Att åtrfödas till barnets Förundran

Välkommen till barnets förunderliga värld från den visa kvinnan

Tack älskade för att du väntat på mig. Nu har den visa i mig tagit plats så jag kan hålla dig och din kärleksfulla förundran. Vi ger oss nu tillsammans ut i livet för att utforska dess alla vrår och skrymslen. Jag ler och är totalt mållös. Vi, du och jag, vet inget och alla våra tidigare erfarenheter är gansk värdelösa. Det r dags att födas av livet. TACK 

Barnets enorma kreativa förmågan

Barnets förmåga att skydda sig och sina gåvor är så kreativ. Vi har tusen olika strategier och några har en enorm kraft och från dem kan vi bestiga berg. I andra situationer håller vi oss tillbaka och gömmer oss för oss själva….Inget är dåligt, vi har bara skyddat något som väntar på att bli levt. Men vi är så kluriga som barn när vi låser in dessa gåvor och det kan ta år som vuxna att finna kombinationen. Barnet väntar och vårt ego kämpar emot oss och vill inte att vi ska lösa gåtan. Men i situationer bortom kontroll kan livet ta oss till en plats där vi till vår stora förvåning öppnar låsen. Och då förstår vi ingenting och allting i samma stund. Inte sällan öppnas lösningen ur en traumatisk händelse, sjukdom, kris eller en känsla av meningslöshet. Det behöver inte vara stort utan vi kan bara ha en känsla av att något saknas. I den situationen kan vi välja att öppna för barnets skapande kreativitet för att hitta kombination till låset, men vi kan också välja att skapa fler lås. Bakom varje lås finns en gåva och en bit av din själ. När egot väl släppt, taget ler hon och kommer till ny form. Vårt älskade ego. Från livet kan vi då också lära oss att skydda oss på ett helt annat sätt än att skapa nya lås.

Den var en gång…
Det var en gång en liten flicka. Hon hade bråttom till världen och ville inte vänta på att födas. Under förlossningen var flickans vackra mamma sjuk, det var en svår tid för henne vilket försvårade för henne att möta sin nyföddas dotter enorma längtan. Hon hade fullt fokus på sig själv och var inte mogen nog att ta hand om ett barn. Flickan framkallade bara rädsla hos sin mamma, så den lilla flickan lärde sig tidigt i livet vad rädsla är. Hon sökte tröst gång på gång, men allt vad hon fick var en lillebror. Flickan fick det tuffare och tuffare. Det var skrik och bråk mellan flickans mamma och pappa; flickan längtade efter att få vara i sin mammas famn. En dag, när flickan satt på golvet, kom det in en äldre kvinna i rummet.
-”Hej min lilla flicka, vad du ser ledsen ut”, sa den äldre kvinnan.
-”God dag”, svarade flickan. ”Vem är du?”
-”Jag är här för att du inte ska behöva vara så rädd”, svarade den äldre kvinnan. Flickan tittade länge och kyligt på henne för att om möjligt hitta bevis på att hon skulle stanna hos henne. Kvinnan såg flickans tvekan och lyfte upp henne och satte ner henne i sitt knä, höll henne mot sitt bröst, då blev allting lugnt. Den lilla flickan blev lugnare, och från den dagen satt flickan i kvinnans knä varje dag, och flickan blev mer och mer tyst. Hon ville inget hellre än att vara där. Den lilla flickan som längtade efter sin mamma kände sig nu omfamnad. Dock blev flickans mamma mer och mer orolig. Hon undrade varför flickan satt tyst på golvet alldeles för sig själv, helt stilla. Det kändes helt fel för mamman. Vad hon inte kunde se var att flickan nu hade ett mjukt knä att sitta i. Flickans mamma bestämde sig för att flytta. Hon ville komma ifrån allting och speciellt ville hon komma ifrån bråken med sin make. Ett mönster hon hade i livet var att fly. Den lilla flickan blev så rädd. För det första, hon skulle flytta, och kunde då inte sitta på golvet. För det andra, hon glömde den äldre kvinnan.
Flickan sattes i en grupp tillsammans med många andra barn. Flickan ville inte vara där så hon satt mest tyst för sig själv. Det enda hon önskade var att få sitta i sin mammas knä. Flickans mamma mådde inte bra och behövde själv hjälp. Här är hon den lilla flickan, fyra år gammal och alldeles ensam i världen. Flickan bestämmer sig för att gå ut i världen och hitta sig en famn. Hon lärde sig snabbt att skrika allt hon kunde; då kom det många mammor fram för att hjälpa henne. Problemet var att de inte tog upp henne i famnen och lät henne sitta i knät, istället skällde de på henne. De skickade flickan till en annan kvinna som ställde en massa konstiga frågor; flickan blev så rädd. Det kröp innanför skinnet på henne. Det enda hon ville var att få krypa upp i någons knä och bli hållen i famnen. Flickan tittade längtande på henne, men kvinnan tittade bara ner i sina papper. Flickan fortsatte att träffa mostrar och morbröder genom livet, dessa ställde frågor och försökte hjälpa henne. Flickan mamma är med henne och hon pratar och pratar. Flickan tittade hela tiden på hur deras munnar rörde sig när de spred konstiga ord som hon inte förstod. Hemma på kvällarna grät flickans mamma, och när flickans pappa kom hem så skrek de ofta åt varandra. Flickan sprang och gömde sig. Hon längtar så mycket efter sin mamma så det gör ont – tänk om hennes mamma kunde trösta henne. Hon tänkte att om hon uppförde sig som sin mamma och pappa; skrek och slängde saker på golvet, kanske att hon då skulle få sitta i någons knä.
Flickan startade att göra sönder saker, blev mer och mer aktiv och också mer aggressiv. Till slut kunde hon knappt sitta still. Nu kom den stora dagen när hon skulle börja skolan, men flickan ville inte det. Helst av allt ville hon bara vara med sin mamma. Det enda hon tänkte på under skoltiden var hur snabbt hon kunde komma tillbaka hem till sin mamma. Hon mötte nya ansikten hos nya mostrar och morbröder. Flickan började nu bli så pass stor att hon förstod vad de sade. Hon sade: ”Jag vill gå hem”. Men ingen lyssnade. 
Plötsligt hörde hon en annan röst. – ”Hej lille vän”, sade den äldre kvinnan. ”Har du glömt av mig?” – ”Hej”, sade flickan, ”nu kommer jag ihåg, får jag sitta i ditt knä?” – ”Ja, kom”, sade den äldre kvinnan. Flickan hoppade upp i kvinnans knä. Från den dagen, är den äldre kvinnan med henne både i skolan och hemma varje dag. Från den stunden bryr hon sig inte om att vuxna tycker att hon har svårt att koncentrera sig, att hon har kämpat för att hänga med, och att hon är klumpig. Hon bryr sig inte om att de vuxna börjar bli mer och mer oroade. Hon känner ingen oro längre. Hon och den gamla kvinnan börjar att utforska världen tillsammans. Kvinnan tar upp henne i knät , trots att flickan inte är liten längre, och kramar henne stillsamt och säger: – ”Jag kommer inte att överge dig, du kan komma hit så ofta du vill och jag kommer att sjunga för dig.” Flickan tittade på henne med stora ögon och visste att hon slutligen hade hittat hem. (Skrivet av Marie Fridolf 2002).

MARIE FRIDOLF är i grunden Socionom med en Master in Human Relations. Senare utbildade hon sig i psykosyntes, familje- och systemiska konstellationer, Somatic Experiencing®, Identity Oriented Psychotrauma ® och Reconstructive®. 

Marie har också utvecklat sin egen syn och behandling av trauma, Traumahology. Efter att ha gått vägen till mer medvetande, ansvar och självkärlek leder hon nu andra till sig själva med en unik kombination av djup intuition, djärvt mod och respekt. Hon har skrivit boken ”Jag känner en kvinna” om den djupa omvandlingen för att bli den kvinna vi är

Praktisk information

Tid: 30 januari 2019, kl 18.00-20.30. Vi börjar med fika.

Plats: Fyradalersgatan 44, Göteborg, Sverige

Pris: 200 kronor 

Anmälan: Marie Fridolf, 0709-81 29 63
marie.fridolf@humansky.se,
www.humansky.se

 

Stäng meny

Samarbete innebär att det inte går att fatta beslut om någon person inte är med. Inte heller kan en person bestämma över en annan. Därför sätts viljan och engagemanget i fokus. Nya metoder för lärande utifrån engagemang växer fram. De skiljer sig väsentligt från de traditionella metoderna som ofta innehåller förhandling, kompromiss och majoritetsbeslut. Samarbetet hålls samman genom viljan att göra gott. Det är detta som motiverar, ger passion och mening åt arbetet. Samtidigt hamnar vi ibland en värderingskonflikt mellan att göra gott och olika lojaliteter. På fem minuter har värdegrunden utvecklas i en grupp/ett system beroende på deltagarnas historia och traditioner som omsätts i mentalitet, en tyst kunskap i samarbetet. Om vi söker oss till gemenskap förutsätter det att vi tidigt lyfter det vi ser och arbetar med vår mognad. I en mogen grupp går samarbetet smidigare och gruppens styrkor kan nyttjas så att ”ett plus ett kan bli tre”.  Fördjupade relationen är då en förutsättning. Vikten av en balans mellan att ta/få och att ge är påtaglig, (den kan vara både materiell och psykologisk). Detta samarbete bygger på att alla i ett team är ledare. Det ställer särskilda krav på gruppen om det finns en formella team eller projektledare. Denna person både för sig själv och andra i teamet är en av ledarna, även om han eller hon har formellt ett ledarskap. Det tar mycket lång tid att bygga upp ett förtroende som är raserat. Den enda strategin som då fungerar är att gå till källan och reda ut svårigheterna. För att bygga samarbetsstrukturer behövs både system, strukturer och relationer som bygger på principen att ”ett plus ett ska bli tre”.

Detta ledarprogram samarbete drivs tillsammans med Emma Rosqvist Katlaway och Katarina Falk LTOU. Det vänder sig till välfärdens samarbetande professionella. Det syftar till att skapa ett ”nytt” ledarskap och teamwork. Planerad start i mars 2019. 

I denna utbildning får du en förståelse och redskap att möta dig själv på ett helt nytt sätt. Utbildningen vänder sig till dig som arbetar med människor, t.ex. terapeuter, socionomer, läkare, sjuksköterskor, lärare mm. I slutet av denna utbildning kommer du att kunna:

 

Utbildningen omfattar 4 ggr 2 dagar och startar hösten 2019. Detta utbildningsprogram drivs tillsammans med tre andra traumaterapeuter. Detaljprogram finns färdigt under mars 2019.

Den enda tiden som finns är nu. I nuet kan vi öppna för evigheten och i det ögonblicket är det förflutna, framtiden och nu närvarande samtidigt. Nuet och visdomen blir ett i stunder när vi ändrar vårt perspektiv, vid insikter och AH- upplevelser, i ett nära möte med oss själva eller andra. Då stannar tiden och allt bara är. Dessa stunder kan bli fler och expandera. Vägen dit kan ibland vara smärtsam och vi behöver på olika sätt lösa upp den smärta som sitter i kroppen. Vi behöver också möta det vi på olika sätt lagt i skuggan av vårt liv. Det vi är rädda för eller kanske inte är så stolta över. I alla gemenskaper behöver vi bli vår sin egen auktoritet. Vi är alla här för att bidra till livet. Det är ingen slump vad du gjort i livet, ur det har ditt syfte sakta skapats. I denna ettåriga utbildning där du får möjlighet att öppna för ditt uppdrag och syfte. Utbildningen kommer du att:

 

Utbildningen startar i mars 2019 och pågår till maj 2020 omfattande 21 dagar under 7 helger.

I skönheten och värdigheten hittar du din visa kvinna. Hon vill att du ska sprida dina frön och bidra till världen. När vi lever våra liv i mötet med oss själva, vet vi någonstans där inne att vi behöver ära vem vi är i vårt ursprung. Det kan vara en utmaning, men samtidigt har vi inget val. Den visa kvinnan kan ta oss dit och kommer alltid att göra detta. Hon har mycket kraft och visdom. Hon är sanningen i dig. Många av oss är rädda för henne, hon låter oss inte komma undan, men hon väntar tålmodigt. Att vara vis har inget med ålder att göra. Du kan vara vis när du är 30 år. Visdom handlar om att kunna se andra perspektiv, på allt i livet. Den visa kvinnan vet att lager på lager försvinner försvaren inne i dig och en dag kan du bara le och leva innerligt. Då lever du här och nu och varje dag blir en gåva. Människor berör, människor rör sig och den visa i dig gläds när alla i frihet lever sina syften, ÄVEN DU. Hon har inte många illusioner, utan bär livet med en stor realitet. I denna workshop möter du din visa kvinna som att dig till befruktande mörker. I det mörkret finns dina gåvor.

Många tror att tillit förutsätter att vi har kontroll och genom det skapar en trygghet. I verkligheten kontrollerar vi ingenting, vi skapar på detta sätt bara en känsla av tillit. Vi försöker mäta allt som sker för att skapa mer känsla av trygghet och tillit. Tillit är dock ingen känsla utan mer ett tillstånd som bara är. Vi kan ha en massa känslor och vara i dem otrygga och ändå befinna oss i ett tillstånd av tillit. Hur är det möjligt? Någonstans i oss vet vi att allt är som det ska, och det skapar ett lugn i hela kroppen samtidigt som vi kan känna kärlek, vrede, vrede, sorg och rädsla. Vi människor har helt unika förnimmelser kopplade till olika känslor. Vi behöver lära oss skillnaden mellan känslor och förnimmelser. Känslor skapas ofta från erfarenheter medan förnimmelser är något vi föds med, men som kan förändras när de kopplas till känslor. När vi föds vet vi vad smärta är, men utan känsla. Senare kan vi bli rädda för smärta och då har den rena förnimmelsen förändrats. Tillit kan sägas vara en förnimmelse som är och kan vara helt ren om den inte kopplas till en tanke eller känsla. Ett bra sätt att ”testa” vår tillit kommer när jag vågar gå in i kaos. Fler och fler grupper vågar möta kaos för att de ska hitta strukturen i det system de omedvetet skapat. Vi agerar utan att veta, vi bara litar på att det som sker ska ske. Det är att överlämna sig till skeendet. Detta är en av grundpelarna i kaosteorin. Enligt kaosteorin förändras system genom mycket små oförutsägbara förändringar som på sikt ger oförutsägbara skillnader, ett fenomen som kallas fjärilseffekten. Dessa oförutsägbara förändringar bara uppstår. Tillits cirkeln, ”circle of trust”, är ett begrepp som skapats ut kaosteorin. I den har alla samma värde, och genom en uppåtgående spiral växer en grupp i detta ”värde”. I denna cirkel har syftet att öppna för mer tillit både hos de närvarande personerna och hos det system som skapats. På detta sätt kan vi möta oss själva och olika system. Ambitionen är att gruppen ska få lära sig att möta sig själv i fyra olika ”typer” av system.   

På olika sätt närmar vi oss myterna som hindrar oss att leva vårt liv fullt ut som den vi är. En myt kan hålla hemligheter och skapar illusioner som hindrar sanningen… men en myt kan också vara en inre bild, saga och arketyp som kan öppna upp för det som har varit dolt. Sanningen väntar alltid på att bli levd om förr eller senare krackelerar myten som hindrat sanningen. Dessa myter repeteras som sanningar. När vi använder den senare definitionen an myter förstår vi att allt är större än jag och allt har ett mönster. Dessa myter kan stödja oss djupare in i vår egen process för att hitta vår unika sanning.  I en liten grupp om 6 personer kommer du att få möta dig själv och få del av olika teorier för att komma djupare in i dig själv. Vi träffas 6 gånger, en gång i månaden.

Det paradigm vi lever i idag som frodas av vårt sätt att konkurrera, jämföra, offra, vara speciella och ta kraft/ge kraft, kommer sakta att tona bort. Detta ersätts av det nya paradigmet som vi längre varit på väg in i, det som bygger på samarbete. Vi behöver arbeta hårt för att komma till den punkt då vi är fria att bidra med det som expanderar våra handlingar, relationer och möten, istället för att exkludera. Samarbete kan bara ske utan en ledare i nätverk mellan människor och genom partnerskap mellan grupper och organisationer. I denna workshop lär vi oss att

Så att ”ett plus ett kan blir tre” och något nytt skapas

 

Det är inte händelsen eller bristen som skapar trauman utan vår förmåga att hanterar dessa. Vi får trauma av egna upplevelse, från familjen och samhället. Kroppens reaktion i dessa  situationer är ”fight” eller ”flykt”, och om dessa inte är möjliga ”frys”. Från alla dessa tre  traumareaktioner blockerar vi olika delar i kroppen och skapar strategier för att skydda oss i livet. Vår ”följare” är den som gör allt detta på ett mycket kreativt och aktiv sätt. Trauma och chock senare i livet kan vara en början att öppna för en frigörelse och  expansion. Traumaarbete kan frigöra och expandera gåvorna vi har gömt.  Vi kommer att arbeta i tre dimensioner samtidigt: