rädslan för att inte vara fri, rädsla för nästa steg, rädsla för att bli exkluderad. Ja, alla dessa projektioner som finns där i grunden bakom allt samarbete. Mentala bilder och beteendemönster hamnar ibland därför i konflikt med samarbetet. I en Community är denna konflikt tydlig och varje gång någon har ett problem så tar individen tag i detta för att stoppa egots påverkan och tar ansvar att transformeras.

Interventionen är transpersonell

Allt detta sammantaget innebär att i Community skapas förutsättningar för transpersonell intervention. Det innebär också att de som associerat sig också förändras intrapersonellt och interpersonellt i denna öppning. Vi är här för att förändras i det nya paradigmet och det kommer att ske i en genomgripande intervention av samhällsstrukturer. Vi kommer inte ha kontroll över allt detta och i grunden håller all mytologi och arketypiska mönster på att förändras. Vart vet vi inte. Det enda som är tydligt är att arbetet nu handlar om ökad medvetenhet.

Marie Fridolf

 

Kommentera

tio − fyra =

Stäng meny

Samarbete innebär att det inte går att fatta beslut om någon person inte är med. Inte heller kan en person bestämma över en annan. Därför sätts viljan och engagemanget i fokus. Nya metoder för lärande utifrån engagemang växer fram. De skiljer sig väsentligt från de traditionella metoderna som ofta innehåller förhandling, kompromiss och majoritetsbeslut. Samarbetet hålls samman genom viljan att göra gott. Det är detta som motiverar, ger passion och mening åt arbetet. Samtidigt hamnar vi ibland en värderingskonflikt mellan att göra gott och olika lojaliteter. På fem minuter har värdegrunden utvecklas i en grupp/ett system beroende på deltagarnas historia och traditioner som omsätts i mentalitet, en tyst kunskap i samarbetet. Om vi söker oss till gemenskap förutsätter det att vi tidigt lyfter det vi ser och arbetar med vår mognad. I en mogen grupp går samarbetet smidigare och gruppens styrkor kan nyttjas så att ”ett plus ett kan bli tre”.  Fördjupade relationen är då en förutsättning. Vikten av en balans mellan att ta/få och att ge är påtaglig, (den kan vara både materiell och psykologisk). Detta samarbete bygger på att alla i ett team är ledare. Det ställer särskilda krav på gruppen om det finns en formella team eller projektledare. Denna person både för sig själv och andra i teamet är en av ledarna, även om han eller hon har formellt ett ledarskap. Det tar mycket lång tid att bygga upp ett förtroende som är raserat. Den enda strategin som då fungerar är att gå till källan och reda ut svårigheterna. För att bygga samarbetsstrukturer behövs både system, strukturer och relationer som bygger på principen att ”ett plus ett ska bli tre”.

Detta ledarprogram samarbete drivs tillsammans med Emma Rosqvist Katlaway och Katarina Falk LTOU. Det vänder sig till välfärdens samarbetande professionella. Det syftar till att skapa ett ”nytt” ledarskap och teamwork. Planerad start i mars 2019. 

I denna utbildning får du en förståelse och redskap att möta dig själv på ett helt nytt sätt. Utbildningen vänder sig till dig som arbetar med människor, t.ex. terapeuter, socionomer, läkare, sjuksköterskor, lärare mm. I slutet av denna utbildning kommer du att kunna:

 

Utbildningen omfattar 4 ggr 2 dagar och startar hösten 2019. Detta utbildningsprogram drivs tillsammans med tre andra traumaterapeuter. Detaljprogram finns färdigt under mars 2019.

Den enda tiden som finns är nu. I nuet kan vi öppna för evigheten och i det ögonblicket är det förflutna, framtiden och nu närvarande samtidigt. Nuet och visdomen blir ett i stunder när vi ändrar vårt perspektiv, vid insikter och AH- upplevelser, i ett nära möte med oss själva eller andra. Då stannar tiden och allt bara är. Dessa stunder kan bli fler och expandera. Vägen dit kan ibland vara smärtsam och vi behöver på olika sätt lösa upp den smärta som sitter i kroppen. Vi behöver också möta det vi på olika sätt lagt i skuggan av vårt liv. Det vi är rädda för eller kanske inte är så stolta över. I alla gemenskaper behöver vi bli vår sin egen auktoritet. Vi är alla här för att bidra till livet. Det är ingen slump vad du gjort i livet, ur det har ditt syfte sakta skapats. I denna ettåriga utbildning där du får möjlighet att öppna för ditt uppdrag och syfte. Utbildningen kommer du att:

 

Utbildningen startar i mars 2019 och pågår till maj 2020 omfattande 21 dagar under 7 helger.

I skönheten och värdigheten hittar du din visa kvinna. Hon vill att du ska sprida dina frön och bidra till världen. När vi lever våra liv i mötet med oss själva, vet vi någonstans där inne att vi behöver ära vem vi är i vårt ursprung. Det kan vara en utmaning, men samtidigt har vi inget val. Den visa kvinnan kan ta oss dit och kommer alltid att göra detta. Hon har mycket kraft och visdom. Hon är sanningen i dig. Många av oss är rädda för henne, hon låter oss inte komma undan, men hon väntar tålmodigt. Att vara vis har inget med ålder att göra. Du kan vara vis när du är 30 år. Visdom handlar om att kunna se andra perspektiv, på allt i livet. Den visa kvinnan vet att lager på lager försvinner försvaren inne i dig och en dag kan du bara le och leva innerligt. Då lever du här och nu och varje dag blir en gåva. Människor berör, människor rör sig och den visa i dig gläds när alla i frihet lever sina syften, ÄVEN DU. Hon har inte många illusioner, utan bär livet med en stor realitet. I denna workshop möter du din visa kvinna som att dig till befruktande mörker. I det mörkret finns dina gåvor.

Många tror att tillit förutsätter att vi har kontroll och genom det skapar en trygghet. I verkligheten kontrollerar vi ingenting, vi skapar på detta sätt bara en känsla av tillit. Vi försöker mäta allt som sker för att skapa mer känsla av trygghet och tillit. Tillit är dock ingen känsla utan mer ett tillstånd som bara är. Vi kan ha en massa känslor och vara i dem otrygga och ändå befinna oss i ett tillstånd av tillit. Hur är det möjligt? Någonstans i oss vet vi att allt är som det ska, och det skapar ett lugn i hela kroppen samtidigt som vi kan känna kärlek, vrede, vrede, sorg och rädsla. Vi människor har helt unika förnimmelser kopplade till olika känslor. Vi behöver lära oss skillnaden mellan känslor och förnimmelser. Känslor skapas ofta från erfarenheter medan förnimmelser är något vi föds med, men som kan förändras när de kopplas till känslor. När vi föds vet vi vad smärta är, men utan känsla. Senare kan vi bli rädda för smärta och då har den rena förnimmelsen förändrats. Tillit kan sägas vara en förnimmelse som är och kan vara helt ren om den inte kopplas till en tanke eller känsla. Ett bra sätt att ”testa” vår tillit kommer när jag vågar gå in i kaos. Fler och fler grupper vågar möta kaos för att de ska hitta strukturen i det system de omedvetet skapat. Vi agerar utan att veta, vi bara litar på att det som sker ska ske. Det är att överlämna sig till skeendet. Detta är en av grundpelarna i kaosteorin. Enligt kaosteorin förändras system genom mycket små oförutsägbara förändringar som på sikt ger oförutsägbara skillnader, ett fenomen som kallas fjärilseffekten. Dessa oförutsägbara förändringar bara uppstår. Tillits cirkeln, ”circle of trust”, är ett begrepp som skapats ut kaosteorin. I den har alla samma värde, och genom en uppåtgående spiral växer en grupp i detta ”värde”. I denna cirkel har syftet att öppna för mer tillit både hos de närvarande personerna och hos det system som skapats. På detta sätt kan vi möta oss själva och olika system. Ambitionen är att gruppen ska få lära sig att möta sig själv i fyra olika ”typer” av system.   

På olika sätt närmar vi oss myterna som hindrar oss att leva vårt liv fullt ut som den vi är. En myt kan hålla hemligheter och skapar illusioner som hindrar sanningen… men en myt kan också vara en inre bild, saga och arketyp som kan öppna upp för det som har varit dolt. Sanningen väntar alltid på att bli levd om förr eller senare krackelerar myten som hindrat sanningen. Dessa myter repeteras som sanningar. När vi använder den senare definitionen an myter förstår vi att allt är större än jag och allt har ett mönster. Dessa myter kan stödja oss djupare in i vår egen process för att hitta vår unika sanning.  I en liten grupp om 6 personer kommer du att få möta dig själv och få del av olika teorier för att komma djupare in i dig själv. Vi träffas 6 gånger, en gång i månaden.

Det paradigm vi lever i idag som frodas av vårt sätt att konkurrera, jämföra, offra, vara speciella och ta kraft/ge kraft, kommer sakta att tona bort. Detta ersätts av det nya paradigmet som vi längre varit på väg in i, det som bygger på samarbete. Vi behöver arbeta hårt för att komma till den punkt då vi är fria att bidra med det som expanderar våra handlingar, relationer och möten, istället för att exkludera. Samarbete kan bara ske utan en ledare i nätverk mellan människor och genom partnerskap mellan grupper och organisationer. I denna workshop lär vi oss att

Så att ”ett plus ett kan blir tre” och något nytt skapas

 

Det är inte händelsen eller bristen som skapar trauman utan vår förmåga att hanterar dessa. Vi får trauma av egna upplevelse, från familjen och samhället. Kroppens reaktion i dessa  situationer är ”fight” eller ”flykt”, och om dessa inte är möjliga ”frys”. Från alla dessa tre  traumareaktioner blockerar vi olika delar i kroppen och skapar strategier för att skydda oss i livet. Vår ”följare” är den som gör allt detta på ett mycket kreativt och aktiv sätt. Trauma och chock senare i livet kan vara en början att öppna för en frigörelse och  expansion. Traumaarbete kan frigöra och expandera gåvorna vi har gömt.  Vi kommer att arbeta i tre dimensioner samtidigt: